Våren

Out beyond ideas of wrongdoing 

and rightdoing there is a field.

I'll meet you there.

When the soul lies down in that grass

the world is too full to talk about.

/ Rumi

Spin of hope

I lördags gick Spin of Hope av stapeln för sjätte året i rad. För forms del var det femte året i rad och detta år klippte vi till med ett nytt rekord; 84.320.- direkt till barncancerfonden.

Jag gillar denna dag allt mer för varje år som går, för jag ser hur bra folk mår av att få vara med och engagera sig i en god sak. Vem mår inte bra av att få träna, bidra till något större, vara del i ett betydelsefullt sammanhang och umgås med glada vänner och bekanta. Det är en härlig dag och stämningen är verkligen på topp.

Jag brunkar ändå påtala symboliken i denna dag - vi kämpar! Vi kämpar för varenda unge. Vi deltagare i detta glada event kämpar med vår kropp; våra ben och vårt svett. De drabbade; barnen och deras anhöriga, kämpar också. Skillnaden är, att när de är helt slut; helt utom sig av trötthet, förtvivlan, uppgivenhet i både kropp och själ; när de inte längre orkar mer - måste de ändå fortsätta kämpa. Det finns inget givet slut, ingen bestämd mållinje, ingen begränsad period. De kämpar och kämpar och kämpar så länge det går; så länge det behövs; in i det sista..... Vi deltagare kan bli hur trötta och utmattade som helst, men vi; vi vet att våran ansträngning har ett slut. När timmen är över kan vi skruva av motståndet, hämta igen våra krafter och återgå till en vanlig, trevlig och trygg lördag. Så är icke fallet för de som drabbas av det ofattbara.

Ötöver de 66.000 kronor vi fick in i anmälningsavgifter, drog vi in ytterligare 18.320 kronor på diverse annat. Totalt 84.320 kronor. DET är, räknat till bidrag per kommuninvånare, överlägset bäst i hela landet.

Så tack Knivsta med omnejd. Tack ALLA ni som var med och bidrog, på ett eller annat sätt. Tack!

omg-vecka!

Just den här veckan var en riktig O My God-vecka; fylld till bredden av roliga uppdrag och händelser. Det blev en del mindre sova och träna tyvärr, till fördel för jobb och utbildning.

När det blir intensivt kan jag verkligen längta till nästa lufthål; nästa andningspaus. Idag; söndag, kom den.

Måndag - priming i Sthlm för vår utbildning. Ett bra sätt att skapa ännu mer fokus och integrering av ny kunskap, är att prima; att ge en förhandsvisning på vad som komma skall och dela ut lite hemuppgifter. Så jobbar vi. Hann även med trevlig fika på Bianchi café.

Tisdag - heldag i skolan och jobblunch på hotell. Föreläsningar om forksningsmetodik, sedan några jobbtimmar i en väldigt trevlig lobby och sedan ännu mer skola. Och hemma väntade våfflor; paleo style, så klart!

Onsdag - tidigt morgonpass; trött som aldrig förr, faktiskt. Men varje pass har sin charm; sin stil och sin effekt. Helt klart piggare efteråt. Sedan en hel dags patient & klientarbete, som ALLTID ger energi och gott humör. Alltid.

Torsdag -  heldag utbildning på Nova park hotell. Vi körde på från tidig morgon, 08.00 till kväll, 19.00. Vårt koncept handlar om hur man strategiskt skapar mer energi i hela sitt liv; arbete och privat, genom att medvetet jobba med sin fysiologi, sina relationer och tillämpa psykologiska strategier. Kul att få omedelbar feedback på hur väl vårt koncept fungerar. Massiv energi och fokus genom hela dagen. Enormt kul att vara ingång med något helt nytt och helt unikt!

Fredag - heldags kongress i manuell medicin på ämnet löparskador tillsammans med världens bästa naprapatkollegor. Jag tycker verkligen om naprapater! Och jag tycker verkligen om mina fd klasskompisar. Vi delade fyra mycket speciella, intensiva år och vi vet alla hur mycket vi jobbat för att komma dit vi är idag; legitimerade Naprapater, egenföretagare och pionjärer inom en relativt ny kår.

Efter kongressen hem till form för att vara med och fixa och rodda inför morgondagen. Varför hem och göra helg egentligen, när man kan jobba lite till....?

Lördag - Spin of hope från tidig morgon till sen kväll. Detta fantastiska, rikstäckande event som vi är med att arrangera för femte året i rad. I år klippte vi till med ett nytt bamserekord! 84.300.- Det mina vänner är by far det bästa i hela landet, om man räknar bidra per invånare. Spin of hope-dagen är en enda str glädjefest. Ja var tvungen att skrika lite grand för mig själv, i bilen på väg ner till form. Av upphetsning. (Och för att de sopade gatorna denna morgon.) Det är en stor glädje att få se så många människor må så bra; bli glada över sin insats och göra sig en riktigt fin dag, med träning, fika, vänner och fint sammanhang.

Av tradition kör jag själv första och sista passet, och JISSES vilket öööööös det var! Som en riktigt bra fest!

