söndag 21 juli 2013

Whyred*

När man cyklar behöver man ett par bra glasögon. 
Insekter i ögonen är nämligen inte att föredra, framförallt
inte i hög fart på steniga stigar. 

Vad bör man tänka på när man väljer cykelglasögon? 
Jag hittade en bra guide på nätet. Själv kör jag med röda. 
Det gör att skuggiga partier inte blir mörka utan istället
 lyfts svackor och gropar fram på ett bra sätt. 
Dessutom ser allt i min omgivning mer färgstarkt
och glatt ut - som ett lyckopiller, de där glasögonen. 

Jag har valt ett par där man kan byta lins, så att jag om jag vill kan 
välja helt klara glas eller mörka. Tre glasögon i ett par, då. 


*Whyred är annars ett designermärke från Sverige. 
Jag älskar hur namnet kom upp, nämligen så här;

The story behind the brand's name comes from Roland Hjort, one of the designers of Whyred. 
His grandfather, Sven X:et Erixon, a Swedish artist was asked what his favorite color is. 
Perplexed he said red with no reason behind it. The interviewer then asked,
"Why red?" Sven retorted, "well, blue then." The grandson, Roland, 
picked up on this banter to name his brand many years later. 

Spänger



SPÅNG spoŋ⁴, r. l. f.; best. -en; pl. spänger späŋ⁴er

[SPÅNG 1]
1) planka l. kluven stock l. på översidan tillhuggen stock l. slana (l. obearbetat stycke rundvirke) att gå på Över (mindre) vattendrag 

Lördag+

Idag är dagen då jag kokade saft, 
plockade bär och fick en alldeles
ny halvmorbror. 

Javisst, dagen inleddes visst med att en 
gube från Västerås ringde upp min 
Mamma och presenterade sig som hennes
halvbror. Spännande, väl? Min mormor
var helt enkelt en riktig frögurka. 
Av oanade mått, bokstavligt talat. 

Körsbärsträdet som var så oändligt
vackert i våras med massor av blommor
är nu fullt av röda bär. 


Några veckor sedan - fantastisk körsbärsblom. 


Idag - rött!


Hela hinken full. 


Rensat. 

SYLT
1 kg körsbär
5 dl syltsocker

1. Skölj och kärna ur körsbären. 
2. Blanda ingredienserna i en kastrull, koka upp och låt koka 3 min. 
3. Ta kastrullen från spisen och skumma av väl.
4. Ställ upp väl rengjorda burkar. Fyll dem ända upp till kanten. 
Förslut och förvara dem svalt. 


En tur till skogen fick vi med; till fläktanstugan, 
som är en ny upptäckt för mig. 


Vansinningt vackert.


Med hade vi nykokad rabarbersaft, nybakade bullar och kaffe. Mysigt!


Blåbären är här nu. Nyttiga som bara den. Plocka och njut!


Idag var en dag då all, precis allt, plötsligt kändes så ljust, fint och hoppfullt. 
En känsla jag gärna har mer och oftare. Undrar om det är själva 
semestern som skapar utrymme till tankar och handlingar
som i sin tur leder till lyckokänslor? Hur kan man i så fall komma
till det läget oftare och mer regelbundet? Hur skapar man 
små-semestrar i vardagen? Tid till reflektion och rekreation. 
Tål att tänkas på......


fredag 19 juli 2013

Tröttmössa

Förbi av trötthet, helt slut, illamående - 
Så Jäkla Trött! En sån dag blev det idag. 
Tänkte att mtb nog blir vanskligt 
när man är så trött så man ser i kors. 
Meeen, det gick fint. Äntligen fick jag cykla med
Niki; tack Mamma för barnvakt. Blev en runda på drygt två mil.

Det är många saker jag älskar med just mtb, 
det främsta är att man kommer naturen så nära; 
man känner doften av skog och träd och mossa, 
hör fåglarna kvittra och får då och då välta ner
sin kropp i mossan, leran eller vad det nu är
där man faller. 

Det andra är det tekniska, att komma på och lista ut
hur man ska använda cykeln och kroppen i varje 
utmanande sekund, vilken hastig man ska hålla, 
när man måste dra på och när man måste bromsa. 
Det är ett finlir under ständig utveckling, det där. 

För låg hastighet och tvekan är ens största fiender. 
 När underlaget bjuder på rötter, rötter, 
stenar och gropar, måste farten upp och blicken lyftas.
Slappna av och lita på att det bär. För det gör det.  





torsdag 18 juli 2013

Äntligen MTB igen!

Så var det äntligen möjligt att sticka ut i skogen och 
cykla igen. Underbart. Mia och jag tog en tur till och 
Kring Lunsentorpet. Igen fick jag se vägar och stigar
jag aldrig sett förr, då vi kom ut vid Nyby och cyklade
hem längs järnvägen, i den ljuva, ljumma sommarkvällen. 
Två timmar via vi ute och trixade över stock och sten. 







