Jag är inte typen som som kastar mig in i dessa debatter, jag tycker det är ...tråkigt. Min egen önskan är att ha ett så skönt och avslappnat förhållningssätt till kost som möjligt. Samtidigt är det en självklarhet att jag vill ge min kropp (och själ) det jag mår bra av; nu och på sikt. Ibland är mitt intresse strikt rawfood, ibland bakar jag bullar, kakor och gör saft och sylt. Ibland, som idag, blev det farmors kålpudding med egenplockade, rårörda lingon.
Här om dagen slog det mig - att äta och dricka är i grund och botten bara är ett mänskligt behov och sådana har vi flera av. Tänk om man skulle ha samma inställning till behovet av näring som tex det mänskliga behovet av att...kissa?
De flesta av oss har ett väldigt okomplicerat kiss-mönster; superenkelt. Är man kissnödig så går man naturligvis och kissar. Man gör det så snart det går. Om man inte kan just där och då, så håller man sig tills det passar. Man måste inte kissa på en fancypants-toalett; buskarna duger om det är så. Ingen skulle komma på tanken att gå och hålla sig lite extra, liksom späka sig på kissnödighetsfronten; är man nödig så går man. Lika enkelt är det när behovet sedan är tillfredsställt; då är hela saken ur världen. Ingen tänker sig att försöka "okynnes-kissa" lite extra, bara för att det är så härligt. Ingen som går och unnar sig att småkissa hela dagarna. Sorgligt nog är det knappast så enkelt gällande mat och dryck. Det dietas, överäts och underäts. Det läggs enormt mycket tid och energi på att planera sitt näringsintag och väldigt många tänker hela tiden på vad de borde och inte borde äta.
TÄNK om alla våra behov vara enkla och självklara, vad mycket energi vi skulle spara till annat än att nojja kring mat.
