Förutsättningar för framtiden

När min brorsa var liten, under tio år, klädde han och laget upp sig i full hockeymundering en lördag för att demonstrera nere på byn. Frågan då var att Knivsta inte hade någon is att träna och matcha på. Det var inte ens tal om om ishall; konstfruset hade gått bra. Det är nu ca trettio år sedan och någon is eller hall har inte dykt upp. Än. Många är de barn och föräldrar som tvingas bila till Uppsala och Märsta för att få istid, ofta på usla tider på sena kvällar.

Knivsta är Sveriges yngsta OCH snabbast växande kommun. Vi är dessutom en av de mest sport-och idrottsaktiva kommunerna i vårt land. Hur i fridens namn går detta ihop med att det i Knivsta fattas;
konstis / ishall och möjlighet till hockey och skridskor
friidrottsarena med allt vad det innebär
bollsportsmöjligheter tex tennisbanor
plats och utrymme för gymnastik på riktigt, redskap mm
bättre möjligheter för simmare och vattensport

Under sommaren har vi rest runt och besökt orter långt mindre än Knivsta, som visat upp förvånande bra möjligheter att engagera barn och ungdomar till ett positivt umgänge inom sport och idrott. Hur kan det för exempel vara så att lilla Skärplinge (673 invånare) har helt ok friidrottsarena, flera fotbollsplaner, en ishall och ett motionsspår i anslutning till detta? Hur kan det vara så att Leksand (15.000 invånare, alltså ungefär som Knivsta) har enormt fina isanläggningar med ishallar, curling, baseball, friidrottsarena i SM-klass, tennisbanor, simhall, sporthallar, mm, mm.

Knivsta har växt fort och bra, och jag vet att det är lätt som tusan att sitta på bänken och peka ut vad som fattas. Det är ju inte så kul. Men faktum kvarstår att vi har mycket (!) att stå i för att möta alla unga, blivande sport- och idrottslöften i vår kommun. Att sporta och idrotta innebär så mycket positivt; man är med i ett sammanhang; casam; man har vänner och kamrater, man får röra på kroppen med allt vad det innebär i oändliga hälsoeffekter för framtiden, man får växa som människa fysiskt och psykiskt. Man slipper hamna utanför....

Jag vet faktiskt inte hur man går till väga eller i vilken ände man startar, men ATT starta vore bra. Jag tänker i banor av att företag och privatpersoner tillsammans startar insamlingar. Och någonstans inemellan alla enorma villor, lagom stora villor, funkishus, bo-klok-hus, studentboenden, äldreboenden och kommunhus, måste det väl gå att planera in lite space till aktivitet, för alla dessa människor som ska bo i alla dessa hus?

Tjejen i rosa top - Sanna Kallur. Hur stor chans hade hon haft och hon växt upp i Knivsta? 

Foto: Anna PT