Jag blev tipsad om en dokumentär på svt som
heter "L som i lycka". Det är en engagerande
film om fyra kvinnor mitt i livet; de val de gjort,
hur de lever och hur de mår.
Varje vecka träffar jag kvinnor mitt i livet
och får höra om hur de mår. Jag funderar
ofta på vad det är som gått så himla fel?
För folk är tok-stressade! Visst, vi är mer
frigjorda än nånsin och vår frihet och valfrihet
är enorm i mångt och mycket. Men, vad blir
summan av kardemumman? Jo ofta en heltid
på jobbet som innebär minst 125% i insats.
Oavsett om man gör karriär eller inte, som
kramar nutidens arbetsgivare ur det sista ur
sina anställda, tills de stupar, varvid man byter
ut till nya förmågor att krama ur, tills de oxå
mår som gamla disktrasor.
När vi jobbat klart måste vi skynda oss hem
för att hämta ut barnen från dagis / fritids. Vi
har enorma krav på oss att vara fantastiska föräldrar;
ge våra barn allt. Och ur det kommer många sönder-curlade
barn som aldrig fått lära sig att fixa själv och ta eget ansvar.
Och vi ska ha stora, fantastiska hem, som hämtade ur
en inredningstidning och trädgårdar som imponerar.
I våra trädgårdar ska det finnas loungemöbler av senaste
snitt, en proffsig och stor studsmatta och kanske en pool?
Och som om detta trippel-arbete inte räckte, ska
vi naturligtvis träna och hålla oss snygga och attraktiva,
samt engagera oss i intressanta sammanhang;
umgås med våra vänner, vara kulturella, uppleva enastående
saker med våra barn, få egentid, får tid med maken
och såklart; resa! Resa några gånger per år till spännande
platser runtoom i världen.
Allvarligt talat - är det konstigt att många går omkring med
ett stress-påslag som heter duga och en ständig känsla av
att inte räcka till?
Man VET att man har allt man kan begära och lite därtill.
Ändå är det något som verkligen inte stämmer.
Hur vi löser det här?
Jag vet inte, men jag klurar på det varje dag.
Dokumentären på svt:
http://www.svtplay.se/video/1193047/l-som-i-lycka
