Mörksuggejakten; D-day

Vaknade i vår lilla campingstuga vid glittrande Siljan

och kände att kroppen inte alls var med på noterna. 

Efter lite kaffe och gröt med banan, kändes det lite bättre dock. 

Framförallt såg jag verkligen fram emot dagens utmaning - 

det skulle bli kul!

Me & my bike. 

På plats gick allt mycket smidigt - uthämtning av nummerlapp, 

köp av extra vattenhållare, montering av vattenhållare och 

nummerlappar, laddning av bars och energitabletter. Mötte även

Gunilla och Marianne i startområdet - trevligt. 

Tänk vad cykelsporten växer. Massor av laddade MTB-åkare uppställda 

på den lilla grässlänten i centrala Rättvik. 

Jag träffade även på Anders och Rolle i startfållan;

prydligt uppställda och lite små-nervösa, tror jag?

Och här är efter-bilden. 

Efter 70 km i rätt tuff och krävande terräng, rullade jag in i mål. 

Hade verkligen ingen aning om tiden, hade bara kört på känn

och haft enormt kul; en vacker upplevelse. Blev därför mycket glatt 

överraskad när jag såg att klockan stod på 3.23. Fem timmar hade

jag räknat med....

Det var min present till Roland och jag är supernöjd, 

som man kan se. Kul med en present som skakar om 

om en mer än en samling husgeråd, på sin "mitt-i-livet-bemärkelsedag". 

Att Rolle är ett cykelunder som ändå blev lite trött, 

gör ju inte saken sämre....

In i mål kom även anders, nöjd och glad som få. 

Han och jag delade liknande känslor - det var

bland det roligaste nånsin. Vackert som tusan; 

tappa andan-fint i dalaskogarnas trollska natur; 

genom sand och lera, över åsar och genom snår. 

Och här kommer Gunsan, segertecken in i mål. 

Och här kommer Marianne, med maxpuls, in i mål. 

Jag kan berätta att den sista biten in i mål är den värsta!

Gräset, slingan och uppförslutet tar verkligen de sista krafterna ur en. 

Ja men visst kan det vara svårt att få luft, när pulsen

går upp mot max och det är ca 30° i skuggan. 

Man blir glad, när man klarar av sånt som man inte

riktigt visste hur det skulle gå. 

Efter loppet hämtade vi ut vår pastasallad som bjöds, 

med tillhörande bröd, dryck, kaffe och bulle. Under 

själva loppet hade man f-n inte tid att äta; knappt att dricka. 

Det gäller att vara 100% fokuserad på vägen framför en; 

stigen, stenarna, rötterna och medcyklisterna. 

Den ultimata belöningen, om du frågar mig. 

Att få hänga med sin cykelfamilj efter en underbar, 

naturnära prestation som man dessutom är ruskigt nöjd med. 

Mörksuggan = jagad!

Sen rullade jag bort till min andra familj, som befann sig på 

Rättviks beach. Aldrig har jag väl haft tanken på Rättvik som 

en strandstad, men nu har jag skäl att ändra mig. Långgrund, 

sandstrand och botten, varm, vackert och alldeles underbart. 

Ville gärna köpa en mörksugga, men avstod i sista stund, 

jag har så mycket pryttlar ändå... Men jag gillar verkligen 

texten om Mörksuggan och dess anspelning på mörkret 

som en kraft i livet. Mäktigt och sant. 

Ja, sen blodsockerkraschade hela familjen, sen fick vi äta

och dricka och sen blev allt bra :) Och då åkte vi bil upp

till Vidablick. Jag ville liksom dela känslan lite med Niki, 

som ju inte cyklade. Där uppe var det magsikt fint; 

coolt, ödesmättat på nåt vis. Kul att få komma dit och titta; 

stå still och se på utsikten, istället för att bara swischa förbi...

Bergets betvingare!

Det blev lite tjat om storleken, efter loppet. Om man jagar Mörksugga, 

är då STÖRRE = BÄTTRE? Ja, jag vill påstå att det ligger en del sanning

i det. Större grejer - bättre Mörksuggejakt. Så nu räknar vi bara dagar

innan det inhandlas 29-tummare.... Ja, alltså inte jag, jag har ju redan STOR ;)

Mörksuggan

Mörksuggan, som kommit att bli en symbol för såväl Rättvik som Avesta,
har funnits i folktron så länge någon kan minnas.
Hon är för första gången omnämnd i uppteckningar från 1920.
Mörksuggan är ett gåtfullt och mystiskt väsen som har jämförts
med snömannen och enhörningen som levande djur utan
"zoologisk legitimation".  

Mörksuggan är en symbol för nattsidan och den ger en vision av mörkret
som en kraft.

