Sommar-omelätt

En somrig favvis som ger bra med protein

(tredjedel till fjärdedel av dagsbehovet) och smakar bakelsekaka :) 

Smörstek päron i en tsk smör med lite kanel. 

Vispa upp tre ekologiska ägg. 

Slå över päronen och stek klart på lagom värme.

Servera med mynta och ev jordgubbar.

portioner

Råvara Mängd   Päron    g  st  Ägg ekologiskt stekt    g  st  Smör fett 80 %    dl   g  msk  tsk

Näringsämne Mängd Rek. mängd Energi 370 kcal 625 - 875 kcal Protein 19 g 19 - 38 g Fett 30,1 g 21 - 29 g Mättade fettsyror 8,1 g Max 9 g Kolhydrater 6 g Min 84 g Fibrer 2 g Min 9 g C-vitamin 2 mg Min 22 mg Folat 92 mcg Min 120 mcg Järn 3,1 mg Min 3,8 mg Zink 2,1 mg Min 2,7 mg

Nattens hjältar

I morse var det vätternrundan.se som 

fick mitt första godmorgon. Nu är jag 

nyfiken - hur fasen går det för alla mina

vänner som är ute och rullar i Vätterntrakten?

När startade de? Vilket väder är det? Hur långt 

har de kommit? Hur fort går det för dem?

Det går fint kan jag berätta. Alla verkar vara

på väg i god fart. Extra bra och kul är bilder

på FB; här en på Kajsa och Kickan, som 

startade 02.54 i natt och nu sitter i Jönköping

och äter gröt; underbart. Solen skiner på cyklisterna

och utsikten öven Vätterns stränder kring Jönköping

i morgonsol är en syn för gudarna vet jag. 

Duktiga och glada. Kajsa & Christine i Jönköping. 

Samtidigt ångrar jag livet ur mig att jag inte anmälde mig

till årets runda. Planerade för den. Hela dagen igår gick jag 

och funderade på HUR jag skulle kunna göra för att ta mig 

ner till Motala, köpa en startplats och haka på runt sjön. 

MEN.... det gick inte. Inte i år. 

Suck; vad är väl en bal på slottet? 

Jag gläds åt de som är ute och fajtas runt sjön

och följer dem via internet. 

Heja heja duktiga ni. 

“And by the way, everything in life is writable about if you have the outgoing guts to do it, and the imagination to improvise. The worst enemy to creativity is self-doubt.” —Sylvia Plath

Den blomstertid nu kommer....

...med regn å rusk å blåst.

Torsdag var skolavslutning för flickorna.

Barnen sjöng så fint, vi fikade på skolgården

och drog sen in till stan för att gå på Grönan, 

enligt utlovat. På väg in till Sthlm började det

regna, mer och mer och mer. Tillslut sade vi till

barnen att vi nog ändå får välja en annan dag

för Grönan. Tror ni det gick hem? Nä just det. 

Klart att de var tok-laddad för just Gröna lund just nu. 

Och faktiskt - varför inte? Korta köer och massor

av åk, blev. Det är jättekul att gå på Grönan. 

Grattis barnen till sommarlov. 

Gredelbyskolans avslutning med skolgård pyntad i grönt. 

Fika under eken.

Kärlekstunneln är ju spännande tycker Moppa.

Sockervadd. 

“If you hear a voice within you say ‘you cannot paint,’ then by all means paint, and that voice will be silenced.”
—Vincent Van Gogh

ÄR det skämmigt att läsa bloggar?

- "Alltså, jag läser INTE bloggar. Jag är
inte en sån som läser bloggar. Bara din. Bara ibland."

Ovanstående är ett väldigt vanligt exempel
på vad folk säger när de vill kommentera
något jag skrivit. Det gör mig förvånad.
ÄR det skämmigt att läsa bloggar?
I så fall; varför? Det ÄR ju ingen hemlig dagbok
precis, i så fall hade den som skriver inte valt
att publicera den på nätet. Är det där skon klämmer,
eller anses det vara "dålig litteratur"?

Jag läser bloggar. Ibland mer, ibland mindre.

Jag läser bloggar som innehåller sånt
som jag blir glad av; inspirerad av.
Det kan tex vara fina bilder, bra texter
intressanta åikter eller bara en allmänt skön känsla.
Ibland kan en blogg passa in i ens liv;
i ett kapitel av ens liv. Sen går man vidare till nästa
kapitel och tappar intresset för en blogg.

En blogg är väl nu, vad en dagstidning eller
veckotidning var förr.

Lustigt

Lustigt att jag ska behöva
ta ut mig så att jag är halvdöd,
för att känna mig mer levande...

Att äta sig runt en sjö - halvvägs i alla fall

Det var Ola som en gång skrev en krönika om Vätternrundan

med denna rubrik. Rätt talande, för det gäller att kunna pressa

i sig tillräckliga mängder energi & vätska för att kunna hålla

tempo under lång tid. Äta hela tiden, fast det liksom fastnar

i munnen vill vända. 7 (!) flaskor dryck gick det åt för mig i dag

under loppet. Stefan mätte upp en förbrukning på dryga 4000 kalorier

under dagens lopp på 15 mil,  alltså ungefär två hela dagsransoner med energi.

Glaaaad och så himla nöjd. Super-personligt rekord. 

Alström & Tedenlind - partners in crime. 

GRYMMA, dedikerade cyklister. 

