Tretimmars långspin 30/11 11-14och sneak-peak på resten av serien

Tillsammans har vi spånat fram ett projekt för kommande halvår som vi kallar "Cykelvinter 2013/14". Detta blir ett sätt att hålla cyklingen och distansträningen levande även under de månader då vägarna ute är mindre gästvänliga. Det ska bli hur kul som helst och Mia, Christine och Jag trampar igång det hela Lördag 30/11 11.00 med ett tretimmars tema landsväg. KOM!

Sneak-peak på resterande långpass kommer här; exklusivt för er bloggläsare:

30/11 tretimmars; anna, kickan och mia.
21/12 tvåtimmars julkavalkad (alla?)
19/1 tretimmars, vem/vilka?
15/2 fyratimmars, vem / vilka?
29/3 många timmar; Spin of Hope; (alla?)
18/4 femtimmars, vem / vilka?
Dessutom styrkeworkshop, har ej hittat dag och tid ännu.

Människor

Är det verkligen så märkligt att vi är människor över allt annat? Över sånt som tillhörighet, tro, läggning, klädstil, arbete, utbildning, standard.... På dessa fina bilder ser man människor.

http://www.thisiscolossal.com/2013/10/switcheroo-crossdressing-portraits/

I mörkaste November tänder vi ljuset.

Vi har laddat för och på allvar gått in för att göra November till en månad full av glädje och ljus, märker ni formare det? En del i det hel är vår November-utmaning; ett sätt att locka till nya upplevelser och infallsvinklar. Jag tror det blir jättekul! Och jag tror att tex zumba-passet kommer få en extra krydda i November.

Idag lanserar vi på form även vår "ljus & energi-dag". En hel dag till att peppa och motivera vår medlemmar, men roliga träningspass och tankeställare i form av workshops och föredrag. Vi vill verkligen ge en härlig känsla för kropp och själ under en hel dag och vi hoppas att så många som möjligt sätter av tid och ger sig förmånen att hänga på form denna ljusa dag.

Det mänskliga behovet av att kissa

Kost och ätande, diet och allt som hör dit, är och förblir en het potatis. HUR ska man äta? VAD ska man äta? Ska man eller ska man inte gå och vara hungrig? Ska man lyssna på kroppens signaler eller följa en förutbestämd plan?

Jag är inte typen som som kastar mig in i dessa debatter, jag tycker det är ...tråkigt. Min egen önskan är att ha ett så skönt och avslappnat förhållningssätt till kost som möjligt. Samtidigt är det en självklarhet att jag vill ge min kropp (och själ) det jag mår bra av; nu och på sikt. Ibland är mitt intresse strikt rawfood, ibland bakar jag bullar, kakor och gör saft och sylt. Ibland, som idag, blev det farmors kålpudding med egenplockade, rårörda lingon.

Här om dagen slog det mig - att äta och dricka är i grund och botten bara är ett mänskligt behov och sådana har vi flera av. Tänk om man skulle ha samma inställning till behovet av näring som tex det mänskliga behovet av att...kissa?

De flesta av oss har ett väldigt okomplicerat kiss-mönster; superenkelt. Är man kissnödig så går man naturligvis och kissar. Man gör det så snart det går. Om man inte kan just där och då, så håller man sig tills det passar. Man måste inte kissa på en fancypants-toalett; buskarna duger om det är så. Ingen skulle komma på tanken att gå och hålla sig lite extra, liksom späka sig på kissnödighetsfronten; är man nödig så går man. Lika enkelt är det när behovet sedan är tillfredsställt; då är hela saken ur världen. Ingen tänker sig att försöka "okynnes-kissa" lite extra, bara för att det är så härligt. Ingen som går och unnar sig att småkissa hela dagarna. Sorgligt nog är det knappast så enkelt gällande mat och dryck. Det dietas, överäts och underäts. Det läggs enormt mycket tid och energi på att planera sitt näringsintag och väldigt många tänker hela tiden på vad de borde och inte borde äta.

TÄNK om alla våra behov vara enkla och självklara, vad mycket energi vi skulle spara till annat än att nojja kring mat.

November-utmaningen

Vissa kallar November för "mental rötmånad". Vi på form vet bättre än så och kickar därför igång en jätterolig utmaning; samla fyra olika stämplar för fyra olika pass under November. För detta får man en rabattcheck på 100.- att använda vid köp av träning, PT eller valfri behandling. Och vad passar väl bättre än att unna sig något extra i November? En massage kanske. Hoppas du hakar på och får några nya infallsvinklar.

