Jag går som sagt i terapi. Det ingår i min yrkesroll som KBT-terapeut att verkligen ta reda på så mycket jag kan om mig och mitt, för att veta; vara medveten och därifrån kunna göra medvetna val. Jag gör det också för att få inlevelse i hur det är att vara i terapi; uppleva känslan för att bättre förstå andra i den situationen.
Det är spännande. Jag har under mitt liv förvisso gått en del i terapi och coaching, dels för att jag har behövt i vissa stunder, dels av eget intresse. Jag är fruktansvärt intresserad av psyket, har alltid varit. Intresserad av hjärnan OCH kroppen. Vi är här på jorden en stund i våra liv och vi har fått en kropp med en hjärna och vi tänker att vi har en kropp och en själ. Vi kan LÄRA oss förstå hur kroppen och hjärnan fungerar för att förstå och kunna påverka våra liv, istället för att vara kidnappade av okunskap; att inte veta hur man ska göra för att må bättre; fysiskt och psykiskt.
Lite som att det faktiskt finns en handbok till din egen kropp och själ. Och jag vill läsa den och förstå, för att kunna använda.
Precis hur spännande som helt.
För min egen, högst privata del, känns det som att skala en lök, jag kommer närmare det innersta; kärnan, och det är väldigt häftigt!
