Eller, så här funkar det för mig - bakvänt. För några veckor sen ordnade min brorsa Knivstas tjurrus, en lite på kul-tävling i spåret mm. Jag ville verkligen vara där och delta för hans skull, även om jag mest kände mig krasslig och trött.
Det var så klart hur kul som helst och det gav mig motivation. Som tävlingar alltid gör för mig. Visst är det bakvänt? Jag behöver alltså tävla först, gör att sen komma åt motivation och inspiration till att genomföra en massa bra träning.
Årets tjurrus hade samma effekt på mig - jag blev peppad! Och det var så klart fruktansvärt kul.
Min kropp var icke på humör, men det var själen. Av en eller flera anledningar kände jag mig totalt kraftlös - gick direkt upp på maxpuls fastän det inte ens gick fort de första kilometrarna, med kö i de smala, leriga spåren. INGEN enda liten stund av kraft och lätthet denna dag. Jaha, så kan det bara ibland. Dålig sömn och mycket träningsvärk i kroppen påverkade nog en del.
Bortsett från det så var det oerhört roligt upplägg på årets bana. Mer sim, kryp, halk och klätter än spring. Precis som ett tjurrus förväntas vara. Några ordentliga bad med simning över åar och vattendrag. Nägra lerdiken att vada respektive krypa igenom, som helt saknade motstycke. Hela jag var en lerklupm efter det - jag lovar att man inte kunde se att det var jag efter det.
Det är alltid en ynnest att gå umgås med naturen på så nära håll. Det är och ljuvligt, härligt, roligt att få gå i mål, få medalj, pusta ut, träffa sin familj som varit med och peppat, gå en goodiebadboch få kaffe!!!!
En av höjdpunkterna var även damernas omklädningsrum. (!!!) jag fotade inte men var bra sugen, bara för att återge en stämning. Ett stort partytält med enkla bänkarnoch ett podie sim en terass med två pelare med ca tio duschslangar på varje. Massor av supersnygga, nakna, leriga tjejer som pustade ut och sköljde av sig all lort under mycket enkla förhållanden, ståendes på asfalt täckt av lera och porlande duschvatten. Hoppas ni ser bilden framför er.
