Jag gillar denna dag allt mer för varje år som går, för jag ser hur bra folk mår av att få vara med och engagera sig i en god sak. Vem mår inte bra av att få träna, bidra till något större, vara del i ett betydelsefullt sammanhang och umgås med glada vänner och bekanta. Det är en härlig dag och stämningen är verkligen på topp.
Jag brunkar ändå påtala symboliken i denna dag - vi kämpar! Vi kämpar för varenda unge. Vi deltagare i detta glada event kämpar med vår kropp; våra ben och vårt svett. De drabbade; barnen och deras anhöriga, kämpar också. Skillnaden är, att när de är helt slut; helt utom sig av trötthet, förtvivlan, uppgivenhet i både kropp och själ; när de inte längre orkar mer - måste de ändå fortsätta kämpa. Det finns inget givet slut, ingen bestämd mållinje, ingen begränsad period. De kämpar och kämpar och kämpar så länge det går; så länge det behövs; in i det sista..... Vi deltagare kan bli hur trötta och utmattade som helst, men vi; vi vet att våran ansträngning har ett slut. När timmen är över kan vi skruva av motståndet, hämta igen våra krafter och återgå till en vanlig, trevlig och trygg lördag. Så är icke fallet för de som drabbas av det ofattbara.
Ötöver de 66.000 kronor vi fick in i anmälningsavgifter, drog vi in ytterligare 18.320 kronor på diverse annat. Totalt 84.320 kronor. DET är, räknat till bidrag per kommuninvånare, överlägset bäst i hela landet.
Så tack Knivsta med omnejd. Tack ALLA ni som var med och bidrog, på ett eller annat sätt. Tack!
