Bara jag och skogen

Morgonmilen är avklarad och mina dagliga step-goals är uppnådda. Allt innan klockan nio, vilket är bra för semestertid. Allt är så absolut lugnt och stilla här. I morse var det knäpptyst i skogen, allt som hördes var jag; mina steg, mina andetag. Solen strilade in i skogen och under mina fötter bara mjukt och skönt av mossor och äng. All spindelväv som var uppvävd just precis i min ansiktshöjd lade sig som en slöja framför mina ögon och gav upplevelsen om möjligt ett ännu softare filter.