The cure

Igår var som sagt en besvärlig dag. Dåligt humör är inte rätt att säga. Inget humör alls, kanske stämmer bättre. Bara... helt utan energi. I alla fall kom jag hem från skolan med sprängande huvudvärk och den där ihärdiga krassel-känslan. Tack och lov var det ok med Niki att ta vidare hand om barnen så jag kunde gå och lägga mig ett tag. Sökte efter en Harry Potter-film på netflix men hamnade istället på en film som hette Miss Potter; en biografi över Beatrix Potters liv och verk. En fin film där allt till slut blev väldigt bra. Sen, efter lite fin middag serverad av maken, kändes allt lite bättre. Idag funkar huvudet som det ska :)

I diket

En bild jag tog i somras passar bra idag. 

Jag är ...off-track idag. I diket. Vid sidan av vägen,  liksom stillastående. Har varit krasslig ett tag, kanske är det därför? Oinspirerad, ointresserad, ofokuserad. Känner för att bädda ner mig i soffan och titta på film; Harry Potter eller liknande. Duka upp en brak-brunch och kalasa. Känner för att pyssla pyssel med barnen. Ha höstlov. Göra ingenting. Så känns det idag. Men idag är jag i skolan och lär mig mer om social fobi. Sen, i eftermiddag, kan det vara dags för allt det där. Vad känner du för idag?

Vänner från förr

Den här tavlan fick jag av Tore och Lisa när jag fyllde trettio. Ramen har Tore gjort och teckningen har Lisa gjort. Slottet är formhuset och allt runtomkring är vårt liv med bebisar, träningsfolk, spinning, äventyr och kärlek. Fin!

Att lova

Det där ögonblicket på San Marcosplatsen i Venedig sommaren 2001. Vi hade avslutat våra fyra år vid Naprapathögskolan med en examenshögtid i spegelsalen på Grand hotel. Doktorsring, diplom och ed-avläggning. Efter det firade vi med roadtrip i sex veckor i Europa; Danmark, Tyskland, Frankrike, Österrike, Kroatien och Italien. En fin dag bytte vi ringar och för en stund liksom stannade tiden. Hur ska det gå? Hur ska det bli? Det visste man inte...

Tiden flyger

I veckorna går det undan, ska jag säga. Det är därför det glesar ur med blogginlägg vissa dagar. Jag somnar helt enkelt innan jag hinner skriva. Annars är bloggen något jag gör för nöjes skull. Det är bara kul. Hade jag inte haft en blogg hade jag säkerligen skrivit och fotat minst lika mycket ändå. Det är bara ett bra ställe att samla text och bild på.

På tal om att tiden flyger så fick jag frågan igår om jag stryker mina lakan? Eller kall-manglar? HAHAHAHAHAHAHAHA........ För jag sade just till Niki häromdan att det är märkligt att vi har ett sånt liv som behöver plockas upp på helgen. Måndagens träningskläder, tisdagens skolpapper, onsdagens tvätthög - allt blir liggande till helgen eller städdagen, då man liksom kan back-tracka sin vecka genom att följa spåren av allt som lagts på hög här hemma. Så ser livet ut just nu och det är helt ok. Har man familj OCH jobb och dessutom ett brinnande intresse för träning och hälsa, går pusslet ej ihop. Då får man prioritera och välja. Vi väljer uppenbarligen träning, rörelse, upplevelse och glädje.


På tal om glädje så har det varit varit många roliga inslag denna vecka. I måndags var vi på pannkaksmiddag hos Mamma och det var supertrevligt. I tisdags hade Mamma och jag date i Stockholm. Vi åt räksallad på Tures och lyckades shoppa så där bra som bara hon och jag kan när vi kommer tillsammans. Onsdag minns jag inte riktigt. I Torsdags hade vi ett väldigt bra möte med vår vän och mentor Stefan, där vi lade grunden för det som kommer att bli ett revolutionerade koncept för företag med inriktning på high-performance / high value. Sen hade Niki och jag wine ´n dine. Vi har kommit på att Torsdagar är en perfekt date-kväll, då barnen somnat och jag jobbat klart. Torsdagar....... <3 Igår var vi på kalas. Så himla trevligt med mysiga människor och fantastisk mat. Idag, denna grå lördag, har jag varit på ICA och köpt dels det som behövdes till en favvo-frukost för familjen och även alla städsaker som behövs för att bringa ordning här hemma efter gångna veckans alla äventyr. Alltså; storstäd och myslördag idag. Och sen ännu mer kalas i kväll med två väldigt fina personer.

