Det har varit märkligt tomt i huvudet. Tidigare år har jag haft dramatiska bromssträckor mellan säsong och semester - antar jag jag blivit bättre på andrum och reflektion.
Igår kom stillheten och lugnet som inträffar så sällan (för mig). Jag bara satt stund på strandkanten och kände att jag tog in hela stunden utan värderingar eller tankar; jag bara var och det kändes bra.
Varje dag här i Kroatien har haft sin speciella innebörd och händelse, så även gårdagen. Vår eftermiddag och kväll blev magisk och lugn som havet.
Barnen samlar krabbor, räkor och småfisk.
Färjan kommer och går...
Vid middagstid släntrade vi bort till Lude godina för middag på strandpromenaden.
Sen kvällsbad i ett lugnt och stilla, stort hav.
Min familj.
I love <3
Mina monster i kvällningen.
Tacksam.
Å hemma vaktar katten...
