Helgen som varit var säkert bara en provsmak
på vad som komma skall - aktiviteter till
höger och vänster som går i kors och omlott.
Träningar, tävlingar, matcher, kalas, människor.
Det gäller att utveckla någon sorts cool kompetens
att sortera, dela upp och sålla. Välja ut det viktiga
och styrka det andra. Får öva på det...
I fredags jobbade jag fram till strax innan utvecklingssamtal,
vilket i sig gjorde att vi kom precis lite sent till sonens
dagis-sommarfest, så att han blev besviken för att vi
missade sången, fastän han lovade heligt och dyrt att
ABSOLUT inte sjunga på uppvisningen. Det gick över...
Det var med ett hisnande vemod jag tog en nostalgirunda
inne på Tallbackens dagis och konstaterade att om några veckor
checkar vi ut sista ungen därifrån. Och jag undrar - HUR kan tiden
rusa så? Jag tillhör ju inte ens de där typerna som tänker att
"snart, bara barnen blir lite äldre, så blir det lättare...".
Tvärtom, jag vill suga tag i varje ögonblick som går och
hoppas och ber att jag hinner med så mycket det går, att ta
tillvara på den här fantastiska tiden som Mamma till små fina barn.
Jag hinner inte med!
Jag önskar i många stunder att jag var en hemmafru,
som endast ägnade mig åt familjen, baren, huset, hemmet och det där.
Inte for life kanske, men nu i alla fall. När de är små.
På fredagkvällen var det sista träningspasset inför Lördagens tävling,
och tjejerna i O´s grupp blev drillade igen och igen och igen
på sin fristående rutin. Duktiga flickor.
Om kvällen lös fullmånen upp vår trädgård, och jag kände att
jag inte ens hinner med i årstiderna. Allt går så fort - för fort.
Fullmoon on the rise...
Dagen efter, rise and shine. Samling 6.45 i Bålsta.
Det gäller att vara på plats i tid när ett helt tjej-lag
ska flätas och sprays och fixas och värmas upp.
Flammorna från Uppslaflickornas mini-trupp.
Min tjej!
Och OJ så kul för flickorna;
efter att kämpat så, vann de guld i matta och brons i hopp.
Det var ett mycket lyckligt gäng som tog emot sina
medaljer.
På väg hem från Bålsta hittade vi en loppis vid vägen och
fyndade och hade roligt, O och jag. Under tiden som vi
varit på tävling, hade Niki kört Duatlon-SM i Knivsta
och sen skjutsat Maja in till bowlingkalas i Uppsala,
så till kvällen var det ett trött gäng som krachade i soffan.
Söndagen var förvisso morsdag, men vem kan hålla koll på
sånt, när schemat är fullspäckat? Ändå fick jag frukost på sängen
och fina paket, innan det bar av till Uppsala och match med KIK
för M. Tre fina matcher, två vinster, ett gjort mål och ett räddat mål,
gjorde dagen till en höjdare för vår mellantjej.
Sen träning för O, cykling för mig, lek med kompis för M & E,
och slutligen en morsdagsmiddag för storfamiljen hemma hos oss.
Åååååå vad skönt att till slut, vid helgens slut, slå sig
ner vid ett dukat bord, i ett städat rum, och bara koppla av.
Äntligen.
Det var det. Nu rusar resten av försommaren på i samma stil,
och det känns riktigt roligt.
