Jag blir så jäkla frustrerad!
Orsaken är dotterns skolklass.
Lyssna på det här:
I förskoleklass hade de en helt fantastisk,
underbar, snäll, go och närvarande lärare,
vilken gav åtminstone vårt barn en fantastisk
skjuts in i skolvärden. En fin övergång från
dagis till skola.
Sen kom ettan.
Termin 1 - genast var allt på blodigt allvar;
läxor, bedömningar, prestationer
och framförallt att svara upp till sin IPU.
Med förvirring och förvåning märkte
vi på vårt barn att hon var trött och frånvarande
på ett sätt vi aldrig sett förr.
Termin 2 - parallellklassens lärare
gick på mamma-ledigt och istället
för att ersätta deras lärare, splittade man
den klassen i två delar och gjorde de redan befintliga
klasserna rejält mycket större; ca 30%. Vi fick de
två största ettorna i hela kommnen. Beskedet gick
ut mycket sent, så trots alla föräldrars protester,
var det redan försent - beslutet var taget.
Termin 3 - klassföreståndaren beslutar sig för att börja
studera på 60%. En ny lärare hittas inte utan
en rastvakt som uttryckligen inte vill jobba
som lärare, tas in.
Termin 4 - jympaläraren tas in som lärare
på 100%. Det tycks fungera bra, men alla
rastvakter vittnar om att detta är en ovanligt stökig klass.
Termin 5 - vi får besked om att klassföreståndaren
skall sluta; att barnen informeras
om detta idag. Ny rekrytering har påbörjats.
Suck!
Nog hade jag önskat en annan ingång i skolvärlden
för min dotter, än denna. Så himla trist. Hur gör man
för att bygga tillbaka?
