Det är så LÄTT att tycka om det här gänget.
Medlemmarna varierar lite från gång till gång.
Men det gör inget. Jag bara gillar dem.
Idag var vi några fler och vi körde lite längre.
Närmare bestämt in på Upplandsleden.
Ojojoj, vad det blev åka av! Och ja, ALLA fick ligga.
I skogen. Viss mer än andra. Tror att c-j låg mest?
Jag fick några fina, en då jag kilade fast cykeln
mellan två stenar och liksom tippade ner i mossan.
OCH blev biten av en pissmyra. En då jag susade
fram genom högt växade äng och liksom stötte
på en stubbe. HELT otippat. Det blev en framåt-volt
eller nåt. Jag tror man behöver sånt ibland för att känna
att man lever.
Det är FANTASTISKT kul! Trixigt och knixigt.
Tänk vad kroppen och huvudet kan. Snabbt se,
dra slutsatser och sen kommunicera med neuromuskulära
systemet för att få till precis rätt vinkel, rätt lutning,
rätt hastighet. Det är imponerande. OCH man blir helt
slut i huvudet, på ett skönt sätt. Det är något helt annat
än att cykla landsväg.
Ja, sen sladdade vi hem till M och R, för det viktigaste -
kaffe med dopp. Ja. alltså, dopp i deras fina pool,
åsså kaffe, bullar och kakor. Och lite skitsnack.
Det är ju DET som är grejen. Det är ju därför vi hojar.
Och som sagt - det är lätt att tycka om den här fina
samlingen halvgalna, helglada, prestigelösa idrottare.
Samling vid form. Lite traditionsenligt käbbel
innan vi kommer iväg.
Första uppsamling - galet kul bana.
Snabb hoj.
Jag blir så glad :)
Lunsentorpet - äntligen har jag varit där!
Stora, fina smultron som doftar i skogen.
Samling vid pumpen.
Stiliga Marianne.
Och blåbär - hallå? Redan jättegoda.
Hur blir man skitsnabb och jättestark? Blåbär!
Pjuh!
Sanna har intagit sparlåga och där blir hon kvar.
