Vårens första sväng med Knivstas härliga Cykelgäng. Det rimmar ju också. Vi tog en frisk tur till Sigtuna och fikade på valvet. Som bekant är det just fikat som står i centrum när Knivsta HC är ute och kör. Jag älskar det! En tydlig markering på varför vi cyklar, som står i stark kontrast till elitism och fanatism.
#ilovemybike
Ja och när snön yrde fick jag träna inne. Här ett pass på Leos lekland i deras "velodrom". Jäkligt trångt för knäna knäna bara...
En tidig runda via Alunda som landade på ca 7 mil. Grym motvind på sina ställen.
Vi kom så småningom till Linnes hammarby. Första fiket där för mig. Tänk vad många smultronställen jag fått upptäcka i och med våra cykelturer.
Fika i äppellunden. Mysigt och mycket välförtjänt. Jag fick väärldens störtsa bulle; en Linné-bulle. Väldigt fint på Linnes Hammarby.
Här är vi igen - Knivstas HC på väg ut på äventyr. En annan grej jag gillar är våra rutiner. Vi samlas utanför form. Jag kommer alltid sist - så när jag är på plats kan vi åka. När jag har fotat alla, alltså :)
När vi sen kommer hem kör vi drop-off; dvs i varje gatuhörn vi passerar, är det någon som vilker av och hojtar "Hejdååå". Så! Inga stora farväl.
Den här *jävla* sprinten glömmer jag inte i första taget. Inte Rolle och Anders heller. Men kul var det. Vid Odensala.
Efter en runda via Odensala, tattarstan till Östuna/ 77:an. Även här efter några fina sprintar där jag faktiskt var snabbast i några.
Efter en fin cykling hamnade vi hemma hos Anna på hennes nya altan. Där blev det mackor och kaffe samt kaka; såklart. Sampa kom tyvärr inte dit utan till Akkis med dubbla benbrott, men hämtade sig förvånansvärt snabbt och bra, som tur var.
Christine ser också det fina i tillvaron, och fotar det.
En solig dag och vi är på väg igen. Denna gång på lite längre äventyr; 10 mil var målet.
Ordning i ledet. Och jäklar vad Gunilla körde med oss....
Stoppet blev på Alsta trädgårdar; väldigt fint och alternativt.
Nästan framme, efter mer än 10 mil.
Sen kom halvvättern - med allt vad det innebär. Mycket mys runtomkring hela arrangemanget; boendet i Vadstena, kvällen innan, gänget, snacket, hetsen kring tider... Mys! Jag slog min tid från förra året rejält, nästan en halvtimme snabbare. Mycket tack vare Rolle på många olika sätt; hets och race på våra träningar och hets dagen innan; nåt om att tid över 4.20 inte accepteras. Det var bra - tack!
Cykeltatuering.
Herr och fru cykel-ström-lind. Föräldrar till Christine cykel-ström-lind.
Sen var det räkmacka-svängen också, den till Kårsta. Egentligen hände det innan vätternrundan. Trevligt var det i alla fall. Minns ej hur långt, kanske 8-9 mil? men jag minns majonnäs-koman på vägen hem. Och jag minns att solen sken på oss.
Mia rockade!
Så här snygga!!!
Niki hakade på den här turen.
Över midsommar ställde Niki min MTB olåst utanför form, å det var väl bra för det är klart att den blev stulen. Vilket var synd. Men då vart jag ju tvungen att skaffa en ny. En riktigt! Kärlek vid första ögonkastet fick liksom en ny innebörd. My precious...
Ungefär där och då flyttad vi in i skogen - bye bye landsväg. Hej underbara, lummiga och mystiska skog.
Love it!
En liten testtur kan man säga. Anders, Anders, Mia, Rolle, Gunilla, Marianne och jag.
Vidare tog vi oss till Lunsen. Vilket begrepp det blev. Lunsen-trixigt. Lunsen-rötter.
Samling vid pumpen.
Marianne blir aldrig lortig? Jorå, det skulle vi bli varse.
Hem till R & M ...
...för lite shysst poolhäng efter många timmar i skogen och en vilsekörning samt en riktig flyg-över-styret-vurpa för mig, haha...
Mera ljuvliga sommarkvällar kring Lunsen.
Sunset i träsket.
I början av Juli drog vi till Rättvik för att jaga Mörksuggan. Årets bästa tävling enligt mig i alla fall. Superfin bana, superfint väder och jag fick slå Rolle och sätta pers rejält.
Nöjd!!!
Gunilla defilerar.
Efterfest på grässlänten vid IK Jarl.