A summer by the sea

Niki tog en välbehövlig vecka för sig själv
och åkte till Kroatien till sina föräldrar. 
Barnen och jag åkte först till Furuvik och sen 
till vårt landställe som ligger i övergången mellan
Gävlebukten och norra Roslagen. 
Där har jag varit om somrarna sedan jag var nyfödd. 
Jag har så många fina minnen kopplat till detta 
Saltkråkan-ställe, som ligger på en udde med
havet på tre sidor av tomten. Här är man fri att
göra i stort sett vad man vill. Det finns fiskebåtar och 
fiskeredskap, kajaker, kanoter, vattenskidor, wakeboard, 
man kan plocka bär och svamp, springa och cyklar, 
skjuta gävär och pistol, pilbåge, spela boll med släkt
och vänner och grannar. Och så klart är det oändligt med
jobb som behöver göras. Och det passar mig fint - jag gillar
att jobba och röja; att göra fint. 


Barn, hundar och morfar badar i solnedgången.


Morgonkaffe i den spegelblanka viken där svanfamiljen 
bosatt sig. 


Familjen Svan.


Sommarbad.



Barnen ligger i från morgon till kväll - 
precis som jag när jag var liten. 





Hunden har det bra på landet. Helt fri. 


En löptur i skogen och sen lite core vid havet. 



Yoga by the sea. 



Elias, indianhövdingen, fiskar. Klockan är över tio på kvällen, 
och det är varmt och ljust. 


Morfar åkte med oss till smultronön. 


Där kan man också bada. 


Arbetsdags. På med hanskar och fram med penseln. 
Känner mig som Ernst när jag renoverar en gammal
fisk-tunna till en blivande planteringstunna att ha vid
vår lä-plats på ytterbryggan. 


Mitt i stora arbetsdagen kom faster med fin-fika. 
Då blir man glad!


Före-bild; en sönderstormad lä-plats. Brädor och grejs.
Ofriserad vegetation. 


Efter! Inte klart, men en bra bit på väg. 

Nu är det bara sjuttioelva ställen till att ta tag i.
Hoppas som tusan att jag får tid att göra lite mer. 

tisdag 9 juli 2013

korttidsfasta 16:8

"Idag kör 85000 svenskar igång med 16/8 dieten! ‎#ramadan "

Ovanstående citat lästes på en väns FB i morse. Skarpt av honom;
roligt. I dessa, relativt nördiga tider med ängsliga diskussioner
kring kost och diet, kommer Ramadan som en jättestor "back to basic"
med utropstecken.

Korttidsfasta har under det senaste året blivit ett vida känt begrepp
och något som de flesta är nyfikna på, inte minst efter dokumentären
på svt om de enorma hälsoeffekterna av att fasta två dagar i veckan.

Det finns en hel del olika metoder att ta efter,
men en av de vanligaste, som jag själv även provat och gillar, är 16:8 metoden.
Det låter kanske avancerat, men det är det sannerligen inte. Är man, som jag,
inte särskilt förtjust i frukost, är det hur enkelt som helst.

När man fastar enligt 16:8 metoden får man äta under åtta timmar och sedan
fastar man under sexton timmar. Man har ett sk "ät-fönster" på 8 timmar.
Under dessa intar man hela dygnets energi. Vanligtvis sträcker sig ätfönstret
mellan klockan 12:00-20:00, men man kan justera tiderna så att det passar
efter ens egna förutsättningar och det går lika bra att ha sitt ätfönster
mellan exempelvis 09:00-17:00. Poängen är att man ska ha samma tider
för sitt ätfönster/fastefönster varje dag.

Man äter två till tre mål om dagen och man kan fördela dessa hur man vill.
Exempelvis två stora mål och ett litet, eller tvärtom. Om man tränar hårt
är det viktigt att man intar sitt huvudmål efter träningen. Det kan därför vara klokt
att lägga sitt pass vid slutet av fastan. Under fastan intar man ingenting som innehåller energi,
dvs man intar endast vatten, kaffe eller te.

Vad händer i kroppen när vi fastar?
• Enkelt kan man säga att kroppen växlar mellan två lägen - energiinlagring och energiförbränning.
När vi äter lagrar kroppen energi - när vi fastar förbränner kroppen energi.
Att fasta innebär att vi försöker förlänga tidsramen då kroppen förbränner energi.

• Periodisk fasta ökar tillväxthormonerna i kroppen vilket leder till ökad fettförbränning
och indirekt till ökad muskelmassa.

• Vårt blodsocker stabiliseras och insulinkänsligheten ökar,
vilket minskar risken att utveckla en rad välfärdssjukdomar.

Hamnar inte kroppen i svält under periodisk fasta?
Nej, studier visar på att förbränningen går ner först efter 60 timmars fastande.
I stället tycks det vara så att ämnesomsättningen ökar.

