Niki tog en välbehövlig vecka för sig själv
och åkte till Kroatien till sina föräldrar.
Barnen och jag åkte först till Furuvik och sen
till vårt landställe som ligger i övergången mellan
Gävlebukten och norra Roslagen.
Där har jag varit om somrarna sedan jag var nyfödd.
Jag har så många fina minnen kopplat till detta
Saltkråkan-ställe, som ligger på en udde med
havet på tre sidor av tomten. Här är man fri att
göra i stort sett vad man vill. Det finns fiskebåtar och
fiskeredskap, kajaker, kanoter, vattenskidor, wakeboard,
man kan plocka bär och svamp, springa och cyklar,
skjuta gävär och pistol, pilbåge, spela boll med släkt
och vänner och grannar. Och så klart är det oändligt med
jobb som behöver göras. Och det passar mig fint - jag gillar
att jobba och röja; att göra fint.
Barn, hundar och morfar badar i solnedgången.
Morgonkaffe i den spegelblanka viken där svanfamiljen
bosatt sig.
Familjen Svan.
Sommarbad.
Barnen ligger i från morgon till kväll -
precis som jag när jag var liten.
Hunden har det bra på landet. Helt fri.
En löptur i skogen och sen lite core vid havet.
Yoga by the sea.
Elias, indianhövdingen, fiskar. Klockan är över tio på kvällen,
och det är varmt och ljust.
Morfar åkte med oss till smultronön.
Där kan man också bada.
Arbetsdags. På med hanskar och fram med penseln.
Känner mig som Ernst när jag renoverar en gammal
fisk-tunna till en blivande planteringstunna att ha vid
vår lä-plats på ytterbryggan.
Mitt i stora arbetsdagen kom faster med fin-fika.
Då blir man glad!
Före-bild; en sönderstormad lä-plats. Brädor och grejs.
Ofriserad vegetation.
Efter! Inte klart, men en bra bit på väg.
Nu är det bara sjuttioelva ställen till att ta tag i.
Hoppas som tusan att jag får tid att göra lite mer.
