Skolavslutning, typ

Idag är det sista föreläsningen för den här terminen
på min utbildning i KBT. En termin som har gått
så fort. Och har varit så rolig; så mycket bättre än jag
nånsin förväntat mig. Jag är GLAD att jag valde att
gå den här kursen. Nu ska jag bara ta på finklänningen
och göra papiljotter i håret och plocka en bukett blommor
till fröken.

Helgens bestyr

Helgen som varit var säkert bara en provsmak

på vad som komma skall - aktiviteter till

höger och vänster som går i kors och omlott. 

Träningar, tävlingar, matcher, kalas, människor. 

Det gäller att utveckla någon sorts cool kompetens 

att sortera, dela upp och sålla. Välja ut det viktiga

och styrka det andra. Får öva på det...

I fredags jobbade jag fram till strax innan utvecklingssamtal, 

vilket i sig gjorde att vi kom precis lite sent till sonens

dagis-sommarfest, så att han blev besviken för att vi 

missade sången, fastän han lovade heligt och dyrt att 

ABSOLUT inte sjunga på uppvisningen. Det gick över...

Det var med ett hisnande vemod jag tog en nostalgirunda

inne på Tallbackens dagis och konstaterade att om några veckor

checkar vi ut sista ungen därifrån. Och jag undrar - HUR kan tiden

rusa så? Jag tillhör ju inte ens de där typerna som tänker att 

"snart, bara barnen blir lite äldre, så blir det lättare...". 

Tvärtom, jag vill suga tag i varje ögonblick som går och 

hoppas och ber att jag hinner med så mycket det går, att ta

tillvara på den här fantastiska tiden som Mamma till små fina barn. 

Jag hinner inte med! 

Jag önskar i många stunder att jag var en hemmafru, 

som endast ägnade mig åt familjen, baren, huset, hemmet och det där. 

Inte for life kanske, men nu i alla fall. När de är små. 

På fredagkvällen var det sista träningspasset inför Lördagens tävling, 

och tjejerna i O´s grupp blev drillade igen och igen och igen 

på sin fristående rutin. Duktiga flickor. 

Om kvällen lös fullmånen upp vår trädgård, och jag kände att

jag inte ens hinner med i årstiderna. Allt går så fort - för fort. 

Fullmoon on the rise...

Dagen efter, rise and shine. Samling 6.45 i Bålsta. 

Det gäller att vara på plats i tid när ett helt tjej-lag 

ska flätas och sprays och fixas och värmas upp. 

Flammorna från Uppslaflickornas mini-trupp. 

Min tjej!

Och OJ så kul för flickorna; 

efter att kämpat så, vann de guld i matta och brons i hopp. 

Det var ett mycket lyckligt gäng som tog emot sina

medaljer. 

På väg hem från Bålsta hittade vi en loppis vid vägen och 

fyndade och hade roligt, O och jag. Under tiden som vi

varit på tävling, hade Niki kört Duatlon-SM i Knivsta

och sen skjutsat Maja in till bowlingkalas i Uppsala, 

så till kvällen var det ett trött gäng som krachade i soffan. 

Söndagen var förvisso morsdag, men vem kan hålla koll på 

sånt, när schemat är fullspäckat? Ändå fick jag frukost på sängen

och fina paket, innan det bar av till Uppsala och match med KIK

för M. Tre fina matcher, två vinster, ett gjort mål och ett räddat mål, 

gjorde dagen till en höjdare för vår mellantjej. 

Sen träning för O, cykling för mig, lek med kompis för M & E,

och slutligen en morsdagsmiddag för storfamiljen hemma hos oss. 

Åååååå vad skönt att till slut, vid helgens slut, slå sig 

ner vid ett dukat bord, i ett städat rum, och bara koppla av. 

Äntligen. 

Det var det. Nu rusar resten av försommaren på i samma stil, 

och det känns riktigt roligt. 

Sinnenas trädgård

Idag på lunchen sken solen och jag 

tog en promenad till Kajsa Warg

och köpte lunch där, som jag tog

med till en helt fantastisk trädgård 

som ligger inbäddad mellan nya

och gamla hus vid Vasaparken

i Stockholm. Så fint. 

Ovan och under. 

Allt är ett under. 

Run Forrest Run!

Jag SPRANG igår, och det slog mig 

att det har jag inte gjort på länge. 

JAg har joggat; lunkat, etc. 

Att springa var MYCKET jobbigare

och MYCKET roligare. Rekord-tid för

säsongen, även om jag inte kan skryta om det. 

Idag - träningsvärk. Och sugen på att göra om det!

Luffa

För ett år sedan tågluffade vi till Italien
och var där i en vecka; på / vid stranden
och det var undrbart! Just precis idag skulle
jag kunna hoppa på tåget och göra det igen.

http://annasformblogg.blogspot.se/2012/06/moore-than-words.html

Gamla idrottsbilder

I söndags var vi hemma hos mamma & pappa på middag, 

och passade på att titta i gamla album från våra tränings- &

tävlingssomrar. Himla roligt var det. Nästan, men bara nästan blir

jag sugen på att triatlon:a igen. 

Valloxen runt år 2000. EJ i forms regi. 

Även Jonas Frick och Charlie Edlind med på bild. 

Och Klara, kanske? 

Vårbal. 

Det var ju ingen idrottsbild. Bara gammal bild. 

Gunnar, Niki & Anna. 

Examen. Doctor of Naprapathy. 

Grand hotel; spegelsalen. 

Karlstad.

Säter

Det gick bra. 

Vinnar-jävulen. 

Eda; Charlottenberg.

Och här mina vänner - forms begynnelse. Spin-utbildning #1.

Anna, Niki & Gunnar vid forms öppning September 2000.

Adde, Stine & Gunnar. 

Vi hade ett härligt flow på yogan igår. 

Inför varje pass försöker jag känna efter 

vad det är för en dag och vad vi behöver lägga fokus

på i träningen. Igår blev det framförallt ett bra

flöde igenom hela passet, men även fokus på

att förflytta gränser ; att gå lite längre i varje position. 

Yogan är en fantastiskt träningform; svårt att 

beskriva, men mycket ingår och kombineras

till en helhet som på ett mjukt sätt ger kroppen

vad den behöver för att vara rörlig, stark, koordinerad, 

precis, uthållig och smidig. Ett sätt att föryngra kroppen. 

För själen är yogan som balsam och det finns många

studier som tyder på dess stärkande effekt för

hjärna och nervsystem. 

Fina yogisar

En sån förtrollande fin dag

Jag tror jag saknar ord för att beskriva

den här dagen. Moder jord briljerar. 

Det är så magiskt, ofattbart, enastående

vackert. Hur är det möjligt? Hur kan det 

finnas så mycket liv, så mycket växtkraft och så

mycket sprickfärdig skönhet bara några veckor bort från
det kalla, kala, grå-bruna? Som ett fyrverkeri för

oss om våren, som en belöning för att vi härdade ut.
Så förtrollande fint.