Medan röken tar sin tid och passas av männen som även förfriskar sig under tiden :) ger sig kvinnorna ut och plockar blommor och blad att löva stången med. Ja alltså, det var ju så här uppdelat förr, och till viss del dröjer det sig kvar. Naturligtvis är alla tjejer välkomna att både fiska och elda och röka precis som killarna ofta följer med och plocket blommor. Sen kläs stången och bordet dukas och allt görs iordning för midsommarlunch, dans kring stången och kaffe och kaka samt lekar.
Så har det varit de flesta midsomrar i mitt liv. Med lite variation från år till år. Människor har kommit och gått, något har lagts till, något har fallit från men i det stora har det mesta bestått.
En annan midsommar jag minns väl är den när vi var på träningsläger i Fort Lauderdale Florida. Vi, ca 25 simmare ur Uppsala Simsällskaps elitgrupp hade skrapat ihop pengar till ett tvåveckors träningsläger i Miami. Jag var femton år och det var en rätt stor och mäktig grej att åka hela vägen till USA med sina bästa vänner. Jag minns det som den coolaste grejen nånsin. På självaste midsommarafton byggde vi ihop en stång av palmblad och annat nere på stranden, och staten igång med att fira sedvanlig midsommar med dans, sång och lekar. Först när folk samlades runt oss, tittade, pekade och började fota, kom vi på hur märkligt det ändå måste ha sett ut. 25 halvnakna svenskar som hoppar runt en kors av blad och blommor. Som någon märklig, hednisk ritual eller nåt. Det var kul.
En midsommar bjöd vi till fest i vår trädgård vid vårt gamla hus på Apoteksvägen. Det blev en av de där magiska sommarfesterna som man minns för alltid. Vi fixade jättefint med dukning och lekar och lagade jättegod mat. Sent på natten, vid tolv tror jag, sprang vi ner till sjön och simmade rakt ut i det mörka, stilla vattnet. Det var oerhört fint. När vi kom hem från vårt bad lystes natten upp de fina lyktor med levande ljus som vi hängt upp i äppelträdet med olikfärgade sidenband. Så drömmigt fint och bra var det. Annars är det ju så att många midsomrar antingen regnar eller blåser bort.
Förra året spenderade vi i Kroatien hos Nikis mamma och pappa tillsammans med Thomas och Minna (och Nemo fast i magen). Det var annorlunda och rätt härligt. Det var så många saker man slapp tänka på tycker jag. Inga direkta måsten att ta fasta på. Bara friheten att göra det som känns viktigt. I vårt fall valde vi att göra ett riktigt bra träningspass och att laga till en egen variant av midsommarbuffé. Medan vi hade midsommarfest i trädgården brakade världen oväder loss och det kändes häftigt och mäktigt på alla sätt och vis.
I år hade vi tänkt att vara på väg till Kroatien redan, men helt ärligt så var liksom energin slut. Energin till att skynda sig med packning, städning och stängning av säsongens arbete. Jag o r k a r inte skynda mig. Skynda mig att ha semester liksom. Tokigt! Så vi tog oss några dagar till hemma. Dagar som är till för att bara landa lite. Tvätta ikapp, packa, städa igenom och, ja, plocka undan och iordning allt det där som inte hinns med när livet rullar på i 180 som det ofta gör framförallt i terminssluten.
Idag är det midsommarafton och vi är bara hemma. Det är skönt. Och lite, lite konstigt. Borde vi inte fira? Borde vi inte vara någonstans? Med någon? Eller några? Det är det knepiga med traditioner, tycker jag, när de blir ett märkligt måste som ska klämmas in i en alldeles för upptagen vardag. När man inte direkt har lust till det, bara känner måsten.
Idag började i alla fall dagen för min egen del på allra bästa sätt. Christine, Stefan och jag drog ut på en mtb-runda bort mot Lunsen. Ingen dag kan bli särdeles dålig när man fått cykla. Det visade sig bli en episk runda där vi liksom tog ut svängarna ordentligt; testade på lite nya saker och vågade lite mer. Till det hör så klart en och annan vurpa. Jag hade bra flyt i början av rundan och fick av mitt övermod en rättvis otb; over the bar som avslutades med en faceplant; ansiktet ner i myllan. Det gick riktigt bra och gjorde inte alls ont, f ö r r ä n cykeln landade och nöp fast mitt smalben mellan ramen och styret; DET gjorde superont! Chris höll på att göra en riktigt galen skrotning, men klarade sig precis tack vare sin tokbra balans och sin långa erfarenhet. Kul var det i alla fall. Och Stefan fick till ovanlighetens skull ur sig lite mtb-rage; lite frustration över saker som ännu inte mognat i mtb-sinnet.
På det stora hela fick en extra rolig runda med liten magisk fikastund vid Lunsentorpet, som dagen till ära var klädd i allra vackraste midsommarskrud.
Nä, nu ska jag , i alla fall, baka en midsommartårta :)
Önskar er alla en riktig fin midsommar på ert alldeles egna vis <3
