Efter Valborg kommer Maj. Sköna, fina Maj. Månaden då ALLT som man längtat efter händer. Då allt spricker ut i blom. Då ljuset gör sig hemma hos oss. Då knoppar blir till blommor och blad. Då marken blir mjuk och varm och odlingsbar. Då vattnen i våra sjöar och hav värms upp och blir badvänligt. Då vi flyttar ut och hänger ute oavsett väder. Välkommen sköna Maj.
På form tänkte vi inleda starkt med ett gemensamt inspirationspass. Varför? Bara för att det är kul. Det är otroligt roligt att träna tillsammans med sina kollegor, det är det. Alldeles extra kul på vår arbetsplats, då vi alla BRINNER för träning och hälsa. Idag var det Niki som ledde oss igenom ett inspirerande pass av mobilitet och även en avslutande crossfit-del. Ett pass som landade så bra i kroppen och ännu bättre i själen. Jag gillar verkligen att upptäcka svaga länkar i min kropp och träning för det ger mig motivation att träna upp denna del av mig själv. I mobilitetsträningen är det lätt att hitta svaga länkar. En svag länk; ett ställe där man inte känner sig stark och bekväm, är som vi nu för tiden vet, bara en effekt av imobilitet, alltså UNDER-användande. Man är för stel och för svag i vissa delar av kroppen. Dessa delar behöver då INTE vila och avlastas, som man länge trott, utan tvärtom utmanas och användas; fås starka och rörliga. Och det här tänket; den här insikten, tilltalar mig.
På form tänkte vi inleda starkt med ett gemensamt inspirationspass. Varför? Bara för att det är kul. Det är otroligt roligt att träna tillsammans med sina kollegor, det är det. Alldeles extra kul på vår arbetsplats, då vi alla BRINNER för träning och hälsa. Idag var det Niki som ledde oss igenom ett inspirerande pass av mobilitet och även en avslutande crossfit-del. Ett pass som landade så bra i kroppen och ännu bättre i själen. Jag gillar verkligen att upptäcka svaga länkar i min kropp och träning för det ger mig motivation att träna upp denna del av mig själv. I mobilitetsträningen är det lätt att hitta svaga länkar. En svag länk; ett ställe där man inte känner sig stark och bekväm, är som vi nu för tiden vet, bara en effekt av imobilitet, alltså UNDER-användande. Man är för stel och för svag i vissa delar av kroppen. Dessa delar behöver då INTE vila och avlastas, som man länge trott, utan tvärtom utmanas och användas; fås starka och rörliga. Och det här tänket; den här insikten, tilltalar mig.
Vi inledde med en längre squat-serie med uppmjukning av fotleder, knäleder och höftleder. Prova gärna själv att göra dig bekväm i vilopositionen squat, istället för i stol, soffa eller fåtölj.
Efter ett tag rullade träningen över på ful-hjulningar, handstående-promenad, huvudstående och även brygga hela varvet runt. Ingen av dessa övningar kräver maxpuls. Däremot blir det maxad närvaro i kroppen. En form av mindfulness om man vill. Ett totalt fokus på här och nu; kroppen och samspelet i det neuromuskulära systemet. Utvecklande av kropps-smarthet.
Avslutningsvis drog vi igenom en crossfitövning med trusters och burpees på tid; 21+21, 15+15, 9+9. Tack fina och starka kollegor - vi gör det igen snart :)
Och vad gör man då med en helt ledig och fri dag när regnet öser ner? Tja, varför inte dra ut till Wenngarn? Detta för mig helt nyupptäckta ställe, som ger mig blandade men mest fina intryck. Wenngarn som växer så det knakar. Vars ägare vill göra stället till folks vardagsrum. Såna ambitioner måste man ju bara gilla. Jag älskar såna saker; det stämmer ju helt överens med våra tankar om form.
Denna helg är det stor invigning på Wenngarn och samtidigt trädgårdsdagar. Jag kan så varmt rekommendera ett besök där. Vi började med en pizza vid dammstugan. En snyggpizza ska nämnas. Ingen vanlig pizza; såna gillar jag inte. Nej en väldigt snygg och fin, glutenfri pizza med ojämn och lite bränd kant, mozzarella och lufttorkad skinka samt pesto och färsk ruccola.
Maja framför Anstalten; den vita och vackra byggnad som uppfördes i början av 1900-talet för att inhysa lagstiftad vård av alkoholiserade människor. Idag rymmer denna kraftigt renoverade och uppsnyggade byggnad en restaurang samt hotell.
Fridfullt vid dammen vid dammstugan.
Slottet; det makalösa slottet, lyser gult i bild.
Jag älskar byggnader. Jag gör det. Helst lite märkliga och gamla. Därför blir det full pott för Wenngarns slott; en märklig byggnad som blivit gravt vanskött genom åren. Otroligt vackra tak som i sig är värt besöket. Rum, trappor, lönnrum och små prång som är svåra att förstå sig på, fyller detta underskattade slott. Här och var finns spår av vanskötseln under de senaste åren, tex det moderna kök som installerats i en av salarna?!?! Eller det extremt fula och moderna badrum som knackats in i ett av prången på övre plan. Helt galet.
Tak.
Tak.
Tak.
Kalkelugn to die for.
Wenngarn är stort! Ambitionerna är stora. Bland annat byggs ett samhälle där ute! Och renoveringen pågår för fullt. I orangeriet finns tex spektakulära, vertikala odlingar på väggarna att beundra. Nu under trädgårdsdagarna finns mängder av fina och prisvärda växter att köpa. Och man kan välja att äta lunch eller fika i bufféform på något av alla fina ställen ute på Wenngarn. Och missa inte att bläddra i boken om hela renoveringen!
Väl hemma dök ett träningstillfälle upp! Ett till. Efter några rätt hårda träningsdagar, med många bra pass under kort tid, var det inte precis vad benen behövde. Men själen! Hur skulle jag kunna motstå en löptur i lagom tempo i ett ny-regnat Lunsen? Nä precis - det går ju inte. Därför blev det en triatlonväxling till löpkläder och upphämtning av Chris och Mia och en biltur ut till Lunsen. Väl där joggade vi en mjuk och fin mil tillsammans i en skog som doftade och lät ljuvligt! Vi babblade hela tiden, vilket sägr en del om vilket tempo vi höll på löpningen. Återhämtningspass var det nån som sade, och det kan kanske stämma. Ändå somnade jag som en klubbad säl hemma.
På lördag står mtb på schemat. Jag BORDE ta en vilodag. Det borde jag :)
