Idag var det megatrixigt att få till det,
men tack vare Gunnar och Jenny, som
gick med på att vara barnvakt, kunde både
Niki och jag komma loss till den planerade
"räkmacke-svängen" på ca 9 mil.
Turen gick till Odensala, mot tattarstan,
vidare Skepptuna sen Gottröra, och sen var
i alla fall jag bortkollrad, men jag VET att
det var Kårsta vi gjorde vårt stopp i,
hos Mariannes brorsa med familj. De
väntande oss med superfina räkmackor,
kaffe och frukt. Allt detta på en solig veranda.
Livet är gott, när det är som idag!
Att dessutom få susa fram genom landskap
som är så ögonbedövande, förståndsberövande,
gröna, blomstrande vackra, tillsammans
med vänner som är minst lika vackra de, gör
i alla fall mig lycklig! Im in love.
Före avfärd - en fin fin dag.
Här är de - dagens hjältar. Känslan av att de dessa atleter
rulla fram i ett tätt pärlband genom en vaknande vårmorgon,
är kärlek <3
Nikis första vända för i år - han var klart nervös och lite tyst
första halvan. Sen släppte det tror jag.
Framme och halvvägs. Skönt att lätta på skorna och relaxa en stund.
Mia hittade en rockring.
Kajsa med.
Och här har vi en rejäl räkmackskoma.
Senare fick vi total majonäs-syra i benen.
Men det var det värt. Supergott kaffe och härlig
räkmacka i solen; mmmmm......
På väg hem fick vi mota och kastvindar längs 77:an mot Knivsta.
Lycklig!
