Då och då kommer det ett brev och ett foto från
den barnby i Estland som vi är med och stödjer.
Det är roligt att se och läsa om hur det går och
vad de gör; hur barnen i barnbyn har det.
Idag kom ett brev i brevlådan med mitt namn på. Det var från SOS-barnbyar. Jag gav det direkt till Olivia då det egentligen var till henne brevet var. Att se hennes uppriktiga glädje gjorde mig alldeles varm inuti. "Titta Mamma, de ser glada ut. Är det barnen vi skickar pengar till?" Dels är jag glad över att vi kan bidra. Dels är jag glad över att hon får känna att det är viktigt och bra att hjälpa och bry sig om andra.
Vår andra dotter är världsfadder och ger pengar till Unicef. Sonen är flickafadder och bidrar på så vis till att världen ska bli bättre och drägligare för flickor runt om i världen, där flicka-klimatet inte är så bra som hos oss. Jag hoppas att han, på så vis, ska få en extra insyn i den självklara kampen för lika värde.
Visst finns det mer att göra. Massor. Vi har valt att göra så här. Vi har valt att låta barnen vara givare. Vi pratar ofta om det här och hoppas att de ska växa upp med en känsla av att vilja och kunna hjälpa till och bry sig om. Det här känns viktigt tycker jag, framförallt i juletid, när många spenderar så fruktansvärt mycket pengar på saker vi absolut inte behöver, i ett överflöd som nästan gör mig illamående. Känner du att julen handlar om annat än konsumtion? Titta då gärna in på tex:
http://www.sos-barnbyar.se/
http://unicef.se/
http://plansverige.org/
