Jag klistrar in en statusrad (rader) från Sanna Edin och spinner vidare på att framtidens friskvård MÅSTE gå till ett större samarbete mellan olika vårdinstanser OCH ett öppnare sinne från de vårdinstanser som emellanåt sitter på höga hästar, pidestaler mm och skriver ut "läkemedel" och fördömer annan friskvård av ren okunskap. Patientens bästa och en bättre hantering av vårdpengar borde stå i allas högsta intresse.
En aktuell studie kring Naprapati gör gällande att man erbjöd människor i vårdkö och väntan på operation naprapatisk behandling medan de väntade. Ca 60% av alla klev av kön, då de av naprapatbehandlingen blivit helt bra och fria från sina besvär. Förstår ni vilka enorma summor pengar vi skulle kunna spara i detta land? För att inte tala om lidande. Väntan på hjälp som i många fall uteblir i den vanliga vården, då man där inte har varken tid eller kunskap om att manuellt (med händerna) behandla olika smärttillstånd och ofunktioner i kroppen.
Jag vill aldrig tala skit om andra eller en annan yrkesgrupp, men jag vill framhålla en mycket kunnig yrkeskår med både bredd och djup i sin kompetens, som står redo att behandla, avhjälpa och avlasta. När man studerar till naprapat, läser man grundmedicin de två första åren, och går därefter på två ytterligare års helstidsstudier som specialicerar sig på manuell medicin. Under hela utbildningen, alltså från första dagen i skolan, arbetar vi med våra händer på andra människors kroppar. Vi sätter hantverket i fingrarna, och praktiserar fler timmar i veckan under fyra års tid. Dels på varandra i klasserna, dels på lärare under examinationer, dels på patienter under alla fyra år, då vi har löpande skolklinik för att verkligen vara redo; skickliga och kunniga när vi får vår Legitimation av Socialstyrelsen, efter fyra års studier på heltid inklusive praktik på skolkliniken och ett helt extra, femte år extern praktik i vård och hos annan naprapat. Vi är välutbildade i så väl teori och praktik. Vi är manuell medicinare; experter på rörelseapparaten; alltså funktionen i muskler, leder och ligament. Vi har en stor verktygslåda av olika behandlingstekniker med oss när vi går ut skolan.
Är inte naprapati ett självklart vårdalternativ? Nej, tyvärr inte. Ännu. Många läkare rekommenderar sina patienter till oss, precis som vi i många fall remitterar till läkare och även sjukgymnaster. Tyvärr finns det även läkare som än idag påstår att man inte ska gå till naprapat. Varför är för mig obegripligt och framförallt ohjälpsamt för patienten i fråga. Att det dessutom är osubventionerat för vanliga människor att gå till naprapat, man får alltså erlägga en helt annan summa än den vård som erbjuds på tex vårdcentraler, är lika märkligt det. Ändå väljer närmare 70% av tillfrågade att gå till just naprapat när de har besvär med kroppen.
Ja, nu drog jag iväg på en lång utläggning om något som ligger mig varmt om hjärtat - naprapati. Jag tror verkligen att om alla experter får vara med och bidra till helheten; en holistisk vård som ser till hela människan, så har vi mycket att vinna. Vinster i form av ekonomiska besparingar och minskat lidande. Minskad väntetid på hjälp och ökad aktivering av fler vårdgrupper, avlastning i vårdköer, mm, mm. OCH jag tror att vi behöver tänka både en och två gånger på vems ekonomiska intresse som ligger bakom olika instanser. Att läkemedelsbolag typ "sponsrar" vården och att olika livsmedelsbolag "sponsrar" livsmedelsverket, blir ju inte alls bra. Människans bästa borde vara det enda som får styra och stå i centrum, vilket inte är fallet idag.
Här kommer slutligen texten av Sanna, som inspirerade mig till denna långa utläggning :)
Sanna Anandala:
Jag går rakt på sak i kommande boken Nya Självläkande Människan – för att definiera problemet är halva lösningen:
Är det konstigt att hälso- och sjukvårdskostnaderna i Sverige ökade med över 50 procent mellan 2001 och 2011? Enligt professorn och överläkaren Yngve Gustafson vid Umeå universitetssjukus uppgår kostnaden för biverkningar av läkemedel till 15 miljarder kronor per år.
Kostnaderna för kroniska sjukdomar beräknas uppgå till 70 procent av de totala hälsovårdskostnaderna, sjukdomar där sjukvården huvudsakligen skriver ut symtomdämpande medel som bara skapar ännu fler "sjukdomar". Kroniska sjukdomar utgör även den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Hur kan vi ens fundera på att fortsätta på samma sätt?
Slutsatsen är: den moderna sjukvården och dess mediciner slukar astronomiska summor, allt medan nya sjukdomar uppstår och allt fler människor blir sjuka och allt sjukare. När vi definierat problemet har vi samtidigt en lösning. Följande är sjukvårdens systemfel:
• Sjukvården har ett patologiskt synsätt, det vill säga att fokus ligger på det sjuka och att frånvaro av sjukdom (symtom) skapar hälsa. Men det stämmer inte för hälsa och sjukdom är två helt olika dimensioner. Om man exempelvis slutar röka minskar det riskfaktorerna, men friskfaktorerna ökar inte.
• Hälsa är ett mycket vidare begrepp än att bara vara symtomfri, för kommer man inte åt orsaken till ohälsan dyker snart ett nytt, ännu påtagligare symtom upp.
• Det man lägger sin fokus på, där energin (pengarna) läggs, det får man också mer av. Fokus på sjukdomar skapar inte hälsa i sig… det har bara gett en enorm detaljkännedom men inga reella redskap för att bygga en god hälsa. Det finns över 8 000 diagnoser av sjukdomar, men endast ett tiotal definitioner av olika hälsor.
• De senaste decennierna har vi blivit kulturellt programmerade att förvänta oss snabba kurer för sjukdomar med hjälp av piller eller injektioner. Det stämmer inte heller för det tar lång tid att bygga upp såväl ohälsa som en god hälsa. De ”kurer” som erbjuds är nästan uteslutande symtomdämpare, alltså förändras inget i grunden, utan man kan bara förvänta sig värre ohälsa längre fram.
• Vi har fostrats i tron att det går att misshandla och missbruka kroppen – som om den hade oändliga resurser. Som om det inte spelar någon roll vad vi äter, kroppen tar hand om allt ändå. Inget kunde vara mer fel – och bakom detta döljs stora ekonomiska intressen som tjänar på att många är sjuka.
• Vi kan inte behandla kroppen, tankarna, känslorna och själen separat för de hänger samman till en fungerande helhet. Det är helt ovetenskapligt att separera dessa. När man behandlar var kroppsdel för sig, är risken hög att symtomen bara vandrar till andra ställen och patienten valsas runt i sjukvården.
Vi har således det system vi har eftersom den nuvarande sjukvården är uppbyggd enligt det gamla, daterade synsättet. Resultatet av det gamla maskinella paradigmet har blivit en mycket kostsam och i längden ineffektiv sjukvårdsapparat, vilket ingen har råd med längre. Det har byggt upp en mycket profitabel industri, och den stora maktapparaten motarbetar givetvis all form av förändring. Läkemedelsindustrin har köpt in sig i läkarutbildningen och gjort dem till en effektiv säljkår för symtomdämpande tabletter, som i många fall bara skapar fler och värre symtom.
Vi förtjänar något mycket bättre för alla våra skattepengar, och vi kommer att få det när vi kräver det.
