Var med en ringrostig känsla för MTB som jag stack
ut på cykling, denna dag i sällskap med snabb-Stefan.
Bort till Nyby via Trunsta och Alsike, in mot Fläktanstugan,
vidare mot Bergsbrunna och sedan till Lunsen,
för att på ny väg komma till Alsike igen.
Tiden flyger! Jag surade ur lite över alla jä*la rötter
och hajjade inte att cykelturen blev ca tre timmar.
Efter vatten från pumpen och lite ny energi
i form av en bar, gick det mycket bättre.
Stefan är snabb som en vessla, säker och kontrollerad.
Jag njuter av naturen. Lite grand, ibland när jag hinner.
Det är en mäktig, ödesmättad natur man susar fram
igenom; ibland kärr, ibland salar av döda furor...
Vissa saker som jag egentligen VET, kommer till att bli
insikter, under åkningen. Stefan, som liksom kan det mesta
om sånt, förklarar att när man lägger ihop ett och ett så att
det blir ett vettigt två, har man kommit till en insikt.
Det blir många många insikter om kroppens viktfördelning
i uppförsbackar respektive nedförsbackar, i inbromsningar
och fartökningar. Den stora lärdomen är dock;
Det mesta går bra så läge man kör på och litar på att det
går. Om och när man börjar tveka, sakta in och bromsa,
är de stunder då det kraschar.
Det skulle kunna vara min metafor för livet :)