Mörksuggan är ett kännetecken för Dalarna som blivit alltmer populärt på
senare tid. Såväl Rättvikstrakten som Avesta räknar den som sin souvenir,
med all rätt eftersom det var i Rättvik, Leksand, Gagnef, Djura och Ål som
myten uppstod men i Avesta som tillverkningen tog fart. Just i år har
efterfrågan på Mörksuggorna varit större än någonsin, mycket tack vare den
marknadsföring som gjorts av Siljanskommunerna i deras turisttidning
Siljan runt.

Mörksuggan är en väldigt snäll figur och det finns inget ont i henne.
Visserligen användes hon förr i tiden för att skrämma barn så att de inte
skulle vara ute så länge på kvällarna men dagens Mörksugga fungerar mer
som en beskyddare.

Tidigare hade man många beskrivningar på detta förunderliga väsen. Hon
kunde vara ett ovanligt stort, svart svin, en vedbit som inte ville brinna
eller till och med en benämning på kvinnans könsorgan. Det kunde heta

"Sitter du och skrevar med benen och visar mörksuggan".

Den som trånar efter att få träffa Mörksuggan gör lämpligast i att bege
sig ut i fäboden eftersom det är där man har störst chans att få se detta
gåtfulla väsen skymta fram bakom en husknut eller kika ut från skogsbrynet
och lustfyllt gäcka den som försöker få sig en ordentlig titt på henne.

Tid

Barnen frågar; hur länge kommer du cykla i Rättvik?

Jag har iiiingen aning. Letade på nätet efter gamla

resultatlistor, men hittade inga. Jag minns att det var

ett himla tjat från familjen när jag cyklade sist; 

"Vad låååång tid det tog!"

"Vad konstig det såg ut när du cyklade; dumt liksom, hihi."

"Hade du bromsarna i tror du, när du cyklade?"

Jaja, jag cyklar för att det är vackert, och har som sagt

ingen aning om hur länge. 

Hittade lite fler bilder från förra suggan, 2008:

Mörksuggejakten

För fem år sedan, alltså ett drygt halvår efter att jag
fått vårt tredje barn, hoppade jag lite spontant in på
Mörksuggejakten - min första egentliga kontakt med
MTB; Mountainbike. Denna tävling går av stapeln i
Rättvik och anses vara rätt tuff. Man kan välja att cykla
4 mil eller 7 mil. Jag valde 7.

Med mig på resan hade jag Gunnar och han två kompisar
Edie och Maria; de två vassaste triatleterna i Australien
som var här på besök då. Min cykel var utlånad till dem,
så snälla pappa köpte en MTB till på väg uppåt i landet,
så att jag också skulle kunna vara med.

Banprofilen ser ut som bilden ovan; man börjar med att cykla
upp, upp, upp. Sen fortsätter det genom rätt ruff natur. Jag minns att
jag ringde till Niki efter ca 2 mil och sade att han skulle vara inställd på
att komma och plocka upp mig - jag var redan då helt slut. Av någon
märklig anledning som jag inte minns, hittade jag motivation att
genomföra alla sju mil, fastän smärtan i kroppen nästan gick att
jämföra med förlossning några månader tidigare.

När mållinjen äntligen kom, kom även en märklig tanke;
"Nej, inte slut redan."
För det är ändå så himla kul att cykla i skogen.

Nu på Söndag är det dags igen. Egentligen började detta som
en kul grej; en födelsepresent till Roland på hans bemärkelsedag.
Han drog i sin tur med sig Marianne, Anders och Gunilla. I Söndags
slängde jag in min anmälan med så nu är det dags igen.

Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot Mörksuggan;
mest av allt ska det bli kul att följa de andra i deras tappning av denna
stora utmaning.

Sommarkväll när det är som bäst

En magisk kvällsrunda på 2 timmar & 45 minuter. 

Denna gång med karta. Och snabb cykelkompis.  

Alldeles, alldeles underbart. 

Prayer

I prayed for Change, so I changed my mind.

I prayed for Guidance and learned to trust myself.

I prayed for Happiness and realized I am not my ego.

I prayed for Peace and learned to accept others unconditionally.

I prayed for Abundance and realized my doubt kept it out.

I prayed for Wealth and realized it is my health.

I prayed for a Miracle and realized I AM the Miracle.

I prayed for a Soul mate and realized I am the One.

I prayed for LOVE and realized it’s always knocking, 

but I have to allow it in...

Högintensiv träning föryngrar. Också.

Det har talats mycket om HIIT; High Intensity Interval Training,
just för att det är så effektivt för att åstadkomma bättre syreupptagning
(aka "kondis") och ökad styrka samt snabbhet. Nu kan vi tala vidare
om högintensiv träning med tillägget att den föryngrar oss. Vem vill
inte träna sig yngre?

Förklaringen ligger i att den intensiva träningen leder till ökad frisättning
av just de hormoner som bygger upp kroppen (Human Growth Hormone; HGH
och insulinliknande tillväxtfaktorer. Dessa hormoner ökar bla muskeltillväxt.

