Allt gör det!
Går fort!
Men allra mest våren.
Som vi ändå har längtat efter just
precis det här som är nu. Det är så underbart.
Men jisses vad fort det går varje år.
Jag hade ju precis gjort ett glädjeskutt över första
tussilagon i den leriga dikeskanten, så är allt på g;
gullvivor, lijekonvalj, rabarber...
Som alltid får jag en känsla av att försöka fånga
och hålla fast. Fota, plocka, bevara. Göra nåt för
att verkligen ta tillvara på allt det fina. Men det går ju inte.
Och det är väl min stor läxa i livet; inte bara med blommor
utan med det mesta - släpp taget! Bara var.
Inte hålla fast, försöka greppa, kontrollera, ta tillvara, fånga;
bara var! Just let go...
Det blev en hängmatta i alla fall.
På verandan. Med stoooora, fluffiga kuddar
som jag sydde ihop igår.
Ett ställe att bara vara - come sunshine; come rain.