I helgen har vi alltså åkt ner till Motala för att utsätta oss för årliga

cykelutmaningen Vätternrundan. Jag såg i sparade resultat på nätet

att jag visst kört fyra hela rundor á 30 mil. Nu för tiden kör jag heller

halvor á 15 mil. Då får man sova på natten och cykla på dagen och

avsluta loppet innan man är helt borta i kropp och själ.

Gänget i väntan på mat. Som hungriga vargar!

Jo så är det, till viss del! Härda ut. Trots kramp i ben, 

skavsår, smärta i rygg, tunnelseende och motvind. 

När vi fixat ut biljetter och nummerlappar samt shoppat i tältet,

tog vi en stund i parken; fika och babbel under de stora kastanjerna.

Till middag stämde vi upp med hela gänget på en restaurang nere

vid vattnet. Så himla trevlig. Det är ju DET som är det roliga med

Vättern; för- och eftersnacket. Känna varandra på pulsen inför

och sen utvärdera och hitta på troliga ursäkter och förklaringar

efteråt. I alla fall hade vi en trevlig middag.

Better get used to it, tänkte jag. 

Utsikten från insidan av BajaMaja. 

Visade sig dagen efter att jag vägrade stanna och kissa. 

Cyklade kissnödig i 4,5 timmar och hade allvarliga

planer på att kissa i byxorna sista milen. Men det slapp jag. 

Cykelrumpor ser man mycket av under loppet. 

Och just så här ser en typisk cyklist ut; 

väldigt fina kläder, ofta sk teamkläder. 

I ålder över 30. Kedjetatuering på vaden. 

Fast riktig vadtatuering är visst på uppgående. 

Sen drog Niki och jag iväg till Klosterhotellet i Vadstena.

OM ni inte varit i Vadstena, kan jag å det varmaste rekommendera

er att åka dit. Det är så fint och trevligt; som en enda Astrid Lindgren-värld.

Alla, jag lovar alla hus, är fina. Små fina affärer, caféer och ställen.

Och så de historiska monumenten; slottet och klostret. Jag fascineras av

tanken på alla munkar och nunnor som spenderat sina liv i klostret

för så länge sedan. Alla kungar som bott där genom tiderna. Allt som

hänt just precis där.

Vid Vätterns strand. Mäktigt, om du frågar mig. 

Klosterhotellets lilla fik på klostergården. 

Hade vi bott i närheten, hade cykelgänget

helt klart cyklat hit för att ta en fika. 

Det gamla klostret. Tänk vad många människor som 

dedikerat sitt liv åt detta kloster. 

Överallt - cyklar. 

Klostrets örtagård - en lisa för själen.

Gammal kunskap om växters läkande förmåga. 

Vårat rum i lilla slottsvillan; mycket uppskattat av mig, 

inrett helt tidstypiskt med antika möbler och färger. 

Klostrets vinkällare är en riktig skatt med lagrade dyrgripar. 

Är man intresserad och har möjlighet, så boka en provning här, 

nere i klostrets uråldriga, fuktdoftande källarvalv. 

På kvällen tog jag en promenad längs stranden, fastän klockan 

var mycket och jag borde sova. Det är SÅ vackert. 

I morse vaknade vi till strålande sol och en frukost som serverades i konungasalen.

Vi laddade kungligt och begav oss sedan mot Motala, som ju bara ligger 15 km

från Vadstena. Vår starttid var 9.08; ungefär vid samma tid som resten av gänget,

med skillnad på några minuter. Både härligt och stressande att ha alla samlade

i en sån snäv tidsrymd.

God morgon!

Frukosten serverades i Konungasalen och vi laddade kungligt. 

Historiens vingslag omsveper en på ställen som detta

tycker jag. Här har alla folkkungarna hållit hov. Här har Birgittinersystrarna

verkat. Spännande är det. 

Jag kan ju bara tala för min del, och jag fick en riktigt bra åktur idag.

Jag hade också en del tur med att träffa på bra medryttare att åka med

som höll riktigt bra fart, men inte för fort. Jag tittade inte på klockan

utan körde på i så hög snitthastighet jag bara förmådde och åt och drack

regelbundet i mängder, för att slippa att bli dehydrerad och få energibrist.

Vid målgång tittade jag på klockan och läste 4:24, alltså en bra bit under

min förra bästa tid på 4.50. Till tiden lades 4 minuters depåstopp och min

sluttid blev därför 4:28. Jag snittade på 32 km/h i första halvan av loppet

och 33 km/h i sista delen.

Min cykeltatuering. 

Och mina halkiga tävlingsskor. 

Det är en härligt känsla att vara het nöjd och känna att man gjort sitt bästa.

Vi återsågs i matserveringen; en stormatsal där det serverades kyckling

och bulgursallad med öl och knäckebröd med kaffe och kaka på maten.

Det sitter fint efter långlopp vill jag lova, även om det icke är någon

kulinarisk upplevelse.

8216 - thats me. 

Niki och jag före start.

Och sen, till sist, gjorde jag det bästa - badade i Vättern! Det är en magisk sjö

nämligen. Om man badar i den får man del av de magiska krafterna;

ett kroppsligt och själsligt glitter. Det var riktigt fint; frisk, klart och kallt.

Nu ska kroppen få detoxa ett tag, efter denna lavin av socker, socker

mera socker och annat skräp jag tryckt i mig idag :)

Rolle -> TACK! För andra gången i år ger du mig en spark i baken, 

en välbehövlig en, i rätt riktning. Tackar ödmjukast för det :)