Trots ångest över mitt konstiga beslut stod jag fast. Cykling fick det bli.
Vi sågs kl 8.00 vid Rosersbergs slott, i morgondimman. Vi drog iväg mot Stockholm och hade en tid att slå. Och en dag att njuta av.
När vi kommit en bit på väg, stannade vi till upp på en klipphöjd med svindlande utsikt över vattnet och skogen.
-"tänk vad bra vi har det som får cykla just idag. De allra flesta är på jobbet."
-"ja. Fast vi jobbar oxå", svarade han.
Ibland ser man inte klart på tillvaron. Men efter en lunchfika i solen, halvvägs till vårt mål, började det klarna. I det stora hela, i livsjobbet, går det inte att bara pressa på. Det är tom dumt. Drivkraften, inspirationen och de goda tankarna och idéerna, kommer när kroppen och själen mår bra. En cykeltur med ren och skär njutning och livskvalitet kan vara en bättre jobbibsats än sex tunnar vid datorn. Faktiskt!
Trött, glad och nöjd kom jag hem med inte bara mjölksyra utan också många nya goda idéer.
