Många bromsar gärna cykeln så mycket som möjligt eftersom det ser farligt ut med alla rötter och stenar.
Farten är din vän. Kör inte för långsamt fram mot hindren – håll farten uppe istället och fortsätt att trampa snabbt på pedalerna.
Mountainbikens breda däck kan ta sig fram över både stock och sten om du har fått upp farten. Utan framåtdrift är det svårt att styra och du kommer att sladda eller köra omkull.
Backa utför!
Alla är rädda för att åka fram över cykelstyret och det gör att många bromsar för mycket när de kör utför branta utförsbackar.
Flytta rumpan bakom sadeln när det lutar brant utför. Ju brantare backen är, desto längre bakåt och ned mot bakdäcket ska du sitta. Sträck på armarna för att komma tillräckligt långt bakåt.
Det är nästan omöjligt att åka över styret med så mycket bakvikt.
Framåt, neråt, uppför!
I branta uppförsbackar är det lätt att framhjulet stegras. Reser du dig för att undvika det kan bakhjulet tappa greppet och börja slira så att du måste kliva av.
För fram rumpan på den smalaste delen av sadeln. Pressa ned kroppen mot styret samtidigt som du drar styret till dig. Det är den optimala klättringspositionen.
Med kroppstyngden på bakhjulet så behåller däcket greppet. Men eftersom du har mest tyngd på framhjulet stegras inte cykeln och du kan styra normalt.
Rakt på sak!
Rötter, stenar, nedfallna grenar och lera är svåra hinder som man bör se upp med. Tacklar man dem på fel sätt finns det risk att man kör omkull.
Kör vinkelrätt fram mot hindren så att din framåtdrift och kroppstyngd hjälper dig att hålla rätt kurs.
Kör du snett fram emot hindren ökar risken för att framhjulet sladdar och att du ramlar. En rak linje ger bra balans och du kan utnyttja den kraft som farten, samt din och cykelns vikt, utvecklar. Som en stridsvagn tar du dig fram över de flesta hinder.