Äter man färre kalorier vid fasta?
Det händer, men är inget man ska sträva efter. Periodisk fasta handlar om
att äta sina kalorier under en mindre del av dygnets timmar än vad man normalt
brukar göra. Genom att äta färre måltider men ändå ligga på sitt normala
energiintag kommer man utnyttja tiden då kroppen är i energiförbrukning
kontra energiinlagring. Däremot händer det att man omedvetet äter färre
kalorier än normalt, då hormonerna som styr mättnad och hunger normaliseras.

Kan vem som helst fasta?
Ja, förutsatt att du är frisk och har ett sunt förhållande till mat.
Om man tidigare haft ätstörningar skulle jag inte rekommendera fasta,
då det åter kan trigga igång osunda tankar kring mat och ätbeteenden.
Även personer med stressrelaterade sjukdomar bör undvika fasta,
då denna bidrar till ökad stress i kroppen.

Mörksuggejakten; D-day

Vaknade i vår lilla campingstuga vid glittrande Siljan
och kände att kroppen inte alls var med på noterna. 
Efter lite kaffe och gröt med banan, kändes det lite bättre dock. 
Framförallt såg jag verkligen fram emot dagens utmaning - 
det skulle bli kul!


Me & my bike. 


På plats gick allt mycket smidigt - uthämtning av nummerlapp, 
köp av extra vattenhållare, montering av vattenhållare och 
nummerlappar, laddning av bars och energitabletter. Mötte även
Gunilla och Marianne i startområdet - trevligt. 

Tänk vad cykelsporten växer. Massor av laddade MTB-åkare uppställda 
på den lilla grässlänten i centrala Rättvik. 
Jag träffade även på Anders och Rolle i startfållan;
prydligt uppställda och lite små-nervösa, tror jag?



Och här är efter-bilden. 
Efter 70 km i rätt tuff och krävande terräng, rullade jag in i mål. 
Hade verkligen ingen aning om tiden, hade bara kört på känn
och haft enormt kul; en vacker upplevelse. Blev därför mycket glatt 
överraskad när jag såg att klockan stod på 3.23. Fem timmar hade
jag räknat med....


Det var min present till Roland och jag är supernöjd, 
som man kan se. Kul med en present som skakar om 
om en mer än en samling husgeråd, på sin "mitt-i-livet-bemärkelsedag". 
Att Rolle är ett cykelunder som ändå blev lite trött, 
gör ju inte saken sämre....


In i mål kom även anders, nöjd och glad som få. 
Han och jag delade liknande känslor - det var
bland det roligaste nånsin. Vackert som tusan; 
tappa andan-fint i dalaskogarnas trollska natur; 
genom sand och lera, över åsar och genom snår. 


Och här kommer Gunsan, segertecken in i mål. 



Och här kommer Marianne, med maxpuls, in i mål. 
Jag kan berätta att den sista biten in i mål är den värsta!
Gräset, slingan och uppförslutet tar verkligen de sista krafterna ur en. 



Ja men visst kan det vara svårt att få luft, när pulsen
går upp mot max och det är ca 30° i skuggan. 


Man blir glad, när man klarar av sånt som man inte
riktigt visste hur det skulle gå. 


Efter loppet hämtade vi ut vår pastasallad som bjöds, 
med tillhörande bröd, dryck, kaffe och bulle. Under 
själva loppet hade man f-n inte tid att äta; knappt att dricka. 
Det gäller att vara 100% fokuserad på vägen framför en; 
stigen, stenarna, rötterna och medcyklisterna. 


Den ultimata belöningen, om du frågar mig. 
Att få hänga med sin cykelfamilj efter en underbar, 
naturnära prestation som man dessutom är ruskigt nöjd med. 


Mörksuggan = jagad!


Sen rullade jag bort till min andra familj, som befann sig på 
Rättviks beach. Aldrig har jag väl haft tanken på Rättvik som 
en strandstad, men nu har jag skäl att ändra mig. Långgrund, 
sandstrand och botten, varm, vackert och alldeles underbart. 


Ville gärna köpa en mörksugga, men avstod i sista stund, 
jag har så mycket pryttlar ändå... Men jag gillar verkligen 
texten om Mörksuggan och dess anspelning på mörkret 
som en kraft i livet. Mäktigt och sant. 


Ja, sen blodsockerkraschade hela familjen, sen fick vi äta
och dricka och sen blev allt bra :) Och då åkte vi bil upp
till Vidablick. Jag ville liksom dela känslan lite med Niki, 
som ju inte cyklade. Där uppe var det magsikt fint; 
coolt, ödesmättat på nåt vis. Kul att få komma dit och titta; 
stå still och se på utsikten, istället för att bara swischa förbi...


Bergets betvingare!

Det blev lite tjat om storleken, efter loppet. Om man jagar Mörksugga, 
är då STÖRRE = BÄTTRE? Ja, jag vill påstå att det ligger en del sanning
i det. Större grejer - bättre Mörksuggejakt. Så nu räknar vi bara dagar
innan det inhandlas 29-tummare.... Ja, alltså inte jag, jag har ju redan STOR ;)