- "Ah kolla, det går aldrig." Säger han och rör inte en fena. Det är för varmt. Hans fru ligger på bänken bredvid och bara vilar. Vi sitter där och småfnissar åt det svettiga segelsällskapet på äkta kro-manér. Jag och Niki sitter i skuggan av pergolan och delar på en kanna rött blandat med is och mineralvatten. Och spelar kort. Briscole. Barnen badar och har hittat nya vänner som de är tvungna att prata engelska eller kroatiska med och jag tänker att det inte finns någon bättre språkskola i världen, än vänner med annat språk.
Det är en oerhört varm lördag i juli på en ö i adriatiska skärgården. Det sägs att det blir 40 grader i morgon. I skuggan! Idag är det bara 39.
Här på ön har livet sin gilla gång. Det mesta går sakta. Mycket tar tid; får ta tid. Många projekt är och förblir oavslutade. Inget är perfektion - tvärtom. Avregistrerade skrotbilar av märken som zastava och dylikt står och skotar här och var. I mina ögon är det vackert och hör till. Med dessa gamla bilar körs det rally på öns pyttesmå gränder som inte alls är anpassade för bilar. De används även som transport och färdmedel till och från odlingar uppe på bergen.
Allt är på ett helt annat sätt än hemma. Butiken har öppettider men de behöver man inte ta så exakt på. De har varor, men av varierande utbud. Alltid alkohol, vatten, tvättmedel och gravlyktor. Annat varierar med vad som kommer med båten.
Öborna tycks alltjämt upptagna med diverse ärenden. Det hämtas och lämna saker, byts tjänster och byggs på olika projekt. Jag har slutat försöka förstå om det är jobb, fritid eller bara sånt man gör.
Vi är här. Vi gör inget. Ändå är livet mer njutbart än nånsin. Hur länge kan man stanna? Vad skulle hända OM man stannade? Skulle man bli tokig eller skulle man smälta in? Skaffa en traktor och en avregistrerad skrotbil, börja slentrianröka från morgon till kväll och slappt se på när turisterna närmar sig ön med sina svettiga försökt att kasta ankar?
Drazen fixar fram det enda vettiga på en tryckande varm lördageftermiddag.
Vattenbåten Bocac har gjort an men stör inte barnens intensiva lekar.
Elias fiskar tillsammans med ny kompis Pero.
Lunchen är serverad uppe hos familjen Tramontana.
Utsikten över viken tröttnar jag aldrig på.
En bil som tror att det går att åka bil i gränderna. Tajt!
Öbil.
Färjan kommer och går. Barnen badar. Öborna utför ärenden. Inget av betydelse sker.
