Techno-logic

Ahhhhh - lördag morgon. Sovmorgon och kaffe i sängen. Jag vaknar och kollar min telefon, så där som man gör nu för tiden. Istället för att läsa tidningen. Kolla av insta, fb, mail, dn....

Jag läste, på tal om att kolla av telefonen, en riktigt bra statusrad på facebook härom dagen; en kille som just skaffat två mindfulness-appar till sin Iphone och reflekterade över det lustiga i han att inte BEHÖVT två mindfulness-appar om han inte haft en Iphone.

Det är ännu lite svårt att veta vart man ska dra gränsen för det här med "skärm" - ett ord som i vår familj rymmer tv, dator, surfplatta och telefon. Klart man inte vill sitta av sitt liv vid en skärm; leva artificiellt.  Samtidigt är det ju så att tidningen finns där i telefonen nu. Böcker i e- och ljudformat finns där. Radioprogram finns där. Intressanta poddar med filosofiska samtal. Menskalender, träningsdagbok, hela musikbiblioteket, mina bankärenden, all min ekonomi, alla mina kundbokningar, hela internet! Foto och video finns där. De fd lapparna på köksbordet finns där. Himla mycket finns i vår små apparater och det är inte så enkelt som att säga att det bara är skit att sitta och greja med sin telefon. Förr stod jag gärna timmar inne i ett mörkrum och framkallade bilder. Provade mig fram med olika exponeringstid, olika sorters fotopapper. Nu sitter jag och grejar med appar, som helt kladd- och väntetidsfritt låter mig se foton ta olika uttryck. Det är väl ändå en hobby och en skapande, om än på min telefon?

Vissa dagar har jag dock lust att skaffa en strut - en sån där hundstrut som i bästa fall skulle få mig att komma ut det ticks-liknande beteende jag hamnar i  då och då. När jag blir näst intill förnärmad av min igen dumhet i att flippa på telefonen var och varannan minut, utan att riktigt ha koll på vad jag gör. Sökandes efter nåt som absolut inte finns där. Nåt som känns; nåt som berör, nåt som piggar upp. Scannar av de sociala medierna igen å igen å igen utan att det händer nåt. Känner mig som en labbråtta som springer runt i en liten bur och trycker på knappar för att få stimulans, men testet är över. Forskarna utanför buren har gått hem; sockerlösningen är slut, kicken av beteendet uteblir....

Aj-fån - på gott och på ont. Mina barn kan redan bättre än jag och det är väl bra? Jag kan inte tänka mig att detta är en utveckling som vi kan vända. Vi kan inte säga till våra barn - läs en bok istället, det är bättre. De kommer inte tycka det! De kommer inte bli lika upphetsade över analoga spel när det finns helt makalösa digitala spel online. De kommer inte be om att få stå i ett mörkrum och framkalla foton i tre olika sorters vattenbad när de kan göra det på en app. De kommer inte springa över till sina vänner och plinga på för att kolla om de är hemma, de kan ju plinga med ett sms.

Eller?

Årets märkligaste lycra....

våren 2015

Nu äntligen är allt klart och jag känner mig så stolt - forms vårschema! Tänk så många helt fantastiska instruktörer som nu står redo för att göra sitt yttersta för att leverera sitt allra bästa under hela våren. Och helt ärligt - finns det något roligare och bättre än ett riktigt bra träningsställe? Tror inte det.

Dagens

Idag är trettondagsafton och första dagen hemma från fjällen. Jag gillar verkligen känslan av att få träna ute så mycket jag vill och i fjällen får jag det. 

Därför kändes det så himla fint att direkt på morgonen sticka ut på en mtb-tur med Mia och Chris. Att cykla i skogen är helt enkelt helt underbart. 

Vi var ute i tre timmar och hann med mysfika i mossan. Kaffe, nötter och bra prat. Stigarna i skogen var bättre än nånsin, torra och frusna. Eller ok, en del blankis här och var gjorde cyklingen extra spännande bitvis. 

Underbar känsla att komma in värma sig och äta efter timmars uteträning i lite bitande kyla. 

Tursamt för oss här i byn att bo nära en liten sjö som nu äntligen är täckt av spegelblank is. Is som hår att lita på - tjock och jämn. Med glädje noterade jag att folk gått man ur huse för att njuta av en tur på isen. Massor av folk, stora och små. Roligt. 

