Monkeymind

Idag är det andra advent. Också andra decemberspringdagen i år. Ibland avvägs sträckan på springet efter hur lång tid det kan tänkas ta att få tystnad. Ibland springer jag bara för att det är härligt och vackert, ibland för att jag känner att jag måste så jag inte tappar känslan av att springa helt. Och så finns det dagar då jag springer för att tysta alla tankar som snurrar i huvudet. Idag kändes det som att en mil inte skulle räcka. Därför vek jag av ut mot Statoil och sen vidare in vid Brunnby och så hela vägen runt sjön. Drygt 16 kilometer i -12 grader och genom snötäckta skogar och hagar.

Monkeymind är ett uttryck jag stötte på under min yogautbildning. När tankar far hit och dit, planlöst och ofokuserat likt en apa som hoppar från den ena grenen till den andra i rasande fart, behövs stillhet. Jag kan känna ibland att jag inte orkar tänka. Mer. Naturligt vore väl att benen kändes trötta men i mitt fall kändes huvudet desto tröttare. Att springa och bara fokusera på vägen framför en och naturen runt om och låta alla tankar fara och flyga en stund, är vilsamt. Renande. Skönt. Höra bara ljudet av sina egna steg och andetag. Entonigt. Evighetsblick.

Jag blev också trött i benen. Och rätt kall här och där. Ungefär i samma stund som tankarna stillnade och huvudet började vila, tilltog känslan av soppa-torsk i benen. Ändå bar det hela vägen hem. På det stora hela - vilken ynnest att få fira andra advent ute på en nära-naturen-runda i den här fina bygden som ger en närhet till allt. Önskar er som läser detta en fin och skön och vilsam advent.