lördag 6 december 2014

Julen

Det är juldags igen. Fort går det med - redan andra advent i morgon. I och med att december kommer börjar man ju räkna ner - eller hur? Från 1 till 24. Under dessa 24 dagar är det mycket som ska ske och det blir lite som i Åhlensreklamen - en "att göra-lista" som liksom jagar en hela vägen in i mellandagarna. Hur blev det så här? Ska det vara så här? Vill jag ha det så här? Jag vet inte....

När man var liten var hela december en enda mysig och spännande väntan på något stort. Egentligen var det inte bara julafton, tomten och presenterna som hägrade; nej det var ju hela adventstiden som var så fantastisk. I skolan fick man ha levande ljus på bänken och fröken läste fina julsagor. Man fick pyssla och baka, öppna luckor och småpresenter varje dag. Och det var glögg och must, luciatåg, julfester och julaftonskläder. Det var så himla mysigt! Det var.

Förhoppningsvis är det något liknande våra barn känner nu, men jag är inte så säker. Gör de det? Är det spännande och mysigt? Eller är det bara för mycket? Typ lördag hela veckan, året om. Kanske är det bara jag som tycker att det är för mycket?

Jag känner att jag blir allt mer som The Grinch kring jul - jag har ingen lust längre. Det som tidigare var en fantastisk tid kom till att bli en påfrestande tid där jag mer än något annat känner avsaknaden av det som var. Att det inte finns någon magi längre.

Jag undrar - hur kan en högtid, som är så starkt sprungen ur andlighet, stillhet och gemenskap ha blivit ett totalt kaos av konsumtion och överdåd? Stress med att köpa, köpa, köpa. Köpa saker man knappt kan komma på för de flesta man känner har det mesta de behöver. Julmat, juldryck och julsötsaker i mängder i en hel månad. Proppfullt och sockerstinnt blir det. Kalender nummer ett, två och tre till barnen. Och sjutton olika jultillställningar under loppet av tre veckor.

Sprängfullt på stan av människor som shoppar sig svettiga och jag kan inte låta bli att fundera över vad som skulle hända om vi gav alla de där pengarna och all maten till männsikor som verkligen behöver det. Och efter att vi givit; delat med oss, kunde vi ägna juletid till det som vi verkligen behöver och det är inte mer mat, mer dryck eller mer prylar, utan tid i ro till varandra.

Ni hör - The Grinch!

Ah, nu skrev jag ju inte detta för att lägga sordi på er eventuella julstämning. Men jag saknar nåt! Nåt särskilt; nåt som berör. Nåt som ger mig något.  Kanske saknar jag bara svunna tider och barnslig, magisk förväntan.