Tack för det som varit - varmt välkommen in, allt det nya.

Året drar mot sitt slut och det betyder just ingenting mer än att vi byter kalenderår från 13 till 14. Ändå får man lust att reflektera kring nyår, över det som varit och över det som komma skall. Det märks inte minst på sociala medier idag, som svämmar över av summeringar, hälsningar och önskningar. Man får en chans att fundera över vad man önskar utav framtiden. Kanske samla sig och ta vissa beslut för om att förändra och förbättra livet framöver.

Vad var 2013 för dig? Lärde du dig något? Släppte du taget om något? Tog du några viktiga beslut? Slutade du med något?

För mig urskiljer sig 2013 som året då jag hittade ett riktigt fint gäng att dela min passion med; att träna och tävla, tex cykling. Jag är otroligt glad och tacksam över att ha ett så stort gäng människor i min närhet som också gillar att sticka ut i skog i mark på galna upptåg.

2013 var även året då jag hoppade på min utbildning till KBT-terapeut. Det känns som att ha fått tillgång till en kod-nyckel. Jag har lärt mig så mycket om hur vår kloka hjärna och vår kropp fungerar; jag har fått tillgång till den pusselbit jag så länge saknat i mitt arbete som manuell terapeut, Personlig tränare och coach samt kostrådgivare. Inte minst har jag lärt mig massor om mig själv, vilket är tacksamt.

Nu tar ett nytt år vid och enligt astrologerna ska detta vara året då vi behöver släppa taget om det som varit och acceptera / adaptera till det nya. Den nya tidens era inleddes ju förra året vid jul och nyår; en tid präglad av mer värme och lätthet. Spännande, tycker jag. Vad det nu innebär för var och en.

Utan att låta pretentiös, så önskar jag inför 2014 att få se och vara tacksam för det jag har, i motsats till att ha fokus på det som fattas eller är fel. Att hålla fokus på och uppmärksamma det jag vill ska växa; det bra och det viktiga; familjen, vännerna, relationerna, naturen och allt det anda fina.  Jag önskar många fina utflykter på cykel och gärna på annat vis med; mycket sport, träning och idrott. Många fester och träffar, gärna helt oplanerade och spontana. Jag hoppas tex att vi på form ses och gör mycket kul tillsammans; de som jobbar där och alla medlemmarna. Jag hoppas på mycket natur; utflykter och upplevelser ute i skog och mark - det är viktigt för mig. Jag hoppas få fortsätta lära mig saker och komma till vidare insikt inom mitt yrke och privat. Jag önskar och hoppas finnas där för dem som vill och behöver det.

Ungefär så.

Jag vill härmed skicka en BAMSESTOR nyårskram till alla er som jag känner här i livet, som jag delar fina stunder med; stora som små. Tack.

Varmt välkommen nu; snart, år 2014.

Bokslut

Året tickar mot sitt slut, och tankar kring vad som varit och vad som komma skall kommer naturligt så här års. För mig var 2013 ett fint och bra år där mycket bra saker hände. Jobbiga saker med så klart, sånt som hör livet till. Ibland behöver vi de jobbiga bitarna i livet för att få bränsle till vår drivkraft; vår vilja att skapa något bra och meningsfullt; vår önskan att följa våra drömmar. 

Jag känner en ljus och bra; luftig känsla inför 2014. Vad känner ni? 

Inför det kommande året ska jag sätta några riktigt bra och attraktiva mål, såna som betyder något för mig och som kommer innebära glädje och upplevelser. Vad tänker ni? 

Vårens handledning KBT

I sommar avslutar jag min utbildning i KBT (Kognitiv Beteende Terapi). Under våren kommer jag ta emot för samtalsterapi KBT som en del i min utbildning. Mötena sker en gång i veckan i ca 15 veckor och varje terapisession är ca 45 minuter lång. Sessionen filmas för att visas helt konfidentiellt i handledning, dock visas bara kortare delar av filmen. Jag söker nu en ny klient till våren. Maila gärna mig om du är intresserad.
annapersdotters@hotmail.com

Annandag hjul

Ja, då har vi cyklat igen! Är det verkligen något att skriva om? Igen? Ja, jag tycker det. För mig är det upplevelse och lycka och verklighet. Varje gång. Det är så många komponenter som gör cyklingen till något helt fantastiskt;

• Sällskapet! Det är lätt och enkelt att umgås kring en gemensam sak. Man kan skoja om att det är en välsignelse att känna fler som är lika knäppa som en själv, men det ligger för mycket sanning i det hela. Alla tycker inte att det härligaste tänkbara en annandag är att cykla ute i flera timmar, falla handlöst ner i gyttjiga, gigantiska vattenhål, trixa sig fram mellan halkiga rötter och klipphällar och slitas mellan att frysa fingrar och tår av sig och hålla på att svettas ihjäl. Men jag och det fina sällskapet delar den ljuva uppfattning av vad som är LIVET! 

