Hög på endorfiner och ren, skär cykellycka.

Idag var det dags för vårt sedan länge inplanerde tretimmarsspin. Christine, Mia och jag har laddat länge och väl för det här. Vi är alla frälsta cyklister, så det är med stor glädje som vi, i avsaknad av landsvägen där ute, flyttat in långpassen i spinsalen. Vi var laddade - tokladdade. Vi hade även bestämt oss för, och suktat på att få köra tre hela timmar grym spinning. Vi ställde upp cyklar i halv plogformation för bästa känsla. Med oss på resan, de bästa! Starka, modiga och glada cyklister. Härligt.

Ärligt talat så var jag hög på endorfiner och cyekl-lycka genom hela passet. Då min del låg sist hade jag bestämt mig för att ta det lugnt i två timmar för att vara fräsch och stark till min del. Den tanken lade jag undan väldigt raskt, någonstans under Christines första intervall.

Jag skulle nog vilja påstå att detta är det bästa passet hittills i form historia. För mig i alla fall. Så oerhört välplanerat med bra upplägg, musik och allmänt underbar känsla.

Jag njöt av cyklingen och kände mig stark och peppad under hela tiden. Tre timmar gick väldigt fort. Efteråt fick vi extra belöning i form av kaffe, nybakade lussebullar och det mysiga eftersnacket. Vi tre hängde i bastun en timme sen också. Utvärderade och planerade framåt... Härligt, härligt, härlig.

Nu är kroppen mör! Allt det trötta, genomarbetade kom efteråt. Trött och lycklig. Låt oss snart göra om det.