Efter det föll sig resten av dagen så att det passade bra att kratta och sopa; elda och rensa ute i trädgården. Barnen var med och de hade sina kompisar här. Egentligen var det ett enda stort stök, med spring inne med leriga skor, bak-stök i köket, koj-bygge ute i träden, men som jag ser det, ett härligt stök.
Förra söndagen sprang vi en halvmara på Manhattan. Två härliga söndagar på två helt olika sätt.
Jag tror verkligen att man kan skapa sig sitt drömliv och sina drömdagar. Bygga sitt eget. Jag tror inte på att bara sitta och vänta. Även om det ibland finns anledning att bara "go with the flow". Mer om det en annan gång. Jag tror inte att det kommer helt gratis, men jag tror att om du är villig att sätta dig i förarsätet och så att säga greppa ratten och vara den som kör, så är det mesta möjligt. Jag tror dessutom att mycket av det som behöver göras ligger på tanke-nivå. Hur du väljer att tänka kring det som är och sker blir avgörande.
En fråga jag brukar ställa mina klienter är; -"Vad drömmer du om?" Det är rätt bra att veta; vad man drömmer om. I alla fall om man vill börja bygga sitt eget drömliv fyllt av härliga dagar. Jag undrar ibland om människor tappar bort sina drömmar bland alla vardagsting. Alla grejer som man från dag till dag (tror att man) måste göra; fixa; lösa. Man verkar glömma att drömma stort. Som om allt vore möjligt.
Men på riktigt - vad drömmer du om? Hur ser ditt drömliv ut? Är det några tusen extra i lönekuvertet per månad? Eller något helt annat? En vinst på en trisslott så att du kan köpa en massa saker? Eller på ett helt annat plan? Jag tro att det är bra; nödvändigt att göra klart för sig själv vad man faktiskt drömmer om här i livet. För åren går och dagarna med . . .
Ett tips som är rätt kul är en sk "Bucket-list" eller en hundralista. Känn ingen press att fylla i alla hundra eller att de ska hamna i rätt ordning. Bara skriv! Skriv lite då och då. Spara din lista på ett bra ställe, kanske på mobilen, så att du kan fylla på (och kryssa av) vad det lider.
Ibland tror man sig vara ett offer under en massa omständigheter och kanske vill du nu övertyga både mig och dig själv om att du faktiskt ÄR ett offer. Men hur kul är det då? Hur kul är det att se sig själv som ett offer under yttre omständigheter? "Om inte mitt jobb var så här... Om inte min partner var på det här viset. Om jag bara orkade. Om jag bara hade tid." Hur känns det? Att tänka så? Hur rolig blir du för andra om du ser dig själv som den som inte får vad du förtjänar? Hur roligt blir det för dig?
Omständigheter finns, det gör de. Men det är bara Du som väljer hur du förhåller dig till dem, hur de än är. Faktiskt! På det viset har du oändlig makt att och möjlighet att skapa ditt drömliv. Det MÅSTE med andra ord inte vara dina yttre omständigheter som ändrar sig för att livet ska bli alldeles underbart. Det kan lika gärna vara din inställning till livet; ditt sätt att tänka kring omständigheter och din förmåga att verkligen se och uppskatta det du redan har.
Inom KBT brukar man ställa frågan:
-"Hur blir det för dig när du tänker på det viset?"
Den frågan är himla bra - hur blir det för Dig när du tänker på ett visst sätt? Har du tänkt på det?
Jag vill ta min bror som ett bra exempel här. Bara ETT exempel på ETT område - ett sportnördigt område, men i alla fall. Han tävlar i triathlon och då blir man utsatt för väder. Om det är ruskigt väder, går snacket strax kring hur jobbigt det kommer bli, hur dåligt det kommer gå ovs. De ena triathleten efter den andra psykar ut sig själv. Hur tror ni det förbättrar villkoren, humören och hela upplevelsen?
Min bror berättar att han brukar tänka (ungefär) så här; -"Nu är det lika väder för alla, men jag kommer inte vika ner mig. Jag är BRA på det här; jag har tränat på det här, jag bryr mig inte om det regnar och blåser och Det ger mig en fördel." Nån skillnad i tankens påverkar på både upplevelse och prestation? Javisst är det det. Inte bara får min brorsa en roligare och trevligare upplevelse i stort; han bättrar även på sina odds för en bra prestation.
Om du rannsakar dig själv, är det då så att du håller i ratten? Är det du som kör? Eller är du, hemska tanke, den som sitter bredvid och gnäller på hur föraren kör? Hur blir det i så fall för dig? Idag? I morgon? På sikt?
Bara en enkel fråga, så här på en härlig söndag.