• Träningen. Det är tveklöst bra och tuff träning. Ingen behöver hojta på en att ta i lite till - maxpulsen är ett närvarande faktum från start till mål. 

• Meditationen. Det är meditativt att cykla, man kopplar bort allt annat och är totalt närvarande. Ett tanke bort från vägen; stigen; cykeln och du ligger i diket. Det gillar jag - nödvändigheten av att smälta samman med cykeln, andningen, tempot, stigen... 

• Naturen. Att få frottera sig med naturen; att verkligen få närkontakt uppskattar jag. Doften av skog, trä och jord. Ljudet av däcken över hällar och igenom lera. Känslan av mossa och vatten, grus och lera. (Smaken av sand och lera i munnen efter några vurpor.)

• Det fina i att verkligen få längta efter att bli mätt, varm och ren igen. Som idag, efter flera timmar och ett antal helvurpor ner i lerpölar och en del skrapsår och blåmärken, men genomblöta skor och handskar och iskalla tår... Vilken välsignelse att få komma hem (till mamma och pappa) och äta en stor portion prinskorvar, köttbullar, kål, skinka och, ja, allt jag kunde hitta - hungrig som en varg! Sen hoppa in i bastun och sakta men säkert tina upp och så småningom, mätt, varm och ren sjunka ner i soffan och glo på sport ett tag. 

Jag tror att vi människor behöver få känna oss levande och utmanade på liknande vis. Jag tror att vi är skapta för det, och att en stor del gått förlorad i vårt snabba kliv från att behöva arbeta hårt för vår föda och vår överlevnad, till dagens extremt moderna och icke-fysiskt-krävande samhälle. Vi behöver utmaningar! Vi behöver få kämpa! Vi behöver få sträva mot våra mål, önskningar och drömmar. Små och stora sådana. Och vi behöver naturen! Och vi behöver naturligtvis en känsla av sammanhang, i stort och i smått. Tex i en liten, fin cykelgrupp :) 

Inspirerande klappar

Två av årets klappar har givit upphov till en helt ny önskelista; jag finner mig i akut behov av nya cykelskor, löpartights, en vindjacka, handskar och lite annat skoj.

Jag finner mig också akut peppad till att tex idag ge mig ut på en löprunda på en mil. Maja cyklade med mig, lilla fina hon. Pratade hela tiden och var ett förtjusande sällskap som verkligen lyfte rundan till högre höjder.

I alla fall - vad skönt att springa.

Och ena klappen var Silvermannen, halv Ironmandistans triathlon och den andra Gran Fondo Sthlm.

Jul

Så kom äntligen dag som vi alla väntat på om än av olika skäl. Barnen var pirriga och längtade och väntade... Klappar och tomte, godis och dans hägrade. För vissa andra kanske längtan var att denna dag äntligen skulle vara avklarad.

Vi hade en riktigt fin jul från morgon till kväll. Personligen uppskattar jag att få vara aktiv och inte bara soffa ner sig hela julafton. Å andra sidan, efter en tidig morgon, två timmar med full fart på form, en rätt lång skattjakt genom skog och mark uppe vid spåret, bastu, bad, tomte-besök, dans runt granen, rundpingis mm, HADE det ju varit skönt att få just sjunka ner i soffan och bara titta på en film. Eller två.

Nu väntar några riktigt sköna dagar. Hoppas på slapp och träning i en bra kombination.

Nybakade scones med saffran, gjorda på vanligt mjöl och skrädmjöl. 

Frukost med familjen. 

Julafton på form. I goda vänners lag. KLART man vill träna på jul. 

Fullt ös på hela form. Här i golvsalen - vilket tryck. 

Gunnar fixade en skattjakt med koordinater att hämta via I-phoneapp. 

Julaftons.

Varm korv och glögg i julaftonsregnet. 

Ur led är tiden.... Barnen sprang runt i T-shirt. På julafton!

Tomtemor var rund och go. 

Denna fina startplats till halv Ironmandistans fick jag av Gunnar & Jenny med familj. 1900m sim, 9 mil, 2,1 mil löp. Då vet man vad man gör på fritiden nästa år :) Även startplats till Stockholm Gran Fondo, 15 mil landsväg. Perfekt. 

En jättefin T-shirt - passar mig. 

Och när klapparna var utdelade fick alla barn leka med sina presenter.