O!
M!
G!
Oh My God!
Vilken helg.
Jag kan lätt säga att jag känner mig som James Bond drink;
omskakad.
Från några dagars totalvila i Rättvik, till några INTENSIVA
dagar i Mora, Orsa, Grönklitt, Sälen, Oxberg och några andra
orter längs resan "I fäders spår för framtida segrar".
Torsdagen var den dag då vi alla sammanstrålade i Mora för att
sedan ta oss vidare upp till stugan i Orsa-Grönklitt. I Mora var värsta
draget såklart, och jag tog mig tid att hämta ut nummerlappar, titta på
sykelpryttlar och stämma av känslan i området. Så småningom kom
gänget, dvs väl valda delar av "Knivstas häärliga cykelgäng", aka
Knivsta HC. Det var Roland och Marianne, Anders och Gunilla, Alex
med familj, Sanna, Kajsa med kille, Stefan, Anders F, Håkan och Ola.
Niki kom med tåget vid halv sex och Johan S dök upp på kvällen, men
då sov jag redan.
När dessa två var uthämtade blev det pirrigt för första gången...
Dalahästar @nusnäs
Håkan & Anders fnurlar.
Ja, om man snarkar och är till allmänt besvär, får man sova i barren...
Cyklar sover på balkongen. Faktiskt.
Sanna hade fixat en jäääättestor stuga upp vid toppstugan i Grönklitt.
Där sate vi genast igång med våra nervösa "inför-beteenden"; meka med cyklar,
plocka med utrustning, pillra på nummerlappar och klisterlappar samt
retas med varandra i det oändliga. Och så åt vi! Massor av pasta med köttfärssås
och på det glassatårta, Ola till ära.
På fredagen var det dags för etapp ett; halvvasan på 4,5 mil.
Vid sju flög alla upp och åt mänger av frukoat, klädde på sig
och kom sen på att det då var tre timmar kvar innan vi skulle åka. (!)
Jag kände mig INTE sugen alls, bara trött och seg. Därför gick jag ut
och upp till toppstugan. Upptäckte då att hela naturen dignade av
bär; stora hallon och blåbär; underbart! Det blev en perfekt terapi-
syssla fram till start, samtidigt som jag låtsades att jag skulle hoppa
över loppet och bara plocka bär i stället.
Im on top of the world! Tror jag...
Vackert, tycker jag.
Det kan kanske tyckas märkligt att man gör något som man har så
blandade känslor för, men så har det alltid varit för mig. Den
dominerade känsla är dock definitivt njutning, så det får liksom vara värt
lite ångest innan start.
Vurpollon
Pre-start
Efter! Rolle är glad för han var den snabbaste av oss.
Jag är också glad, för nytt, personligt rekord med ca 18 minuter
och en TREDJEPLATS på damsidan. Bästa svenska dam på 45 km.
Hur kul är det?
"Vänta, jag kanske har snor och lera..."
"Hrm, hrm, nuså..."
"Omelätt".
Medaljregn över Knivstas HC.
Preem gjorde förmodligen en riktig kupp i och med sitt samarbete med Vasaloppet.
Som deltagare uppfattade jag deras varumärke starkast; före, under och efter loppet.
De hade dessutom mycket alert, trevlig och serviceminded personal
på plats som verkligen höjde humöret hos deltagarna. Bra produktplacering.
Den klassiska, efterlängtade målportalen.
Happy happy happy!
Å här har vi rondell-Kajsas vackra cykelben.
Fina och snabba!
Jag fick under helgen mycket klart för mig att jag saknar
ett par knähöga, svarta strumpor.
Happy happy happy!
Ja, man blir GLAD av att cykla.
Fina diplom, visst?
Rolig resultatlista. Jag är såklart galet nöjd! Med tiden,
placeringen och själva upplevelsen av loppet.
Det var inte direkt svårcyklat, men väldigt kul att glida
fram genom de fina dalaskogarna och över myrarna
som om vi var på gröna lund.
Trötta och glada for vi hem och åt massor av massor av mat.
Vissa av oss hade nu cyklat klart. Vissa hade en lång dags cykling kvar...
