Flax!!!!

Wow - viken makalös flaxdag vi hade igår. Allt, precis allt, föll på plats till  vår fördel. Tåget gick i tid, incheckningen gick rekordsnabbt, vi fick gå "gröna mattan fast-track genom säkerhetskollen, och nu kommer det bästa, när vi kom ombord på planet såg vi att det är vår form-kompis Anders Liedholm som är kapten på planet. Vi hälsar och går och sätter oss. Precis när planet är lastat och klart, blir vi tillfrågade om nån av oss kan tänka sig åka med i cockpit, då det annars fattas en plats till en mamma i en familj. Taget! 

Nu vill jag erkänna en grej - de sista åren har jag varit rätt o-förtjust i att flyga. Det höll jag väldigt tyst om i cockpit. 

Ni vet när man är liten och får uppleva något riktig coolt för första gången? Typ Skara sommarland. Eller Julafton. Eller nåt. Hur totalt superhäftigt det känns. Sen när man är vuxen, mattas upplevelsen av. Även om man skulle vilja känna samma upphetsning så händer det liksom inte. Well - att flyga cockpit var  en sensation. Jag HELT uppslukad. Och det var enormt terapeutiskt att få en förklaring till allt; allt som händer och sökt som låter i ett flygplan under en resa. 

Kanske har det med polaritet att göra - från att starkt ogilla till att nu känna mig helt fixerad - jag vill upp igen! Problemet är väl att jag från och med nu bara vill sitta längst fram.

Sen stämde allt annat med - på flygplatsen träffade vi en bekant taxikille som gav oss extra billig skjuts. Båten stod inne, vi träffade på farfar, vi hann äta, det utlovade regnet höll sig borta. Allt toppen. Och jag bara snackar flygplan :)