Leufstabruk

Å det varmaste vill jag rekommendera en tur till Leufstabruk i norduppland. Det är så fint! Och har en historia som är både gammal och intressant. 

Den makalösa herrgårdsbyggnaden med sina stallar, imponerar. Hur de "fina" byggnaderna breder ut sig på ena sidan av vattnet och hur arbetarbostäderna är placerade i rad på andra sidan av vattnet. 

Det mörka, svarta tekoppsvattnet. Och näckrosorna i dammen. Det är så fint. 

Alla makalösa växter som doftar svensk sommar; hudkex bland annat. Det är härligt.

Idag var vi på auktion i Lövstabruk och det är ett rent nöje! Jag lyckade buda hem fyra grejer - två som var till nytta och två som bara var på skoj - eller nåt. Pappa ropade in två ryggsäckar med sittpall för 20.- och gunnar köpte en madrass (till höjdhoppsställningen) för 20.- (fast den får ligga underst). 

På vägen hem stannade vi förbi Strindbergs orangeri - makalöst fint. Vi köpte där två skott vildvin från lövstabruks herrgårdsbyggnad och en näva; en originalväxt som gavs till försäljerskans gammelmormor i bröllopsgåva; Märtha-Stinas näva. 

En upplevelse för själen och förhoppningsvis en investering i framtiden. 

Redan på 1500-talet fanns bondebruk vid Lövstabruk. Vid århundradets slut anlades ett kronobruk. Jämte Österby och Gimo utarrenderades Lövstabruk 1626-27 till Willem de Besche och Louis De Geer. 1643 köpte De Geer bruken. Samtidigt flyttade han till Sverige. Under De Geers ledning utvecklades Lövstabruk till Sveriges största järnbruk. Vid Louis De Geers död 1652 övertogs Lövstabruk av sonen Emanuel. Under dennes tid fick bruket den strikt utlagda plan som i stora drag är bevarad.1719 brändes större delen av bebyggelsen ned. Charles De Geer återuppbyggde bruket efter samma mönster som tidigare. Herrgården med flyglar uppfördes i sten i liknande stil som den nedbrända karolinska herrgården av trä. Parken fick behålla sin 1600-talsutformning. Från återuppbyggnadsskedet härrör större delen av övrig bevarad bebyggelse, bl.a. arbetarbostäder, kapell, kontor och förvaltarbostad. I kapellet finns den mäktiga orgel som uppsattes av Johan Niklas Cahman. Av industribebyggelsen finns tyvärr ingenting bevarat. Vallonsmedjan vid bruksdammens norra ände revs kort tid efter järntillverkningens nedläggning 1926. Vid mitten av 1700-talet gjorde Charles De Geer vissa moderniseringar. Grindar till bruksgatan ritade av Jean Eric Rehn uppsattes. Intill herrgårdskanalen byggdes paviljonger för bibliotek och naturaliekabinett. Rehn ritade också nya inredningar till herrgården. Charles De Geer var också en ryktbar naturvetenskapsman med entomologi som specialitet. Hans omfattande bibliotek är numera delvis förvarat i Uppsala universitet. Lövsta blev 1730 fideikomiss och var i familjen De Geers ägo till 1986, då Stiftelsen Leufsta, bildades av Uppsala läns landsting, Länsstyrelsen Uppsala universitet, Tierps kommun och familjen De Geer. I dag bedriver stiftelsen besöksverksamhet i herrgården m fl byggnader. Statens fastighetsverk har sedan 1997 förvaltat byggnaderna.