Det var Ola som en gång skrev en krönika om Vätternrundan
med denna rubrik. Rätt talande, för det gäller att kunna pressa
i sig tillräckliga mängder energi & vätska för att kunna hålla
tempo under lång tid. Äta hela tiden, fast det liksom fastnar
i munnen vill vända. 7 (!) flaskor dryck gick det åt för mig i dag
under loppet. Stefan mätte upp en förbrukning på dryga 4000 kalorier
under dagens lopp på 15 mil, alltså ungefär två hela dagsransoner med energi.
Glaaaad och så himla nöjd. Super-personligt rekord.
Alström & Tedenlind - partners in crime.
GRYMMA, dedikerade cyklister.
I helgen har vi alltså åkt ner till Motala för att utsätta oss för årliga
cykelutmaningen Vätternrundan. Jag såg i sparade resultat på nätet
att jag visst kört fyra hela rundor á 30 mil. Nu för tiden kör jag heller
halvor á 15 mil. Då får man sova på natten och cykla på dagen och
avsluta loppet innan man är helt borta i kropp och själ.
Gänget i väntan på mat. Som hungriga vargar!
Jo så är det, till viss del! Härda ut. Trots kramp i ben,
skavsår, smärta i rygg, tunnelseende och motvind.
När vi fixat ut biljetter och nummerlappar samt shoppat i tältet,
tog vi en stund i parken; fika och babbel under de stora kastanjerna.
Till middag stämde vi upp med hela gänget på en restaurang nere
vid vattnet. Så himla trevlig. Det är ju DET som är det roliga med
Vättern; för- och eftersnacket. Känna varandra på pulsen inför
och sen utvärdera och hitta på troliga ursäkter och förklaringar
efteråt. I alla fall hade vi en trevlig middag.
Better get used to it, tänkte jag.
Utsikten från insidan av BajaMaja.
Visade sig dagen efter att jag vägrade stanna och kissa.
Cyklade kissnödig i 4,5 timmar och hade allvarliga
planer på att kissa i byxorna sista milen. Men det slapp jag.
Cykelrumpor ser man mycket av under loppet.
Och just så här ser en typisk cyklist ut;
väldigt fina kläder, ofta sk teamkläder.
I ålder över 30. Kedjetatuering på vaden.
Fast riktig vadtatuering är visst på uppgående.
Sen drog Niki och jag iväg till Klosterhotellet i Vadstena.
OM ni inte varit i Vadstena, kan jag å det varmaste rekommendera
er att åka dit. Det är så fint och trevligt; som en enda Astrid Lindgren-värld.
Alla, jag lovar alla hus, är fina. Små fina affärer, caféer och ställen.
Och så de historiska monumenten; slottet och klostret. Jag fascineras av
tanken på alla munkar och nunnor som spenderat sina liv i klostret
för så länge sedan. Alla kungar som bott där genom tiderna. Allt som
hänt just precis där.
Vid Vätterns strand. Mäktigt, om du frågar mig.
Klosterhotellets lilla fik på klostergården.
Hade vi bott i närheten, hade cykelgänget
helt klart cyklat hit för att ta en fika.
Det gamla klostret. Tänk vad många människor som
dedikerat sitt liv åt detta kloster.
Överallt - cyklar.
Klostrets örtagård - en lisa för själen.
Gammal kunskap om växters läkande förmåga.
Vårat rum i lilla slottsvillan; mycket uppskattat av mig,
inrett helt tidstypiskt med antika möbler och färger.
Klostrets vinkällare är en riktig skatt med lagrade dyrgripar.
Är man intresserad och har möjlighet, så boka en provning här,
nere i klostrets uråldriga, fuktdoftande källarvalv.
På kvällen tog jag en promenad längs stranden, fastän klockan
var mycket och jag borde sova. Det är SÅ vackert.
I morse vaknade vi till strålande sol och en frukost som serverades i konungasalen.
Vi laddade kungligt och begav oss sedan mot Motala, som ju bara ligger 15 km
från Vadstena. Vår starttid var 9.08; ungefär vid samma tid som resten av gänget,
med skillnad på några minuter. Både härligt och stressande att ha alla samlade
i en sån snäv tidsrymd.
God morgon!
Frukosten serverades i Konungasalen och vi laddade kungligt.
Historiens vingslag omsveper en på ställen som detta
tycker jag. Här har alla folkkungarna hållit hov. Här har Birgittinersystrarna
verkat. Spännande är det.
Jag kan ju bara tala för min del, och jag fick en riktigt bra åktur idag.
Jag hade också en del tur med att träffa på bra medryttare att åka med
som höll riktigt bra fart, men inte för fort. Jag tittade inte på klockan
utan körde på i så hög snitthastighet jag bara förmådde och åt och drack
regelbundet i mängder, för att slippa att bli dehydrerad och få energibrist.
Vid målgång tittade jag på klockan och läste 4:24, alltså en bra bit under
min förra bästa tid på 4.50. Till tiden lades 4 minuters depåstopp och min
sluttid blev därför 4:28. Jag snittade på 32 km/h i första halvan av loppet
och 33 km/h i sista delen.
Min cykeltatuering.
Och mina halkiga tävlingsskor.
Det är en härligt känsla att vara het nöjd och känna att man gjort sitt bästa.
Vi återsågs i matserveringen; en stormatsal där det serverades kyckling
och bulgursallad med öl och knäckebröd med kaffe och kaka på maten.
Det sitter fint efter långlopp vill jag lova, även om det icke är någon
kulinarisk upplevelse.
8216 - thats me.
Niki och jag före start.
Och sen, till sist, gjorde jag det bästa - badade i Vättern! Det är en magisk sjö
nämligen. Om man badar i den får man del av de magiska krafterna;
ett kroppsligt och själsligt glitter. Det var riktigt fint; frisk, klart och kallt.
Nu ska kroppen få detoxa ett tag, efter denna lavin av socker, socker
mera socker och annat skräp jag tryckt i mig idag :)
Rolle -> TACK! För andra gången i år ger du mig en spark i baken,
en välbehövlig en, i rätt riktning. Tackar ödmjukast för det :)
