Tredje dagen krasslig.
Jag älskar inte känslan.
Det smittar av sig på humöret; en smula.
När man blir arg och trött på tex stavningsprogrammet
på telefonen, liksom GE DIG, jag vet vad jag vill skriva...
Att ställa in och boka av.
Inte min melodi, men det tycks visst vara nödvändigt.
En grej till - hantverkare i huset.
Älskvärda människor; verkligen fina och bra!
Men fy för xxx när de drar igång sina maskiner
och det känns som om de sågar in i min tinning,
hela tiden; länge, länge.
Och alla dessa frågor; mer ihärdiga än barnen
när de går på som bäst.
"Du, ska vi ta 3 eller fem tum här?"
"Vart går huvudströmmen in?"
Men inte f----n vet jag!
Å det blir damm och lort.
Och fult?!
Fult - åååååå, jag hatar fult.
"Ja-men-det-där-elskåpet-måste-sitta-där fult."
Mitt på fasaden på framsidan.
Nä, inte ens förressten, i ena hörnet av den finaste fasaden
på framsidan av vårt i övrigt ganska skruffiga hus.
Nej. Å nej.
I en drömvärld var allt estetiskt tilltalade på ett eller annat
vis, men bara inte praktiskt-fult.
Krya på mig.
