Helt, helt ärligt så fungerar tiden så att jag skulle behöva vara ledig en vecka för att orka genomföra nästa helg. Ok, inte riktigt, men det är lite galet. Packat schema med omöjliga passager varje helg. Matcher, tävlingar, kör, träningar och kalas krockar kapitalt och Niki och jag klonar oss bäst vi kan för räcka till. Och jag har en känsla av att vi bara sett början på framtidens verklighet. Åtminstone för några år framöver.
Its silly. Really!
Nä, nu är jag kanske lite gnällig... För jag vill ju att barnen ska få göra alla dessa saker och vara aktiva. Och jag vill ju vara storfamilj.
Så i alla fall, viktigaste sakerna först - hitta de där små luckorna för träning.
Niki tog cykeln in till matchen, jag cyklade hem. Ett av alla de små kryphål och luckor för träning som hår att finna i vardagens tajta schema. För utan träning går det inte!