Hörrö, everydaylife - jag tycker vi kommer bra överens just nu.

photobymile.com

Det här är vi. Nu.

Full rulle

Idag - full rulle från morgon till kväll. Ett lyxproblem kanske, att vara fullbokad. Att ha mycket som man vill göra. Att inte alltid ha helt lätt att välja.

Jag för min del skulle med glädje instruera klass på form varje dag. Nästan i alla fall. Dans, step, spin, yoga, funktionell... Och jag skulle gärna ha mer tider i veckan till patienter och klienter. Och jag skulle gärna vara hemmafru på heltid. Städa och sortera, laga mat och frysa in, pyssla i trädgården och ha mer tid för utflykter med barnen. Och jag skulle lätt kunna träna några timmar varje dag; jag tänker cykling, yoga, löpning mm. Och jag skulle så gärna vilja ha mer tid till att sy, måla, snickra, odla. Och jag älskar att få plugga och lära mig nya saker. Och....ja, faktiskt en massa mer. Vad gör man? Man får bli bra på att nej. Och ja. Prioritera, helt enkelt; välja. Som min kloka mentor säger, -"Det finns bara två saker du måste. Du måste välja och måste slutligen dö."

Vad vill du? Mer av? Mindre av?

Dagen har fyllts en hel del av pt-klienter idag. Det har tränats några riktigt bra pass; det har svettats och det har delats ut skräddarsydda program. Även samtalats har det gjorts. Och naprapati; en nålar har blivit satta. Effektivt som tusan är det; dry needling; en typ av akupunktur, även kallad medicinsk akupunktur som vi använder framgångsrikt sedan drygt tio år. Jag är glad över att få fylla på kunskapsbanken för att allt mer kunna fungera som holistisk friskvårdare. Kroppen, kosten, aktiviteten och träningen, nerv-muskelfunktionen, ledfunktionen, sinnet och själen; allt samverkar i vår fantastiska och enastående varelse.

Efter en dag med full fart är det så himla mysigt att hämta barnen och dra hem till mormor (mamma) som väntar med ett helt bord uppdukat med grädde, sylt, pannkakor, knäckebröd, ost, mjölk och frukt. Och tända ljus. Jag säger det igen - att de bara orkar, föräldrarna mina. Jag vet att Mamma också haft en proppfull dag.

Så här magisk såg världen ut i morse. Som om alla löv hade disco-kläder på sig; glittriga och gnistriga. 

Hemma hos Mamma. Klart jag äter både gluten, socker och grädde. På en måndag. Mmmmm va gott!

Såg på instagram att bilderna från helgen processas. DEN DÄR bilden på skärmen, oj vad jag vill ha den. Nu. Jag och E i höstsolen <3

www.photobymile.com

Söndagsmys

På Söndagar brukar vi ses på Söndagmiddag hemma hos Mamma & Pappa. Det är lyxigt på många sätt att få bo så nära och kunna ses så relativt ofta. Tycker jag. Vi har himla kul tillsammans och det är alltid så mycket att prata om; det tar liksom aldrig slut. Visserligen pratar alla typ samtidigt och nästan i munnen på varandra. I alla fall gör många av barnen det. Och fastän vi bor så nära har vi fullt upp i veckorna allihop. Därför är det en sån shysst tradition att ses och prata ihop sig lite med jämna mellanrum. Mamma gör ett hästjobb tycker jag med att alltid fixa trerätters middag och duka riktigt fint; fin duk, blommor, servetter och tända ljus. Och Gunnar och jag ramlar in med våra familjer som tar plats och stökar, hahaha... Mysigt, mysigt. Tack Pappa och Mamma; att ni bara orkar allt det som ni alltid orkar. Tack för att ni såna glädjespridare och källor till liv och lust.

På vägen hem sken månen ner på oss och stjärnorna tindrade. Vägen var full av gula löv som prasslade under våra fötter. Och ja, det är fint med årstider kan jag tycka. Så tacksamt att få vara med om en sån färgsprakande höst.

Inte jättebra

Jag sprang igår. En knapp mil. Jag var bara såååå träningssugen. Vissa människor beklagar sig över att det är så svårt att hitta träningslust och motivation. Jag skulle vilja säga tvärtom; jag har oändligt svårt att avstå från att träna en dag. Det är FÖR KUL för att låta bli. Endorfin-junkie, kanhända?

