Sen, när allt bli som det ska. Har jag tänkt. Sen, när jag är stor. Sen när jag är bäst i simning. Eller triatlon. Sen när jag vet vad jag vill bli när jag blir stor. Sen när jag träffar mitt livs kärlek. Sen när vi har barn. Sen när min utbildning är klar. Sen när företaget går som det ska. Sen när jag är rik. Sen när jag är i bra form. Sen när jag har koll. Sen när det är på riktigt.
Allt det där sen; det tar lite grand udden av nu. Påverkar alla mina beslut. Som om livet just nu, i den här stunden, inte riktigt gills. För kag hade tänkt mig livet på ett annat sätt. Som in det vore så förunderligt bra - att veta och kunna bestämma allt på förhand.
Ett av livets stora under är ju att det tar en med på en makalös resa. Om man är öppen för att det till viss del blir som det blir. Vägen är sannerligen målet, när man ser det med lite perspektiv. Att bli klar och komma fram till det där "sen" så fort som möjligt, är med facit i handen inte eftersträvansvärt.
När jag tänker tillbaka, är det alla de där stunderna av "sen" som blev "det"; som blev livet. Det blev fint. Bra. Det blev som det blev och det blev vackert.
Ett exempel; när jag påbörjade min utbildning till Naprapat, tänkte jag - "Fyra år på heltid! PLUS ett års leg-praktik. Oj oj oj vilken lååång tid." I efterhand har jag gått förbi skolan på Observatoriegatan i Stockholm flera gånger, liksom strykt med handen över husväggen och tänkt att det där var några av de bästa åren i mitt liv. Tänk om jag fattat det då? Och fort gick det med; fem år i ett nafs. Och jag var fullt upptagen med att tänka - "sen...."
Ett exempel; när jag påbörjade min utbildning till Naprapat, tänkte jag - "Fyra år på heltid! PLUS ett års leg-praktik. Oj oj oj vilken lååång tid." I efterhand har jag gått förbi skolan på Observatoriegatan i Stockholm flera gånger, liksom strykt med handen över husväggen och tänkt att det där var några av de bästa åren i mitt liv. Tänk om jag fattat det då? Och fort gick det med; fem år i ett nafs. Och jag var fullt upptagen med att tänka - "sen...."
Men från och med nu har jag bestämt mig för att this is it. Nu är nu och det är det är den enda stunden jag har löfte om. Just den här stunden kommer aldrig igen. Jag har inga garantier för ett i morgon. Jag är väldigt glad och tacksam för alla dessa "sen" jag fått, som vävt ihop sig till hela fyrtio år. Hittills. And many more to come, kan jag h o p p a s.
Make every day count!
Foto taget på en tvärgata till femte avenyn i New York.
