Förutom att det är så spännande att jag tappar koll på tiden och glömmer bort att äta, så fyller det mig med så många olika känslor. Det är som en legend som tar plats inuti mig, mina släktingar i flera led bakåt liksom lever i mig.
Just nu har jag hamnat långt uppe i Västerbotten i min gammelmormors ursprungsfamilj med utlöpare till bl.a. New York och Park Avenue. Även flera släktspår som rotat sig i den norrländska myllan kring Älvsbyn; Vistträsk, Korsträsk mm.
Det är något speciellt som kommer över mig när jag sida för sida plöjer igenom gamla kyrkböcker. Det här med förgängligheten, människor som kommer och går. Liv som levs; börjar o tar slut. Generationer som byter av varandra. Det är så himla skönt tycker jag att bli påmind om att vi alla är rätt betydelselösa i det stora hela. Vi föds, vi är här i några år och sen dör vi. Nästa generation tar över. Och nästa. Och nästa. Oberoende och troligen oberörda av allt det där vi lade så mycket möda vid under vårt liv.
Jag gillar det där. Och jag är helt uppslukad!
Det här är min gammelmormor Anna-Stina Engström.
