"Łódź har rykte om sig att vara en smutsig industristad, men om man kikar bakom kulissen finner man det extraordinära, det som på andra håll gått förlorat i köpcentrum och moderniteter.
Staden var före andra världskriget (och även efter kriget) textilindustrins huvudort i Polen. Om detta vittnar oräkneliga och vackra gamla fabriksbyggnader och palats. Då bebodde judar, tyskar och polacker staden och industrin blomstrade. Den judiska befolkningen uppgick till hela 300000 och var den näst största i Europa. Här fanns synagogor och en stor judisk begravningsplats."
Denna dag började ombord på färjan. Rätt charmigt att vakna och kika ut genom ett hyttfönster. Efter frukost på färjan var det dags att köra av och rulla vidare i ett nytt land.
Hamnen i Gdynia. Industri-chic.
Vidare till första stoppet i Gdansk och området Oliwa.
Första Polen-fikat - bra kaffe och intressanta bakverk.
M
On the road. Man ska väl matcha varandra då?
Efter ett antal mil på imponerande bra vägar; nya, stora, breda marginaler och superfräscha rastplatser, tankstationer och fikaplatser, kom vi fram till Lodz. Vi hade inte planerat att stanna men det blev så. Vi åkte på en långsam tur i rusningstrafik genom en helt makalös stad. Som beskrivet i klippet från SvD ovan, är Lodz en industristad där det slitna, lortiga och förfallna möter det storslaget pampiga och även det helt nya och moderna. Det blir en intagande blandning som känns väldigt autentisk.
Sen plötsligt var vi jättehungriga och stannade för mat. Att äta är billigt och rätt bra. Öl kostar näst intill gratis. Rean är oemotståndlig. Två Nike-toppar för ca 150kr. Tex.
Tur sim tokiga hittade vi ett vattenland som hade öppet till 22.00. Där kunde vi avsluta dagen med full fart. Bassänger inne och ute samt den galnaste vattenrutschbanan någonsin.
För mig var hotellsängen som himmelriket. Så otroligt skönt att krypa ner i en supermjuk och skön säng.