Avstå är vad jag kanske borde ha gjort, då jag var krasslig i Fredags. Idag är öroninflammationen ett faktum, det gör ONT! Men; solen skiner och det är en underbar dag, så det gör inte så mycket just. Förutom att krafterna till en MTB-tur får sparas till en annan dag.

Idag fick jag ändå nöjet att instruera cirkelpuls på form kl 12. Eftersom gruppen var rätt liten, blev det som en PT-grupp och det fanns gott om utrymme för personlig feedback och pepping. IMPONERAD är jag - jisses vad bra de kämpande på. Så gör man sig en bra Söndag!

Sen tog jag svängen förbi elljusspåret för att spana in Cykelklubbens MTB-tävling. Det såg kallt ut. Och lerigt. Men fint. Tre timmar runt, runt, runt på en kort bana är psykiskt tufft, tycker jag i alla fall. Starkt jobbat av alla deltagare.

Alldeles galet cykelsugen men matt och trött i systemet, tog jag ändå en liiiiten tur genom skogen. Det är magiskt, jag hittar liksom inte rätt ord för att beskriva hur makalöst fint, vackert, trollskt och mirakulöst det är i skogen. Nu. Och annars. Men just nu, allt det gula, alla löv som singlar ner i sakta mak mot marken. Det är sååå fint.

Nu är filten på och tjocksockorna med. Kaffet är kokat och jag får väl kurera mig...

Aliens?

Trollskogens mystiska mossa

Mönster

Precious

Som en sal

Stanna en stund

Mera lera

På en bädd av mossa och löv

Grönt Gult

Magic

Bäddat för vinter

Ådror av liv i alla dessa löv

Jag har fått långt hår; när hände det? 

form - exceptional lifestyle for optimal holistic health

Knivsta CK och Sixtens Minne

Idag arrangerade Knivsta Cykelklubb en MTB-tävling, dedikerad grundaren Sixten. I tre timmar gällde det att ta sig så många varv som möjligt runt den rätt knixiga banan. Ett varv var ca 4 km. Jag var inte en av deltagarna då jag inte är helt frisk och dessutom behövde hjälpa till med ett pass på form. Däremot åkte jag upp en sväng för att kolla in cyklisterna. Fick höra att det varit isigt och kallt vid start klockan elva, men att det ända blivit lite mildare under dagen. Kul att se några bekanta cyklister glida förbi. Kul även att Knivsta CK gjort ett så fint jobb med att få fram en mängd olika banor uppe i spåret och att de håller sig framme och arrangerar tävlingar. Mycket bra.

Vinnaren

Jaime

Rolle

Jonny

Femkrona i rumpan och blicken mot skyn

Jag anser, precis som tex Jessica Clarén påtalade under vårt löppass, att den egna, personlig löpstilen är något att värna om. Visst kan man träna löpteknik och löpstyrka för att på sikt få mer stuns och styrka i steget, i men i grund och botten bör man lita på att ens egen löpstil är den bästa. Jag tycket det stämmer väldigt väl in på mig tex :)

Från vår löprunda med Jessica och Jaime förra veckan, plockade jag med mig mycket, bla en grej som funkade att använda idag på den 9,5 km långa eftermiddagsrundan via Alsike. "Spring som om du har en femkrona mellan skinkorna som du ska hålla kvar där." Hahaha, jo men visst. Efter halva rundan kom jag och tänka på femkronan; ett bra tips. Plötsligt var min blick riktad rakt upp i molnen. Vad hände? Ni som kan kroppens anatomi förstår precis. En ökad aktivitet i gluteerna alltså sätesmusklerna, ledde till att bäckenet tippades lite bakåt, och drog med hela min kropp och hållning i en mer aktiv och upprätt position. Och därmed lyfte bröstkorgen och även blicken. Oj vad roligt! Det blir ett bra mantra att ta med på kommande löprundor, tror jag. Femkrona i rumpan...

För övrigt så sprang jag med förvaringsbältet som jag testar just nu och jäklar vad bra det var! För det första - inget sladdtrassel och hängande sladdar i min väg. För det andra, inga skavsår på armar. För det tredje - det kändes liksom inte att jag hade något med mig / på mig. Telefonen, lurarna, lite pengar. Jag är faktiskt jättenöjd, liksom lite lycklig över att finns lösningar på vardagliga "bekymmer". Helt suveränt - en ny spingkompis!