Söndag - Äääääääntligen söndag; är det nu jag får vila? Är det nu jag får pusta ut? Njjaaaa.... Blev väckt med kaffe på sängen och dagens tidning. Helt underbart! Fast också - kort tid kvar till samling för dagens utlovade cykeltur med gänget.

Varje dag har man ett antal val. Det är inte alltid så lätt att välja. Ändå valde jag att följa med ut. På intet sätt behövde jag ångra det. Vår tur påminde mig om ett kosläpp; ni vet den där första gången alla ystra kor släpps ut på bete efter en lång vinter inne, när de hoppar och skuttar, sprätter och råmar. Lite så var det i vårt gäng idag. Det rycktes hit och dit, energin var på topp, och än ojämn och bångstyrig. Oordningen var total och glädjen stor. Strax kom vi fram till Fjällnora och satsade på deras våffelbuffé. Och kaffe. Fikat är ju som bekant grejer; hela grejen med vår cykling. Och efter våffeltryck så det stod härliga till, hittade vi in i leden och fick till en snygg, belgisk kedja i perfekt samförstånd hela vägen hem. Ca 6,5 mil blev det och därmed en hyfsad snitthastighet för att vara årets första tur.

Väl hemma kom äntligen veckans första riktiga vila. Pulled pork och sallad på trappan i solen, fotboll med barnen, tvätt av cyklar, vårspring i skogen och plock av vårblommor. Fint som snus.

Nu laddar vi om inför nästa vecka och undrar vad den har att bjuda på?

Priming

Idag höll vi en priming inför den vässade, holistsika ledarskapsutbildningen vi arrangerar på torsdag. 

Det är ett mycket spännande projekt i framkant som vi efter många möten och gediget arbete, mejslat fram. En utbildningsakademi för den nya typen av företag med krav på snabbare, mer effektiva beslut och ett bättre, mer hälsosamt och högpresterande personligt ledarskap. Det är vad vi jobbar med, vi tre. Min tro att är vi är tidigt ute med ett nytt, framtida förhållningssätt till ledarskap som kommer bli absolut nödvändigt. Så ja, det här ska bli både roligt och spännande!

MTB som en metafor för livet

Ofta när jag är ut och cyklar, framförallt MTB, slås jag av vilken utmärkt metafor det är för livet - att cykla i skogen.

• För det första - keep moving! Rörelse är förutsättning för att cykla och det även en förutsättning för att leva. Jag tror att livet är en resa på många olika sätt. 

• Keep the speed. När det blir knixigt och svårt; blöta rötter, stenar och lera; hinder på vägen, är det lätt att slå på bromsen och börja tveka. Ju mer man försöker kontrollera och bromsa desto mer troligt att man trillar dit. Varje rot blir till ett stort, stort problem. Lösningen är istället att våga dra upp farten och lita på att det går. Lita på att man kan. Då rullar man över alla hinder stadigt och i bra fart. På cykeln så väl som i livet. 

• Släpp taget lite. Det är lätt att sitta med ett krampartat tag om styret och pinnstela armar i tron att man då ska undvika att krascha. Då blir man väldigt stel och trött och missar glädjen i åkningen. Man blir mindre flexibel och får svårare att parera smidigt mellan träd och stenar. Även i olika situationer i livet är det tröttsamt; lönlöst att hålla fast och kontrollera. Lösningen är att släppa taget en hel del, vara följsam i upp- upp och nergångar, genom lättare och tuffare terräng. Just go with the flow!

• Nedförsbackar - luta dig bak och njut av farten. Se till att ha fungerande bromsar, OM det skulle behövas. When in flow - let go!

• Uppförsbackar - sitt stadigt, lätta på belastningen så mycket det går. Ta ett tramp i taget och ge aldrig upp. Visst kan man behöva kliva av, vila eller till och med gå en bit. Men hela vägen upp, ska man bara. Ge aldrig, aldrig upp!  

• Krascha. Det händer att man kraschar - faller och ibland slår sig. Gör sig illa mer eller mindre. Sedan reser man sig och cyklar vidare. Om man är livrädd för att falla, kan man så klart låta bli att cykla i skogen. Men då missar man också många magiska stunder och helt underbara ögonblick. Våga delta och vara med, fastän det kan vara skämmande och läskigt. 

Cykelvänner - en av de stora fördelarna med att cykla. 

Fikapauser - den andra stora fördelen med att cykla. 

Småsaker som punka - är sånt som händer. 

En glimt av solen och dess milda vårvärme. 

Magiska plaster att uppleva. 

Back on track no matter what. 

I love NY

Det var så fantastiskt att få komma hem. Till barnen.
Och det är verkligen fint att, jetlaggad och dan, gå till jobbet och känna riktig glädje och tacksamhet över att ha ett så kul och bra jobb; ett sånt som man blir genuint glad över i varje patient / klientmöte.

Men... jag saknar....
Saknar New York.
Och jag längtar dit.
Och jag känner en riktig kärlek för de platsen.

Och jag förundras - vad ÄR det egentligen?
Vad handlar det om?
Hur kan en stad berör så många så starkt.
Alla jag pratat med känner likadant. Minst.
Och hur kom det sig att jag föll....
Föll för New York.