Rensa

Alltså det här med att gå i terapi - jag finner det likt att storstäda. Så himla skönt! Och intressant. Att ta sig tid att ställa och besvara alla de viktiga, stora frågorna livet. Riktigt häftigt. 

Resan fortsätter

Min utbildning är förvisso slut, men i utbildningen ingår även 50 timmars egenterapi. Jag behöver alltså gå 50 timmar i terapi för verkligen vända ut och in på mig själv, lära känna varenda liter skrymsle av mig själv. För att göra det hela än mer spännande, gör jag det här i en grupp om sex personer. Förutom min egen berättelse får jag även ta del av deras. Vi har såklart absolut tystnadsplikt alla vi i gruppen och det är by far bland det mest spännande jag gjort. 

Idag gjorde vi helt slut på terapeutens alla näsdukar. Alla har sina sår. Och de går att pyssla om. 

Find the time

Helt, helt ärligt så fungerar tiden så att jag skulle behöva vara ledig en vecka för att orka genomföra nästa helg. Ok, inte riktigt, men det är lite galet. Packat schema med omöjliga passager varje helg. Matcher, tävlingar, kör, träningar och kalas krockar kapitalt och Niki och jag klonar oss bäst vi kan för räcka till. Och jag har en känsla av att vi bara sett början på framtidens verklighet. Åtminstone för några år framöver. 

Its silly. Really! 

Nä, nu är jag kanske lite gnällig... För jag vill ju att barnen ska få göra alla dessa saker och vara aktiva. Och jag vill ju vara storfamilj. 

Så i alla fall, viktigaste sakerna först - hitta de där små luckorna för träning. 

Niki tog cykeln in till matchen, jag cyklade hem. Ett av alla de små kryphål och luckor för träning som hår att finna i  vardagens tajta schema. För utan träning går det inte!

"No army can stop an idea whose time has come." / V.Hugo

MYCKET här i världen hänvisas tjusigt till vad som är evidensbaserat eller icke. Alltså, många väljer att stödja sig på och hänsvisa till sådant som blivit bevisat i vetenskapliga studier. Det är fint! Och låter som en bra tumregel - har någon bevisat något i en forskningsstudie så måste det ju vara sant.

Eller?

Om en studie är stor, omfattande och väl utförd, kan den verkligen påvisa sanningen, till stor del. Så långt är jag med i resonemanget. Men! det finns en hel del "men".

Hur är studien designad? Hur är upplägget gjort? Hur är frågan ställd och från vilken vinkel väljer man att titta på ett problem? Hur stort är underlaget? Vem betalar för studien? Vem ligger bakom studien? Vem skulle vilja få fram ett visst resultat i studien? Alla dessa frågor är avgörande för resultatet. Märkligt nog, kan man tycka.

Även OM det är evidensbaserat, så går ju allting framåt, eller hur? En atom ÄR inte längre minsta beståndsdel, även om vi tog detta för den absoluta sanningen för ett tag sedan sedan. "Nonsens-DNA" är mest troligt allt annat än nonsens, även om vetenskapen kallade det för detta fram till inte så länge sedan. Folk har brännts på bål genom tiderna för att de ifrågasatt rådande, vetenskapliga sanningar, som efter ett tag visat sig vara helt felaktiga. Många sanningar byts ut till andra sanningar ju längre tiden går, och jag skulle vilja se lite mer ödmjukhet i vetenskapens värld.

Bara för att något inte är evidensbaserat, alltså bevisat i vetenskapliga studier, betyder inte att det inte fungerar. I vissa fall fattas bara forskning. När forsking fattas kan det heta att "det saknar evidens".

I naprapatins fall, går det till viss del att säga att ingen vetenskap finns som stödjer naprapatis effektivitet och funktion. Det betyder inte att det inte fungerar. Det betyder i detta fall att det faktiskt fattats studier i / om naprapati. Det har till stor del att göra med att utbildningen länge legat utanför högskoleverket. På så vis har våra fyra års studier givit poäng som inte räknats i den akademiska världen. Därav har vidare forskning inte varit möjlig för naprapater.

NU har emellertid allt fler naprapater genomgått forskarutbildning och börjat få fram vetenskapliga studier på naprapati och dess effekt. Inga dåliga resultat, kan jag säga. Väl genomförda studier. Ändå märker vi att skepsis lever kvar.

När jag påbörjade min utbildning till naprapat höll vår rektor ett brandtal om vår kår. Han citerade bla Victor Hugo med orden: "Det finn ingen arme stark nog att vinna över en idé vars tid är kommen." Så känner jag inför den kunskap och det hantverk vi som naprapater gör runtom i landet. Vår tillströmmning av patienter talar sitt tydliga språk. Dessutom väljer folk att privat bekosta naprapati, över subventionerad vård via landsting, vilket gör budskapet ännu tydligare.

