Just me by the sea

I'm glad no one's here just me by the sea
I'm glad no one's here to mess it up for me
I'm glad no one's here just me by the sea
But man, I wish I had a hand to hold

I saw an orange starfish on the side of a rock
I poked on his back & tried to pull him off
A crab scared me away he ran close to my toes
And man, I wish I had a hand to hold

The moon is nowhere almost time for the sun
The voice of the waves sound anciently young
I'm a prisoner of freedom ten toes in the sand
And man, I wish I had a hand to hold

I'm in the habit of being alone
I try hard to break it I can't on my own

I'm glad no one's here just me by the sea
I'm glad no one's here to mess it up for me
I'm glad no one's here just me by the sea

Aaaaaahhhh..,.

Vart var vi nu? 

Ok, som jag ser det är sommarlovet 8 veckor långt. 18 juni, datumet då vi drog till Kroatien, till 18 augusti då skolorna börjar. Förra året hade jag / vi ingen plan. Intentionen var god - att verkligen relaxa och tagga ner på ambitionerna. Tyvärr blev det ännu mer stressande att inte ha en plan, bara en massa önskningar, olika önskningar från alla i familjen. 

I år ska det ta mig tusan göras sommar och semester! Våren har varit bitvis nästintill hysterisk och just i detta nu vill jag ta ut distansen och få perspektiv på tillvaron. Vänta på att själen ska landa i kroppen. Vänta på att tankarna ska börja klarna. 

Det får ta tid. Just nu har vi tid. 

WOD -> DOC på HCP = OMG!

I dag sov vi lääänge. Eller, grabbarna stack iväg på tidig fisketur medan alla vi andra sov. Så himla skönt att sov och sova klart. 

Att få sova är en lyx! Tycker jag. Att få sova till nio och barnen till tio. Man brukar säga att den kroppsliga reparationen sker under den första halvan av natten och den psykiska/mentala under den andra halvan. Sömn är avgörande viktigt för hälsan och välmåendet. Sömnen bygger upp det som träning och leverne bryter ner. 

Långsam morgon med frukost, sen upp till helikopterplattan för ett gemensamt ihopspånat deck of cards på kroatisk triestine-kortlek med 40 kort.det som började lättsamt blev en riktig slakt till slut. Knappt att vi tog oss hem. Ändå känns det ju fantastiskt att få kasta sig i det kristallklara havet efter ett svettigt träningspass på plattan. 

Fångst!

Elias och fjärilen.

På plattan.

På baksidan av en lott. Undrar om det är en vinst? 

På väg hem - aj i benen!

Maja fångade upp en mussla. 

En midsommar att minnas

I torsdags plockade vi upp två resenärer till. Suuuuperkul att välkomna Minna och Tomas till Kro. 

Midsommarafton startade så här. En mil upp och längs ön. Sedan fredagen innan valloxen runt har jag varit sjuk och krasslig. Det är exakt en månad nu. Alla pass (och tävlingar) har varit nedbrytande och stort steg bakåt. Det här löppasset är förhoppningsvis det första som för mig framåt. 

Vi drog på utflykt. Hatten på! Stark sol. 

Snorkeling.

Glasspaus och krabbfiske. Mmmmm.....

Thomas krabbornas fasa. 

Farmor plockar egen ruccola till kvällens midsommarbuffe.

Solen går ner över viken. 

En midsommarafton att minnas, med spring, sol, bad, utflykt, glass, krabbor och kroatisk-svensk-finsk-tysk midsommarbuffe. 

Flax!!!!

Wow - viken makalös flaxdag vi hade igår. Allt, precis allt, föll på plats till  vår fördel. Tåget gick i tid, incheckningen gick rekordsnabbt, vi fick gå "gröna mattan fast-track genom säkerhetskollen, och nu kommer det bästa, när vi kom ombord på planet såg vi att det är vår form-kompis Anders Liedholm som är kapten på planet. Vi hälsar och går och sätter oss. Precis när planet är lastat och klart, blir vi tillfrågade om nån av oss kan tänka sig åka med i cockpit, då det annars fattas en plats till en mamma i en familj. Taget! 

Nu vill jag erkänna en grej - de sista åren har jag varit rätt o-förtjust i att flyga. Det höll jag väldigt tyst om i cockpit. 

Ni vet när man är liten och får uppleva något riktig coolt för första gången? Typ Skara sommarland. Eller Julafton. Eller nåt. Hur totalt superhäftigt det känns. Sen när man är vuxen, mattas upplevelsen av. Även om man skulle vilja känna samma upphetsning så händer det liksom inte. Well - att flyga cockpit var  en sensation. Jag HELT uppslukad. Och det var enormt terapeutiskt att få en förklaring till allt; allt som händer och sökt som låter i ett flygplan under en resa. 

Kanske har det med polaritet att göra - från att starkt ogilla till att nu känna mig helt fixerad - jag vill upp igen! Problemet är väl att jag från och med nu bara vill sitta längst fram.

Sen stämde allt annat med - på flygplatsen träffade vi en bekant taxikille som gav oss extra billig skjuts. Båten stod inne, vi träffade på farfar, vi hann äta, det utlovade regnet höll sig borta. Allt toppen. Och jag bara snackar flygplan :)