I alla fall, på insparken i tvåan, när vi ordnade en röjarfest för ettorna, var det väl något som hände. Från att inte riktigt ha sett varandra, till att bara ha ögon för varandra. På en utbildning där man går till skolan och klär av sig nästan alla kläder när lektionen börjar för att sedan jobba väldigt nära varandra. Det var elektriskt!
Jag tycker att femton år är en galet lång tid, men när man ser bakåt, har det gått så rysligt fort. Swosh bara! Det har varit som en orkanvind och jag kan nog tycka att vi hunnit med mycket. Vi träffades i September och ägnade väl i alla fall ett år åt att mest festa och hänga tillsammans. Sitta uppe hela nätterna och prata. Sen drog det igång, det som skulle bli så mycket av vårt liv - företagandet. Vi fick en liten lokal på bottenplan på Forsbyvägen, och startade ett gemensamt företag där; fin fysik! Några av er minns säkert. Det var 1999 och vi började tredje klass på Naprapathögskolan då. Redan året därpå, alltså när vi gick i fyran, öppnade vi form i Apotekshuset. Uppsalahem som hjälpte oss ville skriva ett femårskontrakt och vi skrattade åt det så vi nästan kissade på oss. Fem år?! Med företag i Knivsta? Hahahhaha, jag tror INTE det...
Se på oss nu; tretton år senare. Vi har haft form i Apotekshuset, flyttat till fd Konsum, haft restaurang och café och lärt oss så sjukt mycket i både med- och motgång. Man kan undrar hur våra liv tett sig om vi INTE startat företag tillsammans?
Vi har har också begåvats med tre barn. En sån tur! Så makalöst fantastiskt. Vi har fått vänta på att bli med barn och upplevt sorgen och frustrationen i det. Och sedan år av lyckorus när det lossnade ordentligt - tre barn på tre och ett halvt år. Välsignelse!
Vi har levt med form och dess medlemmar så länge att det känns som familj och en helt självklar del i livet. Vi har fått uppleva så mycket glädje med form. Samtidigt har företagandet också tvingat oss igenom enormt svåra och krävande tider. Att välja att göra allt tillsammans har sin för- och nackdelar. Man delar mycket; det fina och roliga men även det jobbiga. Om man i ett vanligt förhållande har saker att tjafsa om, så kan jag lova att det inte blir mindre när man dessutom jobbar ihop. Man lär sig! De sista åren har vi ägnat åt att "skala av". Förenkla tillvaron. Skilja på arbete och fritid. Sätta prio på det viktigaste - att må bra och finnas till för dem man älskar - familjen. Just nu går det före allt. Om det inte funkar - faller allt annat.
Jag fick en superfin morgon av Niki. Fin-frulle och en bukett. En helt underbar bukett, ihopsatt av Niki. Massor av doftande rosor, tre rosa gerbera och så lite gräs. -"Lite ogräs får symbolisera det som varit jobbigt". Det roliga var, att det var just grässtråna jag älskade i buketten. Det gjorde den finare; mer gedigen, vacker på riktigt. Och jag tänker att det nog är så med livet och förhållanden. Det är inte bara vackert och enkelt. Ibland är det också svårt och tungt. Och det är det som gör det "på riktigt"; som gör det fint.
Sen fick jag faktiskt en grej till. En weekend i Åre! Med MTB, så klart. Oj vad vi ska ha det bra då! Sitta på tåget och prata och kanske sova lite. Sen cykla, cykla, cykla. Äta middag på något fint ställe. Bara vara två.