Inte om, utan NÄR, är frågan. När kommer naprapati och manuell medicin vara ett självklart val för patienter och ett besparande inslag i traditionell vård?

Bifogar ett klipp om en av de senaste, kvalitativt utförda studierna, som både ger hopp men även funderingar kring vems bästa vi sätter i första hand; patienters, läkares eller fysioterapeuters?

Lilje, Kvalitativ studie; Naprapati i gränssnitet mot ortopedi: effekter, känslor och nya ställningstaganden

Titti Lilje har ju tidigare publicerat sin ortopedstudie där hon konstaterade att naprapater kan korta köerna till ortoped. Som en uppföljning till den gjordes sedan en hälsoekonomisk studie där det konstaterades att naprapati inte bara var mer effektivt utan även billigare än de vanligaste insatserna efter ett ortopedbesök. Jämfört med den vanligaste interventionen efter ett ortopedbesök, fysioterapi, var naprapati ungefär hälften så dyrt (i senaste månadsbrevet angavs att naprapati var en tredjedel så dyrt, men i den siffran är fysioterpin sammaräknad med kostnaderna för ortopeden). 

Under ortopediveckan nu i augusti 2014 presenterade Titti en kvalitativ studie där hon intervjuat politiker, verksamhetschef, sjuksköterska, fysioterapeut och primärvårdsläkare om hur de upplevde det arbete som utfördes av naprapat på ortopedmottagningen under ortopedstudien. Svaren visade att;

- det väckte känslor; övervägande positiva (nytt, framåt, spännande, utveckling, minskad arbetsbelastning mm), men, även viss skepsis (från läkarhåll) liksom avundsjuka och konkurrens (från fysioterapeuthåll)

- det mäter effekter (komplement, avlastning, forskning)

- det kräver nya ställningstaganden (var i vårdkedjan ska naprapaterna in, vad kan de som framför allt fysioterapeut inte kan, osv).

Welcome frustration!

Vill tacka för en fin arbetsvecka. En vecka med många kloka möten och intressanta samtal. Hoppas ni också haft en intressant och kanske lärorik vecka?

Frustration behöver inte vara dåligt. Kan vara den glöd man behöver för att tända förändringens eldar, Den kraft som driver till handling. Att slå i botten, eller taket, om det är så det känns, kan alltså vara det bästa som händer. En start-signal. Så om du är frustrerad - fundera över vad känslan vill hjälpa dig med? Driva dig till? Eller ifrån? Var säker på att det är en signal från dig till dig om att du kan och ha det bättre. Så - welcome frustration! 

Gör er en fin helg alla!

Nä men....

Efter lite upptrappning; startsträcka, så känns det rätt bra att vara igång. Det är fullt med roligheter att göra. Det enda som fattas är, ta-daaaa -> tiden. Så många roliga idéer, så lite tid. Får lägga lite (värdefull) tid på att skapa utrymme till att förverkliga ideer :)

Här kommer en förhandstitt på ett mycket intressant samarbete med Malin Lindner; fler färger; fler ord kommer. Vad säger ni? Vilket ord vill du bära med dig varje dag?

Dagens

Martin Söderström Invitational

Klart man är stolt över att ha en sån sjukt duktig, världsbäst och samtidigt så märkligt ödmjuk och vanlig kille till kusin.

Martin Söderström är i världstoppen i mtb freeride. För andra året i rad bjuder han in sin bästa cykelvänner till en galen tävling med stora hopp, från slottet, över Dag Hammarskiöld, ner i Botaniska trädgården. 

Det var bra redan förra året men i år blev allt mega-mega bra. Strålande sol från en klar himmel, bara lite vind, massor av folk, grym underhållning och galna hopp. Inträde till VIP- hyllan gjorde ju inte dagen sämre :)

Jag är såååå glad för Martins skull, som gjorde en riktigt proffsig insats som speaker och värd. 

Pappan och Mamman . 

Energibomb

Igår lördag sov vi inte ut utan steg upp tidigt för att göra kick off för formteamet. Vi är ett speciellt team på så vis att vi alla inte ses så ofta. Var och en tar ett unikt eget ansvar för sin insats på form och kommer in och ger järnet en eller flera gånger varje vecka.

När vi ibland får tillfälle att samla oss, kan ni ju bara tänka er vilken explosion av energi, inspiration och glädje det blir. 

Igår var en sån dag.

Vi inledde med yoga, sen HIIT-pass med pulssystemet polar flow. Sedan frukostbuffé och föredrag och träning, puls och vila vs intensitet. Sen kort powermöte och till sist underbar workshop med Therese om i ekologisk hudvård. Helt naturlig matning av huden med vatten, hydralater, mandeloja, olivolja, honung, avocado mm. Ljuvligt och avslappnande. 

