Ingen träning alltså.
Vanlig träning.
Det har lämnat rum för yoga och meditation istället. Varje dag i två veckor. Jag är så himla nöjd med här och tänker att om jag inte blivit sjuk så hade jag nog inte kommit igång med den här nya vanan. En ny vana som jag tänker behålla.
Hittills har jag haft en ambition att yoga varje mer hemma, men helt enkelt haft väldigt svårt att hitta en timme ostörd tid i vårt familjepussel. Dessutom har jag haft en önskan om att yoga mer med barnen, men liksom inte riktigt kommit loss så ofta som jag vill.
Nu, sedan två veckor, rullar jag emellertid bara ut min matta varsomhelst och kör ett pass. Inte nödvändigtvis en timme men kanske 30 minuter, ibland 15. Det roliga är att det funkar hur bra som helst. Ibland hakar barnen på och yogar med mig en stund. Ibland fortsätter de med sitt. Självs grejen är uppenbarelsen i att det funkar. Det blir gjort. Det är inte längre ett problem. Och det är superbra för mig. Tom meditation - mitt i vardagsrummet!