Fortfarande nöjd.
Min medalj på Rättviks beach i strålande sol och värme.
Mia och jag jagade runt lite i Lunsen med. Vilse - som vanligt, haha.
Tur att det ändå finns kartor och vägvisare - även om vi oftast cyklar förbi dem...
Grönt och skönt.
Gröna slemträsket.
Sen drog vi på kompromiss-semester. Barnen ville sol, bada och gå på nöjesparker. Vi och framförallt jag, ville cykla. Niki ville bila...nånstans. Så då åkte vi, utan mål. Jag cyklade en etapp varje dag, Vi klarade av mååååånga nöjesparker och vi åkte på känsla och fick se mycket. Rätt bra.
En av mina etapper gick från Halmstad till Båstad, via stranden i Laholm. Fint.
Niki körde från Båstad till Helsingborg via/uppför Hallandsåsen. Twice eftersom han cyklade fel, hehe...
Jag fick cykla från Helsingör och vidare denna fina dag. Men jag var tvungen att stanna och stranda ett tag, så himla fint var det.
Vi hittade ett imponerande design-hotell där vi stannande en natt. Dit vill jag gärna återkomma nån gång snart. Snyggt, spännande och överlägsen frukost.
Fullmåne och brasa på stranden. Sommar.
Dagen därpå blev det en regnig cykeltur genom Köpenhamn till Solröde strand. Jag imponerades av Danmarks perfekta organisation för cyklister. Allt funkar; det är helt safe att cykla genom denna storstad som har ett helt eget nät av vägar och stoppljus för cyklister. Heja Danmark - way to go.
Bianchi denna semester - Niki cykel. Den passar mig med med några justeringar.
Framme på stranden väntade familjen med mat.
Tja, sen avverkade vi Legoland så klart.
Och jag cyklade många fler etapper genom ett underbart Danmark. Det var fantastiskt. Lite ensamt - hade varit kul att haft ett cykelgäng där. Men härligt och vackert.
Vi kom fram till Ebeltoft och blev erbjudna att stanna i min morbrors stuga en vecka - klart vi nappade på det. Så då avverkade vi även Djurs sommarland. Och Ebeltofts bryggeri. Och lite annat.
Hemma igen efter semester - mer cykling. Jag fick några dagar helt solokvist för att cykla, skriva och filosofera. I Rättvik, denna fina stad vid Siljan.
IK Jarl; helt obeskrivligt bra.
Direkt vidare till Mora för att hämta ut startplåtarna till MTB-vasan; hela och halva. Samt möta upp gänget och ta oss till vårt boende i Orsa-Grönklitt.
Så här ser det ut när 17 cyklister bor ihop.
Jag placerade mig som tredje dam på halvvasan. Första svenska och etta i min agegroup. Klart jag var nöjd och glad. Dock fick jag stryk av Rolle men det kunde jag bjussa på. Så går det när man skaffar 29:a. Snabbt!
Glada gänget efter halvan - APT, Rolle, Niki och Stefan.
"I fäders spår för framtida segrar". Tänk om Gustaf Vasa visste hur vi skändar hans skidspår...
Dagen efter en framgångsrik 4,5-mil var det dags för hela; 9,5 mil med start uppför. Varför måste det vara så brant i starten jämt?
Efter blod, svett och tårar (nästan i alla fall) kom jag in i mål OCH nådde min måltid; under fyra timmar. En får vara nöjd, även om kraften inte var med mig denna dag.
Faktiskt så var detta förverkligandet av en dröm jag länge haft; att få cykla vasaloppet.
Efterfest på gatan. Stunder som denna - I like!
Skräpmat tar sig ändå, när man är liksom trött och hungrig.
Nästa stopp - Åre! En weekend med sweetheart för att fira femton år tillsammans.
Upp, upp, upp. Vidunderligt och väldigt romantiskt. Storslaget.
Den stora tystnaden...
Som för att avrunda en grym cykelsäsong, arrangerade min kusin Martin Söderström ett stort event i Uppsala; Martin Söderström invitational. Så skön stämning har jag aldrig upplevt i Uppsala förr; pumpande musik i botan och helt galna cyklister på stoooora hopp.
Art.
Lilla; stora kusinen som SVT-kommentator.
Nu drar cykelsäsongen mot sitt naturliga slut, i alla fall landsvägscykling. För att ge nästa termin en flygande start kommer form under ledning av bla mig och Mia, arrangera en vintersäsong för passionerade cyklister, med workshops i styrketräning för cyklister, planering och upplägg samt ett antal långspin. Häng med, vet ja!