Gillar bäst hockeyrör. 

Oflyt!

Formationer

Oliv

Ja, ungefär så blev det idag. Just ja, sen blev jag mormor till tre nallebjörnar med och fick sy tre små onepiece till dessa.... 

Nytt år för farao!

Tidigare år har nyår varit lite blandade. Ibland helt galet bra, ibland supertråkiga och ibland lite inbetween. För att lösa hela problemet med nyårsångest och uppsnurrad förväntan, drar vi numera till fjälls. Där BLIR det bra - punkt.

Denna fina nyårsafton inleddes med en runda i spåret, runt fjällen. 11 kilometer längd. Å just ja, jag gjorde ett rejält nose-dive; ansiktet först rakt ner i en stor snödriva. Skrev ju så här om det:

"Inleder nyårsafton med en gruvlig faceplant ur längdspåret i en brant, skarp kurva. Full fart ner o en snödriva. Ansiktet först som en vägskrapa i snön. Det får nog stå för det nya årets riktning, för mig i alla fall. Att göra det jag inte riktigt har koll på; sånt med hög risk för att skrota. Utmaning antagen. Så med förhoppning om en ansenlig mängd fall på näsan vill jag önska er alla vänner ett gott nytt 2015. Må ni uppfylla era dharman. Fall framåt får väl ändå räknas som att vara på väg i rätt riktning?"

Så var man här igen då...

Lite senare - här. 

Blott detta räcker för att göra en AWESOME nyårsafton - eller hur? 

Kanelgiffeln & Ragnarök.

Min brorsdotter och jag. 

Silversurfer. Första gången på bräda. Huuuur duktig som helst. 

Snö. Sol. Minusgrader. Vidder. Vem behöver nåt mer?

Gott nytt åååååår!

Sista åket hem. Älskar vyn. 

Väl hemma kom jag på att jag knappt ätit nåt på hela dagen. Blir väl så när man har väldigt kul. I alla fall fanns det gott om plats för helt suveränt fin nyårsmeny a la Niki. 

Hummersoppa med parmesan-sticks

Oxfilé och fläskfilé med ugnsgriljerade brysselkål och rotsaker, sparris, sallad och bea

mjölfri kladdkaka på två vis; vit choklad och saffran samt mörk choklad med lakrits. Till detta en len hallonsorbet och vaniljgrädde. 

Fina viner fick följeslå middagen. 

Niki i nyårsbubblan - med eld och explosives; lycklig och okontaktbar. 

Guldfluga. Minsann. 

Superkul att få besök av familjen Sjölund - Hustad med.

Det mest spännande på hela nyårsafton var fackeltåget vid midnatt, nedför stora västbacken. 

Jag och småtjejerna åkte iväg...

...hämtade ut varsinn fackla...

...eldade på och deltog i ett helt magiskt fackeltåg som slingrade sig nerför berget som en lång svans av eld. Över dalen lyste lyktor och fyrverkerier upp den becksvarta nyårsnatten. Amazing!

Gott nytt år! Tack 2014 för allt - välkommen 2015, vad än du har att bjuda. 

B-day

Tänka sig att det är NIO år sedan den där kvällen då först Niki sedan jag insjuknade i ÅRHUNDRADETS värsta vinterkräksjuka; 40° feber och kaskadspyor drog nämligen igång värkarna och bebisen som skulle födas i början av januari fick väldigt brått ut. 

Maja Leontina kom till världen en väldigt snörik midvinternatt. Jag kände på mig på vägen in till BB att det var just en Maja Leontina som skulle komma. Hon sade visst det till mig då. Hon är så fantastisk; så fin och klok, så fundersam och tålmodig; så stark och envis och så makalöst kärleksfull.  Hon är helt, helt enastående. 

Presenter i sängen hade det önskats. 

En riktigt bra plock-frukost var även det önskat. 

Och en heldag i backen - som på beställning. 

Älskar fjällvärlden - allt med fjällvärlden; naturen, vintersporten, snön och vidderna. 

Bra skidor den här vändan - nöjd med dem. 

Jag och fina brorsdotter Nike. 

Och till slut, icke att förglömma, Majas egendesignade tårta. Maränger, maränger, maränger, choklad, grädde och hallon. Bara härligheter med andra ord.