Tack alla fina grymma! Vilken mysig halvdag.

Valdag

Det finns två saker man MÅSTE göra. Man måste välja och man måste dö!
Det säger i alla fall en av de klokaste jag känner.

Idag MÅSTE man välja. I valet. Det är viktigt! Extra viktigt i år då rädslan för det okända verkar har tagit över både vett och sans hos många. Välja för att välja bort och välja för att välja till alltså.

I övrigt så blir det många val nu för tiden. Det händer så oerhört mycket hela tiden; massor av fantastiskt roliga saker, vilket gör valen desto svårare. Jag inser att det nog kommer vara så här ett bra tag framöver och val blir viktigt. För hur kul är det, att som förra helgen, försöka klona sig i tre för att hinna med alla punkter helgens lista? Fotbollsmatch, kiosk-pass, födelsekalas, kör-konsert, renovering, middagsbjudning, egen träning och helst lite sömn däremellan. Nä. Det går inte! Det är som att älska alla ingredienserna jättemycket men inte alls gilla soppan som sen blir resultatet när man kastar i alla fina saker i en och samma gryta.

Att välja innebär förvisso att faktiskt säga nej till vissa saker, hur kul och lockande de än verkar. Men det innebär samtidigt att man med närvaro kan glädjas åt det man väljer.

Idag var / är det mycket skoj i utbudet. Jag valde att åka till spåret och delta i brorsans motionslopp "Knivstas tjurrus". Det blev bra.

Vi samlades vid spåret vid tio, ett femtiotal löpare i alla klasser. Genomförandet var gratis och formopp if stod för arrangemang inklusive flera dagars jobb med att preppa banan och märka ut, samt utmärkta funktionärsinsatser längs banan.

V startade på elljusspårets innervarv, sen baklänges halvvägs längs spåret, genom skogen, över lilla ån, genom skogen, genom halvdjupa ån, ut på Boängsvägen och rakt ut i Trunsta träsk, genom den tätaste vass med gyttja jag nånsin sett, ut i träsket, genom den djupa ån med några snabba simtag, genom kohagen, in i skogen, ut på spåret och innervarvet in i mål! Pjuh! 5 km ren glädje. Och solen sken på oss från en helt klar himmel.

Nöjd med mitt val i dag undrar jag ändå exakt hur underbart mina cykelvänner har det på sin fina mtb-runda med grill idag. Den jag valde bort....

Idag

Idag är det inte mycket jag måste göra. Men rösta måste jag göra. 

Skogen

Har ni kännt hur skönt det är att vara i skogen? Att bara vara där? Jag tycker det är underbart. Frisk luft, doft av skog och mark, stort och lugnt.

Så här års finns det extra bra skäl att komma ut - svamparna! Det är ett fantastiskt svampår i år och det finns bra appar att använda om man är osäker. 

Väl hemma är det rätt mysigt att sitta och plocka och rensa och fixa ihop en riktigt god svampmacka med gräddstuvad svamp på rostad surdegskiva och kanske ett glas rött. 

Fredagsglitter

Fredag med glitter på. Mig. Helgen är här och den välkomna. 

Jobbar på...

Så i Torsdags hade jag planerat in en hel dag till att hinna ikapp. Högar av arbete att ta tag i. Döm om min förvåning när jag  bestämmer träff med en cykelvän för en riktig långtur denna dag. Va? Vad hände? Jag skulle ju jobba ikapp ju? 

Trots ångest över mitt konstiga beslut stod jag fast. Cykling fick det bli. 

Vi sågs kl 8.00 vid Rosersbergs slott, i morgondimman. Vi drog iväg mot Stockholm och hade en tid att slå. Och en dag att njuta av. 

När vi kommit en bit på väg, stannade vi till upp på en klipphöjd med svindlande utsikt över vattnet och skogen. 

-"tänk vad bra vi har det som får cykla just idag. De allra flesta är på jobbet." 

-"ja. Fast vi jobbar oxå", svarade han. 

Ibland ser man inte klart på tillvaron. Men efter en lunchfika i solen, halvvägs till vårt mål, började det klarna. I det stora hela, i livsjobbet, går det inte att bara pressa på. Det är tom dumt. Drivkraften, inspirationen och de goda tankarna och idéerna, kommer när kroppen och själen mår bra. En cykeltur med ren och skär njutning och livskvalitet kan vara en bättre jobbibsats än sex tunnar vid datorn. Faktiskt!

Trött, glad och nöjd kom jag hem med inte bara mjölksyra utan också många nya goda idéer.