Att vara en bra vän

Har du en bra vän? En som känns bra att vara med; en som lyssnar och tar sig tid om det behövs. En som stöttar dig och tror på dig. Respekterar dig. En som gillar dig för den du är. En som aldrig skulle svika dig eller prata skit om dig; döma dig om du skulle misslyckas. En som ser till din unika egenskaper och sätt att vara, som uppskattar dig. Kanske har du en sån vän? Eller så har du det inte. Men viktigare än så, ÄR du en sån vän? Och v i k t i g a s t av allt - är du den vännen för dig själv?

Låt oss vara helt säkra på en sak - Du är den du spenderar allra mest tid med. Livet ut. Du är den du hänger med, hela tiden. Varje dag, dygnet runt. Eller hur?

Så frågan är, hur är den; din första och främsta vänskap? Man kan ju verkligen hoppas att den är fin, visst? Att det är en shysst dialog och ett bra bemötande du får. Att det finns omsorg och omtanke; att du tar dig tid tid att lyssna och förstå men även peppa och stötta. Att du bemöter dig själv så som du vill bemöta andra och så som du själv vill bli bemött. Att du tror på dig själv.

Det är så självklart och ändå så förbisett, det här med vänskapen med sig själv. Lek med tanken att du hade en vän som varje gång ni sågs, talade om för dig hur fel du var; tjock, ful, oduglig. En vän som slog ner på dina misstag och kallade dig för fula saker. En vän som gav blanka fan i om du höll på att jobba ihjäl dig och gick på knäna. Skulle du må bra då, tror du? Skull du växa som människa då? Och skulle du vilja behålla den vännen? Träffas varje dag?

Vilken vän skulle du vilja vara? För dig själv? Hur ser det ut idag - ärligt? Vad kan du göra för att ta ett första steg till en bättre, fina, mer närande vänskap? En som stödjer dig och ger dig lyft?