Vi kom in på ämnet att bli äldre och hur spännande det ändå är. Vi kunde enas om att det hittills bara känns som en enorm fördel att blir äldre och därmed mer klok, erfaren och få allt bättre koll på livet; vad man vill och inte inte vill. Vad som känns viktigt och vad man kan strunta i. Det är ju coolt.
Jag kan tycka att jag har lärt mig så oerhört mycket hittills i livet, inte minst av de utmaningar som kommit i min väg. Barnen är en enorm utmaning så klart. Även att ha ett förhållande är en utmaning. Och att driva företag. Att navigera i det sociala. Att hitta fram till något bra och givande i yrkeslivet. Jag är på riktigt bara glad och tacksam över alla lärdomar. Det hade varit enkelt att kalla många av dem för misslyckanden, men jag tror inte på det där. Jag tror verkligen att allt är ett lärande och att vår livsresa är ett enda långt lärande. Att det är de som är meningen liksom. Att det är utmaningarna som slipar fram vår personlighet och om vi är modiga nog att fortsätta utsätta oss för misstag och utmaningar, så slipas vi sakna med säkert till den diamant vi är ämnade att vara och vi gnistrar och lyser med det unika sken med vilket vi var tänkta att lysa upp världen.
När det kommer till det yttre åldrandet, kan jag inte låta bli att vara nyfiken. Vad har livet tänkt för mig egentligen? Hur var det tänkt att jag skulle åldras? Vilka rynkor kommer att berätta mitt livs historia? Vilka ärr? Vilka kroppsmönster?
Jag färgar mitt hår regelbundet, för att inte känner mig redo att "go greytop" just nu. Ändå är det med nyfiken glädje jag målar upp en bild av hur livet tyckte att jag skulle se ut vid denna ålder. Två grå slingor av hår vid tinningarna och tilltagande gråa inslag här och var. Melerad liksom.
När jag var yngre tänkte jag alltid att när ålderstecken kommer, opererar jag mig. Tveklöst. men just nu är nyfikenheten störst. Kanske kommer en dag när jag inte längre är nyfiken utan bara less. Jag har ingen aning. Framtiden och generna får utvisa.
Jag har noll problem med att folk opererar sig till det yttre; varför inte se till att gör det precis det man vill med sitt liv. Jag har träffat så många människor och så många kroppar. Vissa har lagt till, dragit ifrån, lyft, förändrat och fixat till. Jag tycker det är precis lika okej som alla andra val människor gör här i livet. Det är personligt och vars och ens fria val.
Där i bastun i fredags kom vi in på det faktum att varje dag vi åldras, trots allt är en gåva förunnat inte alla. Vissa hade givit precis vad som helst för att få finnas kvar. Lite till. För att få åldras. Jag tycker det är en enormt fin tanke att ha med sig varje dag. Det finns inga garantier. Livet är här och nu. Och VARJE DAG är en gåva. med eller utan tecken på et liv som levts.
/ Anna :)