Satsa med fördel på två till fyra högintensiva träningspass per vecka,
för snabb, märkbar och föryngrande effekt.

* Cirkelpuls, tabata, sommarcirkel, total burnout och vissa spinpass
är bra exempel på högintensiv träning på form.

Anti-Aging Workouts

Fear not, "facercise" isn't having a comeback—the latest workouts are truly effective at slowing the effects of growing older. And as more people become aware of hormone replacement therapy, they will start to realize that high-intensity exercise produces hormones that are the fountain of youth, says Pete McCall, an exercise physiologist for the American Council on Exercise (ACE).

"High-intensity exercise causes the body to release more hormones, such as human growth hormone (HGH) and insulin-like growth factor, that are responsible for increasing lean muscle mass and also have anti-aging benefits," he says. While most forms of exercise are good for your body, high-intensity training seems to offer the biggest turn-back-the-clock bang, so instead of buying pricey HGH injections, focus on two to four workouts of this type of strength or cardio training a week, McCall suggests.

Semesterbalans

Men varför är det ingen som säger;
"Så vad ska ni göra i höst då?"
"Vad har ni för planer för vintern?"
Alltid denna totala fokus på sommaren.
ALLT ska ske på sommaren, inte konstigt
att folk blir semesterstressade i det här
landet. Jag vill verkligen jämna ut den
här obalansen och jag tror att min idé
om semester / ledighet varje kvartal
är riktigt vass. Då skulle man ha en
anledning att smida planer och göra saker
även under höst och vinter samt tidig vår.

Lös och ledig

Det som händer, för oss, när det är semester, 

är att tiden liksom flyter. Inga tider att passa, 

inga måsten, ingeting. 

Niki sa nåt om att om man bara gör en sak

varje dag, så har man på tio dagar ändå fått tio

saker gjorda. Det låter ju bra, eller hur? Detta är

hämtat direkt från hans filosofi kring träning, kost

och hälsa; det måste få ta tid. Men om man gör 

en sak rätt varje dag, kommer man på tio dagar gjort

tio saker rätt och är med andra ord på väg i helt

rätt riktning med kost, hälsa, vikt eller vad målet

nu kan vara. Lite så jobbar vi denna sommar. 

Efter att jag gjort en sak som legat över mig i nästan

ett år, drog vi till Uppsala och Ulva kvarn, för att 

spana in jordgubbsfälten. När jag var liten, älskade

jag självplock, så det var så roligt att se barnen förtjusning

över de enorma fälten av plantor som fullkomligt 

dignade av solvarma, klarröda, söta, stora gubbar. 

I vanlig ordning gör vi inget med måtta, och checkade därför

ut med fyra stora lass, så nu blir det till att göra sylt. 

Men tänk vilken glädje när vi i vinter gör pannkakor, 

och tar fram sylten med minnen från enfin och varm 

julidag i strålande sol. Just sådan näring både

kropp och själ behöver under de mörka månaderna. 

Barn måste bada, så är det bara. Varje dag, flera gånger. 

Därför åkte vi ut till fjällnora. Himlar var fint det var där!

Jag har bara varit där om vintern annars. 

Nä, jag tycker sommaren är alldeles underbar; perfekt så här. 

Bara vara; har jag nämnt det förr? 

Smart träning

Läser om träning som specifikt utmanar och utvecklar
hjärnans funktion och dess kognitiva förmåga. All träning är ju som bekant
bra för hjärnan och stimulerar tankeverksamheten. Fysisk aktivitet
hjälper oss att tänka större och klarare. Viss träning visar
sig dock vara bättre än annan. Man kan med fördel välja träningsformer
som både inkluderar fysisk aktivitet och kräver snabba beslutsprocesser
och strategiskt tänkande.

Jag kom direkt att tänka på våra
MTB-turer i skogen, där man i varje tiondels sekund
måste vara etthundra procent fokuserad och ta snabba
beslut om vägar, hinder, stenar och träd, lutningar, balans,
hastighet, vinklar och hållning. Det om något måste vara en
enormt smart träning; alltså en form av träning som både utvecklar
fysik och hjärnkapacitet.

Brain-Based Exercise

While any type of physical activity improves your noggin's power and cognitive function, this type of training uses specific movement patterns and learning challenges to help boost both brain and body benefits even more. “Research has found that reactive exercise improves something called BDNF or brain-derived neurotrophic factor, a neurotransmitter that improves brain function and cognition,” McCall says.

Look for exercise-based video games and small group training classes that require users to make more decisions, which improves the cognitive process, he adds. Or DIY by doing drills that incorporate new footwork patterns (such as carioca steps) on an agility ladder (if you don't have one, create the boxes with masking tape or colored chalk) instead of running on a treadmill, or simply walk across a balance beam.